Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 24 febr. 1940 - Tekniska föreningar - Ordinarie allmänt sammanträde, av Fmn - Skånska ingenjörsklubben, av Wd. - Insänt: Äro våra fryslagerhus luftskyddade? av Arvid Börjeson - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Ordföranden framförde slutligen föreningens varma
tack till dagens föredragshållare och till hela den
delegation, som på föreningens uppdrag besökt Finland,
och varvid delegationens medlemmar, utan att taga
hänsyn till sina egna obehag och risker, lyckats
inhämta erfarenheter, som otvivelaktigt varit och komma
att bliva nyttiga för vårt land.
I sammanträdet deltogo på inbjudan åtskilliga
representanter för statsmakterna och olika myndigheter,
varibland märktes handelsministern, statsrådet Domö,
samt överståthållaren. Efter sammanträdet samlades
omkring 150 av deltagarna till gemensam supé på
■ restaurant Metropol. Fmn.
Skånska ingenjörsklubben
höll sitt första sammanträde för året den 19 jan. på
hotell Savoy i Malmö. Det var första sammanträdet, vid
vilket den nyvalde ordföranden disponenten,
civilingenjör Nils Kjellström presiderade. Ordföranden
meddelade, att styrelsen till ordinarie medlemmar av klubben
invalt civilingenjörerna Nils Fjäderhane och Nils
Granqvist samt ingenjörerna Gunnar Lundström, Einar
Knutsson och Harry Larsson. Från Svenska
teknologföreningen hade inkommit en skrivelse, vari meddelades,
att teknologföreningen tillsatt en beredskapskommitté
med uppgift att följa kristidsfrågorna och föreslå eller
vidtaga behövliga åtgärder. Kommittén hade särskilt
intresserat sig för bränslefrågorna. Teknologföreningen
föreslog nu, att liknande initiativ toges av ingenjörerna
även på andra platser. Ingenjörsklubben beslöt att från
teknologföreningen inhämta närmare upplysningar om
hur man tänkt sig bedrivandet av arbetet samt tillsatte
i avvaktan på dessa upplysningar en kommitté,
bestående av herrar ingenjörer H. M. Molin, R. Lagersson och
J. Th. Björgerd.
Från åtskilliga klubbmedlemmar hade skriftligen och
muntligen till styrelsen framförts önskemål om att
styrelsen skulle ta ett initiativ till viss organisation av
Finlandsinsamlingen bland ingenjörerna. Styrelsen
hade funnit detta lämpligt och beslöt utsända en varm
och enträgen vädjan till medlemmarna att var och en
inom sitt företag verka för att insamlingar skulle
komma till stånd under mottot: "Minst en dagsinkomst per
månad."
Därefter höll civilingenjör Bo Hellström i A.-b.
Vattenbyggnadsbyrån ett mycket fängslande föredrag om
"Svensk vattenkraftteknik i fjärran länder". Talaren
visade, hurusom de naturliga förutsättningarna i vårt
land frammanat storindustrier och konsulterande
ingenjörsfirmor med specialiteter på vattenkraftens område.
På ett glänsande sätt kunde talaren dokumentera, hur
de svenska ingenjörernas idérikedom och tekniska
sakkunskap firade triumfer världen runt. Ing. Hellström
visade ett stort antal bilder från kraftverken i
Swirflo-den i Ryssland, från under uppförande varande
dammanläggningar i Petsamodistriktet i Nordfinland, från
Kegumsverken i Riga, från Island, Malajstaterna, Siam’,
Nya Zeeland, S. Indien och Australien, bilder, som
visade antingen uppförda eller under uppförande
varande kraftverk, vidare dammar och olika projekt, allt
enligt svenska förslag. Föredraget kryddades dessutom
med unika historier och illustrerades med vackra
infödingsbilder från Bali. Föredraget senterades livligt.
Ursprungligen hade detta möte planerats med damer,
men styrelsen hade dels med hänsyn till det allvarliga
tidsläget, dels med hänsyn till de många inkallelserna
funnit det ogörligt och i stället överenskommit att ha
det som ett vanligt möte. Efter förhandlingarna följde
gemensam supé, varvid flera tal höllos och
sångarna framträdde med sedvanlig förmåga. Mötet var
talrikt besökt.
Wd.
Insänt
Äro våra fryslagerhus luftskyddade?
De få fryslagerhus av betydenhet, som finnas
disponibla inom landet, äro i regel tillkomna i tider, då
anledning saknas att ägna luftskyddet något särskilt
intresse, varför de äro byggda utan tanke på denna fråga.
På senaste tiden har emellertid luftskyddet blivit
en faktor, som trätt i förgrunden och som följaktligen
måste uppmärksammas vid nyanläggningar av skilda slag
och icke minst vid byggnader, som avse att trygga
livsmedelsförsörjningen i händelse av verkliga ofärdsdagar.
Just nu ligga stora penningsummor i beredskap
att tagas i anspråk för uppförandet av ett flertal
fryslagerhus med statliga, kommunala och privata
intressen i bakgrunden, men med allmänheten såsom främsta
intressent och bland dessa ett lagerhus av högst
betydande dimensioner i Stockholm.
Har man vid uppgörandet av konstruktionerna till
de nya fryshusen eller vid projekteringen av den
ömtåliga maskinella utrustningen tagit vederbörlig
hänsyn till kraven på största möjliga skydd mot de
ödesdigra verkningar, som det moderna luftkriget kan
framkalla i dessa lagerhus, fyllda med allehanda
livsmedel såsom smör, ägg, kött etc.? Om så icke är
fallet, torde det vara hög tid att begrunda detta problem,
innan det blir försent.
I ett hittills känt fall har man valt ett
tempererings-system för kyllokalerna, som förutsätter att i hela
byggnaden med dess olika lagerrum och
förbindelsegångar inväves ett rörsystem, fyllt med ansenliga
mängder ammoniak. Resultatet av ett bombnedslag
med åtföljande rörbräckage och 1 000-tals kg
utströmmande ammoniakvätska, som blixtsnabbt
övergår i gasform låter sig lättare tänkas än beskrivas.
Är själva byggnaden utförd bombsäker torde
ifrågavarande kylningssystem vara oklanderligt, men i de
flesta fall föreligger väl oöverstigliga svårigheter att
praktiskt ekonomiskt lösa detta problem på fullt
effektivt sätt. Det är ej häller nödvändigt, om man
väljer indirekt kylningssystem, i vilket fall vid
partiell eller total demolering av byggnaden de lagrade
varorna icke löpa risk att bliva nämnvärt skadade.
Däremot får kravet pä i möjligaste mån bombsäkert
skydd för maskineriet med dess kylmediesystem icke
eftersättas vid en nyanläggning av detta slag.
Med bombnedslag följa även brandrisker och det
är av stor vikt att ägna denna detalj uppmärksamhet
bl. a. vid valet av i byggnaden förekommande material.
Stockholm den 10 februari 1940.
Arvid Börjeson.
Samma nträden
Svenska teknologföreningen.
Avdelningen för kemi och bergsvetenskap kallas till
ordinarie sammanträde fredagen den 8 mars 1940 kl. 19,30
på föreningens lokal, Brunkebergstorg 20, Stockholm.
Ärenden: 1) Val av justeringsmän. — 2) Inval. -—■ 3)
Inkomna skrivelser. —• 4) "Industriavfall såsom- inhemsk
råvarukälla. — Sammanfattning av Industrikommissionens
inventering." Diskussionsinledning av civilingenjör Rolf
Stéenhoff. — Supé och samkväm.
Tekniska föreningen i Jönköping kallas till ordinarie
sammanträde å Stora hotellet i Jönköping fredagen den 1
mars kl. 19,30. Ärenden: Protokolljustering. —
Meddelande om inval. —■ Orienterande föredrag med ljusbilder
och film av kaptenen O. Lundberg, Bofors: "Modernt
luftskydd." Efter sammanträdet gemensam, enkel måltid.
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
