Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
försäljningen gick allt trögare. Hela rörelsen var
förlustbringande och nedlades år 1933.
Generatorns konstruktion var då i huvudsak densamma som
nu. Reningsanläggningen var emellertid olika och
bestod av ett filter med Raschigringar, som då voro
på modet inom luftreningstekniken.
Ingenjör Axel Svedlund, som lagt ned ett högst
betydande pioniärarbete i samband med
bilgeneratorer startade sin firma, A.-b. Gasgenerator i Örebro,
år 1929. Redan tidigare hade han varit inne på
området tillsammans med en broder, som innehade
firman A.-b. Svedlunds gasmotorer i Katrineholm.
Ingenjör Svedlund hade samma svårigheter att kämpa
emot som bröderna Widegren och Svenska
fläktfabriken men lade aldrig ned sin rörelse. Då det
nuvarande intresset för bilgeneratorer började, stod
han därför färdig med en fullt utexperimenterad
typ-
I varje gasgenerator, antingen den är avsedd för
ved, träkol eller stenkol, får man särskilja två zoner,
där genereringsförloppet är väsentligt olika — en
förbränningszon och en reduktionszon. I
förbränningszonen kommer luften in och träffar det
antän-,da bränslet, varvid förbränning sker på alldeles
samma sätt som i vilken eldstad som helst. Yid
förbränningen bildas koldioxid och vattenånga av luftens
syrgas, och zonen sträcker sig så långt, som någon
syrgas finns kvar. Sedan allt syret är slut, består
gasen av koloxid, vattenånga och kväve, dvs. av
obrännbara gaser. Hela vedens värmevärde har gått
till att öka gastemperaturen, som i förbränningszonen
når sitt högsta värde.
Då den heta gasen strömmar genom glödande kol.
reduceras koldioxid och vattenånga under bildning
av koloxid och vätgas. Reduktionen kräver värme,
och temperaturen hos gasen faller därför i
reduktionszonen. Det värme, som motsvarar
temperatur-fallet, återfinnes i kemiskt bunden form hos gasen och
representerar generatorns nyttoeffekt. Sedan
temperaturen nått ett visst jämviktsläge — vanligen mellan
800 och 900° — avstannar reduktionen, och gasen
är då färdig.
Med vedbränsle och utan luftförvärmning blir
temperaturen i förbränningszonen omkring 1 600°. Då
gasen passerar ut från reduktionszonen är den 800°,
och halva temperaturen har omsatts i kemisk energi.
Om man skulle kyla ned denna gas direkt, så skulle
man få kyla bort hälften av vedens värme och få
endast 50 % verkningsgrad hos generatorn.
Man kan förbättra ekonomien högst avsevärt
genom att införa luftförvärmning. Då gasen lämnar
reduktionszonen får den strömma kring en
luftslinga och avge en del av sitt värme till luften, vars
temperatur därigenom stiger t. e. till 400°. Då luften
sedan blåses in i förbränningszonen blir temperaturen
där ungefär lika mycket högre, dvs. 2 000° i stället
för 1 600. Temperaturen i reduktionszonen blir även
något högre, ca 900°. Gastemperaturen efter
om-strömningen av luftförvärmaren blir någonstädes i
närheten av 500°. Med luftförvärmningen utnyttjar
man alltså temperaturfallet mellan 2 000 och 500°.
Man har därmed ökat generatorns verkningsgrad från
50 % till 75 %.
De angivna siffervärdena äro naturligtvis ej exakta
utan bero på förvärmarens konstruktion och variera
även med vedens slag och fuktighetshalt, med belast-
ningen på generatorn m. m. De ge emellertid en god
inblick i luftförvärmningens betydelse.
• Efter omströmningen av luftförvärmaren går gasen
vid de flesta konstruktionerna genom en
dubbelmantel kring vedbehållaren och avger ytterligare
värmemängder till veden. Detta värme nyttiggöres till
torkning och förkolning av veden och kommer
slutligen gasen tillgodo. Värmemängden motsvarar
omkring- 200° temperaturfall hos gasen, och
gastemperaturen vid utloppet skulle därför bli 300°. I hela
processen har man utnyttjat värmefallet mellan 2 000
och 300°, och verkningsgraden är alltså
Vid körningar på provbänk med väl konstruerade
aggregat kan man också uppmäta ungefär denna
siffra.
Den avgående temperaturen blir i själva verket
något lägre än 300 grader på grund av värmestrålning
genom yttermanteln. Vid inloppet till våtrenaren kan
man räkna med omkring 160°. Den häremot
svarande värmemängden skall avföras genom
kylanord-ningarna.
Även härutinnan har luftförvärmningen en
förmånlig effekt. Genom att gasen berövats värme till
luftförvärmningen bli kylanordningarna enkla och
lätt-skötta.
Askan, som, uppstår vid förbränning av ved eller
träkol, är mycket lätt och flyger med gasen från
generatorn. Alla gasgeneratorer för motordrift måste
därför vara försedda med reningsanordningar för att
hindra askan från att komma in i motorn. I samband
med vedgeneratorer innehåller gasen dessutom
avsevärda mängder av fuktighet, som måste avlägsnas.
Från reningsanordningen ledes den renade gasen
till en blandningsventil, som ersätter förgasaren vid
bensindrift. Gengasen har ett mycket mera
vidsträckt tändningsområde än bensin och kan tända
med betydande luftöverskott. Inregleringen av
blandningen kan därför utan olägenhet ske för hand.
Föraren vänjer sig rätt snart vid blandningsventilens
manövrering och hinner gott och väl med de
obetydliga justeringar, som erfordras.
Detaljutformningen är något olika hos de olika
typerna. Vedbehållaren utföres av syrafast material
eller förses med syrabeständig beklädnad. Större
delen utgör torkningszonen i genereringsprocessen, där
veden torkas och förvärmes. Temperaturen är i
denna zon omkring 150°C, och upphettningsvärmet
tillföres antingen från den färdiga gengasen eller
medelst en rörslinga från avgaserna ur motorn. I
generatorer för fiskebåtar får avgaserna från motorn
strömma genom yttermanteln, varvid tryckstötarna
ge upphov till vibrationer, som förhindra valvbildning.
I lägre delen av vedbehållaren stegras
temperaturen på grund • av konvektion och strålning från den
nedanför belägna eldhärden. Då temperaturen
kommit upp till omkring 280® sker en exoterm reaktion i
veden, så att temperaturen av sig själv ökas till ca
400°. Härunder avgår 50 % av vedens flyktiga
beståndsdelar i form av gaser och ångor.
Vid den vidare temperaturökningen avgå
ytterligare mängder av ångformiga ämnen upp till omkring
700°. Ovanför 700° avgår huvudsakligen
permanenta gaser, koldioxid, koloxid och vätgas.
94
16 nov. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
