Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 6. Anordning för bestämning av genomslagsspänningen (praktisk utformning).
1. Provstycke. 2, 3. Pt-tråd. 4, 5. Lercylinder. 6. Reostat. 7. Ebonitkona. 8.
Ebonit-rör. 9. Glasrör. 10. Mättad kalomelelektrod. 11. Rörvoltmeter. 12. Katod av
högvärdigt rostfritt stål. 13. Milliamperemeter (1 mA). 14. Milliamperemeter (200 mA).
stålet övergår från att vara beständigt till att vara
obeständigt. Ett stål, som vid korrosionsförsöket
visar full beständighet, kan därför i praktiken, där
förhållandena äro obetydligt svårare, korrodera
hastigt under pittingsbildning.
För att undvika detta fel kan man på det ena eller
andra sättet förstärka lösningens korroderande
förmåga vid korrosionsprovet. Om angrepp då likväl
icke uppstå, vet man, att man har en viss
säkerhetsmarginal att räkna med.
Försvåringen av korrosionsförhållandena kan i
anslutning till föregående resonemang ske på två olika
sätt, nämligen antingen genom sänkning av
genomslagsspänningen eller genom höjning av ytans
spänning.
Enligt det förra alternativet (sänkning av
genoni-slagsspänningen) kan man höja temperaturen eller
koncentrationen eller, försämra ytbeskaffenheten. En
metod, som grundar sig på höjning av temperaturen,
finnes beskriven av Uhlig,0 som föreslår en
provningstemperatur av 90°C och som lösning en neutral
koksaltlösning. Metoden att höja temperaturen är
avgjort att föredraga framför de båda andra (höjning
av koncentrationen och försämring av
ytbeskaffenheten). Ty dels inverkar enl. fig. 5 temperaturen starkt
på genomslagsspänningen (vilket knappast kan sägas
vara fallet med koncentrationen),2 dels är det lätt att
erhålla ett siffermässigt uttryck för försvåringen, då
temperaturen höjes (vilket icke är fallet då
ytbeskaffenheten försämras).
Om man använder det senare alternativet (höjning
(ferrikloridprovet) eller också
polarisera provet anodiskt
med tillhjälp av- en yttre
strömkälla
(genomslagsprovet).
Ferrikloridprovet.
Höjningen av
egenspänningen sker som regel genom
tillsats av FeCls. En ofta
använd lösning är 10 % FeCl3 •
• 10 H„0 i 0.03-11 HCl. Man
lägger antingen ned det vägda
provet i denna lösning,6 låter
lösningen cirkulera över ytan7
eller droppa på ytan.6 Efter
en viss tid torkas provet och
undersökes dels okulärt, dels
med avseende på
viktsförlusten. Om angrepp över huvud
taget uppstår, anses
viktsförlusten och antalet pittings ge
en viss uppfattning om
korrosionsbeständigheten. Fördelen med denna metod är, att
den är synnerligen enkel. Om
sålunda materialet förblir
oangripet, vet man, att
beständigheten mot pittingsbildning är
mycket hög. En’nackdel hos
metoden är, att man
knappast erhåller något
kvantitativt mått på korrosionsbeständigheten.
Viktsförlusten och antalet pittings giva nämligen endast
ett visst begrepp om denna. Provet är närmast
att beteckna som kvalitativt, då det med säkerhet
endast visar, om genomslagsspänningen ligger över
av ytans spänning mot lösningen), kan man förfara
på två olika sätt. Man kan antingen höja stålets
egenspänning genom tillsats av ett oxidationsmedel
Fig. 7.
Anordning för bestämning av genomslagsspänningen
enligt fig. 6.
86
9 nov. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
