Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 10 aug. 1940 - Begreppet malm såsom legal förutsättning för inmutning och utmål, av Oscar Fåhré
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
kunde anvisas, och att fyndigheten i dess dåvarande
skick kunde anses inmutningsbar enligt 1 §
Gruvestadgan.
Bergmästaren resolverade, att han ansåge sig
oförhindrad att anvisa utmål, då någon rikare produkt
icke syntes vara att påräkna genom ytterligare
avsänkning och vissa av de blottade ränderna kunde
anses föra rågods för anrikning.
Över utmålsförrättningen anförde Hedberg i
egenskap av ombudsman för nyttjanderättshavarna till
Grängesbergs gruvskog besvär hos Kungl,
kommerskollegium. Härvid åberopade Hedberg ovan citerade
motiv till Gruvestadgan. Enligt Hedbergs
observationer hade vid förrättningstillfället åstadkommits en
blottning ungefär 1,5 meter i kvadrat, vars ena sida
framvisat en omkring 0,6 meter mäktig, randig
bergart, till större delen bestående av något
magnetitin-sprängd kvartsit och inneslutande 2 eller 3
decimetertjocka ränder av vad som skulle kunna kallas
anrikningsmalm. I bottnen av skärpningen hade inga
iakttagelser kunnat göras, enär skärpningens nedre del
varit fylld av lerigt vatten. På det enligt
bergmästarens utsago bästa kompassdraget hade alltså endast
kunnat framvisas sammanlagt omkring 0,3 meter
anrikningsmalm med en järnhalt av ej fullt 30 %, vilken
järnhalt förefunnes i en blandning av mineralen
magnetit och blodstensmalm. Någon som helst
utsträckning på fyndet hade ej kunnat påvisas, utan det
begränsades till en av tvärsidorna av den gjorda
bergsprängningen. Fyndigheten förekommer således
icke i sådan mängd, att den skulle kunna fördelaktigt
tillgodogöras. Enligt en uppställd kalkyl skulle den
framställda sligen vid gruvan eller verket kosta 80 kr.
per ton, vilket tillverkningspris med minst 100 %
överstege den framställda produktens värde.
Härigenom vore ådagalagt att fyndigheten vid
Midsommargruvan, sådan den vid utmålsförrättningen förelegat
blottad, icke kunde anses innehålla järnmalm och
därför icke enligt Gruvestadgan varit inmutningsbar. Det
intrång på jordägarens dispositionsrätt till sin grund,
som inmutningsrätten innebure, vore så allvarligt, att
utmål icke borde tilldelas under sådana förhållanden,
som här förekommit, utan jordägaren borde hava
rätt att fordra, att åtminstone utsikt till produktiv
gruvdrift skulle förefinnas, innan hans mark
upp-lätes. Därför yrkades att kommerskollegium måtte
förklara tilldelande av utmål för Midsommargruvan
ogiltigt.
Sedan Ouchterlony avgivit förklaring och
bergmästaren yttrat sig, resolverade Kungl, kommerskollegium
i utslag den 6/10 1920, att kollegiet på grund av vad i
målet förekommit ej funne skäl att göra ändring i
bergmästarens beslut.
Hedberg anförde besvär hos Kungl, maj :t och
yrkade, att Kungl. maj:t måtte, enär inmutaren icke
kunnat visa förefintligheten av inmutningsbara
mineraltillgångar, förklara tilldelandet av utmål för
Midsom-margruvan ogiltigt.
Kungl. maj:t infordrade utlåtande i målet från
Tekniska, högskolan, som överlämnade ett av
professor W. Petersson avgivet yttrande, vari anfördes: "I
sina besvär över utmålsförrättningen hade klaganden
anfört, att enligt hans mening för utmåls tilldelande
borde erfordras, att genom blottning framvisats prov
på mineralfyndighet, förekommande i sådan mängd,
att den kunde fördelaktigt tillgodogöras, och att det
vid ifrågavarande utmålsläggning icke fyllde dessa
krav. Gentemot denna uppfattning hade
bergmästaren som sin åsikt uttalat, att den fordran, klaganden
ställde på malmblottning för utmåls anvisande, vore
alltför orimlig, och belyst denna sin uppfattning
genom exempel. Den vid utmålsläggningen och allt
fortfarande gällande gruvstadgan föreskreve i 21 §,
att utmål skulle tilldelas, ’då fyndigheten vore
blottad och prov å malmen erhållits’. Att fyndigheten
blottats vid utmålsförrättningen framginge ostridigt
av handlingarna. Men däremot syntes meningarna gå
isär rörande frågan, huruvida det blottade berget
utgjordes av malm eller icke. Till frågans belysande
hade bergmästaren till sitt yttrande fogat ett prov av
bergart i Midsommargruvan, taget den 6/10 1919.
Detta prov hade av professor Petersson undersökts
och därvid visat sig bestå av kvarts och magnetit
jämte amfibol i underordnad mängd; magnetithalten
i provet uppginge till 42—43 %, motsvarande en vid
magnetit bunden järnhalt av 30—31 %. I
mineralo-giskt-petrografiskt hänseende kunde bergarten
betecknas som lätt att anrika på magnetisk väg, och
stuffen måste således betecknas såsom malm
(anrikningsmalm). Vid sådant förhållande och då i
gruv-stadgans bestämmelser rörande utmål icke ställdes
några särskilda krav på vare sig malmens kvalitativa
beskaffenhet eller malmfyndighetens storlek, ansåge
professor Petersson, att från formell synpunkt
klagomålet borde underkännas. Däremot kunde han ej
underlåta att anföra, att han i princip gåve klaganden
rätt däri, att större fordringar borde ställas på
malmblottning för utmåls erhållande än som enligt nu
gällande gruvstadga vore möjligt."
I utslag den 26/4 1922 fann Regeringsrätten icke
skäl att göra ändring i kommerskollegii utslag.
Regeringsrättens utslag fälldes av 3 regeringsråd mot 2,
vilka senare yttrade:
"Enär Ouchterlony icke i någon mån gjort
sannolikt, att ifrågavarande malmförekomst är av
beskaffenhet, att densamma kan bliva, föremål för
gruvdrift, finna vi skäligt att med ändring av
Kommerskollegii utslag upphäva överklagade
utmålsförrättningen."
1920 års gruvlagstiftningssakkunniga hava i
motiven till sitt gruvlagförslag anfört, att det enligt
deras mening vore av synnerlig vikt, att
förutsättningarna för erhållande av utmål bleve tydligare angivna
i lagen än för det dåvarande vore fallet. De
sakkunniga yttra vidare: "De fordringar, som härutinnan
måste uppställas, böra beröra såväl själva malmens
eller mineralets beskaffenhet som fyndighetens
omfattning. ’Till en början bör malmen eller mineralet
vara av beskaffenhet att lämpa sig för teknisk
bearbetning. Att i detta hänseende förhållandena kunna
växla under olika tider är redan påpekat. Vidare
måste också vissa fordringar uppställas på den
mängd, i vilken metallen eller mineralet skall
förekomma. Det är således icke tillräckligt, att i och
för sig tekniskt användbar malm finnes, om denna
endast förekommer sparsamt insprängd eller såsom
obetydliga körtlar uti i övrigt ofyndigt berg. Den
fordran, som i 1919 års förslag i detta hänseende
uppställts, att fyndigheten med sannolikhet kan göras till
föremål för gruvdrift, anse de sakkunniga icke vara
för sträng. Häri kan givetvis icke inläggas en ford-
314
10 aug. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
