Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
’ ? K
i
Fig’. 1 och 2.
förhållande till vevaxelns rotationsaxel utbalanseras
med tillhjälp av sedvanliga motvikter, anbragta å
vevslängarna. Den linjärt oscillerande massan
erbjuder emellertid ett svårare problem med hänsyn till
dess utbalansering av följande orsaker (se fig. 1).
Undersöker man de accelerations- eller
retardations-krafter, som påverka kolven i den nedre och övre
vändpunkten av dess rätlinjigt oscillerande rörelse,
så finner man, att i den nedre vändpunkten kolvens
retardation är styrd av avvikelsen mellan vevtappens
cirkulära bana och den större cirkelbana, vars radie
är lika med vevstakslängden. Om vi kalla
vevstaks-längden för R och vevradien för r, så bliver
accelerationskraften p vid vevrörelsens nedre vändpunkts
— m V . ili–V I vevrörelsens övre vändpunkt
g \r Rl
kommer emellertid även här kolvens retardationskraft
att bestämmas och styras av skillnaden mellan
vevaxelns cirkelbåge med krökningsradien r och den
större cirkelbågen, vars radie är R.
Retardations-resp. accelerationskraften vid kolvens övre läge bli-
ver därför P
mV •(—4–—För en vevstake
g \r 1 RI
med t. e. en längd R s= 4r bliver relativvärdet mellan
nedre och övre läget pjP = 3/5. Väljer man en
vev-stakslängd av extremt kort typ, t. e. R = Sr, så bliver
värde pjP — 1/2.
Man finner alltså, att kolvens retardation resp.
acceleration är beroende av vevstakens längd och att
skillnaden i kolvrörelsens övre och nedre vändpunkt
är synnerligen framträdande. När därför vid
fler-cylindriga maskiner med alla cylindrarna belägna
över vevaxeln talas om en omsorgsfull utbalansering,
så är detta att förstå såsom en under förhållandena
möjligast effektiv utbalansering. En vevstakslängd
av 4r är vanlig inom motorindustrien och av vad som
ovan anförts, kan med den vevaxel med diametralt
motliggande vevar endast 3/5 av kolvrörelsens
obalans elimineras av de bägge i motsatt läge mot
varandra befintliga kolvarna.
Om såsom hittills kolvmekanismens dynamiska
egenskaper fortfarande studeras i ett plan vinkelrätt
mot rotationsaxeln, så är därvid av särskilt intresse
den konstruktion, där tvenne cylindrar ligga
diametralt motsatta på var sin sida om vevaxeln enl. fig. 2.
Vi finna, att här tvenne mot varandra diametrala
rörelser äro i samverkan, vilka i alla vinkellägen hos
vevaxeln uppvisa rörelsebanor av samma utseende
och storlek. De dynamiska krafterna inom systemet
måste således balansera kring rotationsaxeln.
Ett stort antal på annat sätt konstruerade
balan-seringsrörelser ha under tidernas lopp framkommit
och särskilt är antalet olika konstruktioner av
balan-seringsrörelser rikhaltigt i förening med
mångcylindriga maskiner. Alla kännetecknas de av en strävan
att förminska felbalansen inom kolvmaskineriet men
utgöra ingen generell eller fullgod lösning av en
balanserad kolvmekanism.
Den nykonstruktion, som här skall klarläggas,
tilllåter en fullt rationell balansering av
kolvmekanismen, likvärdig med och likartad den omtalade
balan-seringsmetoden med diametralt på var sin sida om
vevaxeln belägna kolvar men utförd med från
densamma helt avvikande utformning och med endast en
arbetskolv.
Om man tänker sig en maskin svävande fritt i
luften och sätter densamma i gång, så finnes mellan
maskinen och omgivningen ingen möjlighet att
skapa ett reaktionstryck. Maskinen saknar med andra
ord den fasta punkt, som Archimedes förutsatte för
att kunna rubba världen. Alla rörelser inom
maskinen bliva således för maskinen helt interna
angelägenheter utan återverkan på omgivningen och
maskinens tyngdpunkt förbliver orubbad. Om inom
denna maskin en vanlig vevmekanism är i rörelse,
varvid kolven dansar upp och ned, så inträder därvid
med nödvändighet det förhållande, att motorn i övrigt
kommer att röra sig i motsatt riktning mot kolven.
Ett dylikt arrangemang
motsvaras av den ideella
gummiupphängningen. Den
nya skakfria motorn
tilllåter samma funktion hos
motorn men med fast
inspänning av motorns
vev-axellagring i omgivningen.
I stället för att i det förra
fallet motorn i sin helhet
hålles i oscillation
inklusive motoraxeln, så hålles i
det senare fallet vissa
delar av motorn i oscillation,
varemot vevaxelns
rotationsaxel förbliver
orubbad. För att åstadkomma
denna verkan utgöras
motorns rörliga organ av
förutom kolven och vevstaken
även av cylindern med
tillhörande vevhus. Fig. 4
visar schematiskt de olika
organen. Fig. 3.
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
