Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te kmsk Ti ds kri ft
Fig’, i). Schema för mindre likriktare för 3 A med
spännings-reläkontrollerad laddning och urladdning.
€Z±jl
Fig
10. Schema för mindre likriktare använd vid
mindre, manuella telefonstationer.
Under senaste året har i stället för
konstantspän-ningsreglerade roterande omformare till flera
anläggningar anskaffats konstantspänningsreglerade
selen-likriktare. Nästa inledare kommer att närmare
redogöra för de synnerligen intressanta konstruktioner
som förts i marknaden av Asea. (Se Teknisk tidskrift
nr 1 1941.)
För mindre, obevakade automatiska
telefonstationer på landsbygden har sedan några år använts
likriktare för ca 3 A, där ett relä, som är
spännings-känsligt, övervakar laddningen av
ackumulatorbatteriet. Batteriet får under trafikstark tid leverera
större delen av stationens förbrukning och laddas
sedan upp — framförallt under natten — av
likriktaren med ca 3 A under kontroll av spänningsreläet.
Vid reläets tillslag avbrytes laddningsströmmen. I
dess ställe inkopplas en konserveringsström bestämd
av ett fast motstånd ocli avsedd att förhindra
sulfatering. Fig. 9 visar schemat för likriktaren.
Vid de mindre, manuella telefonstationerna på
landsbygden användes smärre, enkla selenlikriktare
tillsammans med Nife-batterier. Se fig. 10. Den
enda regleringsanordning, som finnes på dessa
likriktare, är ett flyttbart uttag på transformatorn, som
ger en möjlighet att inställa en viss laddningsström.
Denna avpassas efter stationens
genomsnittsförbrukning under ett dygn. Spänningen har valts till ca
1,4 V/cell. Anordningen har i stort sett fungerat
tillfredsställande, kanske till stor del beroende på
användningen av Nife-batterierna, som äro mera
okänsliga för otillfredsställande skötsel än
blybatterier.
Fullständig kontroll av att batteriet alltid är [-ful]laddat-] {+ful]-
laddat+} fås icke vid dessa senare typer av likriktare
och det har därför diskuterats att vid dylika
anläggningar tillämpa följande modifikation av
hålladd-ningsmetoden. Om vid en anläggning med en
kon-stantspänningsreglerad likriktare med
strömbegränsning och med driftspänningen inreglerad till 2,lö
V/cell ett nätavbrott inträffar, urladdas givetvis
batteriet under avbrottet. När sedan nätspänningen
återkommer börjar likriktaren att ladda. Denna
laddning går relativt snabbt i början men minskar sedan
ju mera man närmar sig fullt uppladdat tillstånd.
Efter någon dag är kanske 80 % av nominella
kapaciteten inladdad och efter ett par veckor kan
batteriet anses praktiskt taget fulladdat. Vid den
modifikation som skulle tillämpas i ett dylikt fall
skulle spänningen höjas till 2,20—2,22 V/cell.
ökningen i laddningsström vid fulladdat tillstånd är
obetydlig som synes av fig. 2, men däremot ganska
avsevärd om det gäller att ladda ett efter nätavbrott
helt eller delvis urladdat batteri. Efter nätavbrott
skulle därför batteriet tämligen snabbt uppladdas.
Härigenom skulle sådana separata laddningar, som
företagas efter nätavbrott i hittills enligt
hålladd-ningsmetoden utförda anläggningar, bli obehövliga.
Det skulle då även vara möjligt att modifiera
driftsättet, så att batteriet finge övertaga smärre
belastningstoppar under dygnets bråda timmar. Den del
av kapaciteten som därvid urladdades komme att
ersättas under övriga delar av dygnet. Viktigt vore
att härigenom skulle uppnås ett driftsystem, som
praktiskt taget var oberoende av regelbunden tillsyn
och där efter nätavbrott erforderliga separata
uppladdningar skedde automatiskt.
Ett dylikt driftsystem skulle vara synnerligen
välkommet på alla sådana ställen där anordningar under
längre eller kortare tid måste lämnas utan
övervakning. Det torde bli en av de närmast liggande
uppgifterna för likriktar- och batteriteknikerna att
undersöka villkoren för ett dylikt driftsätt.
Föreningen för elektricitetens rationella användning
(Fera) avhåller sitt vårmöte den 12—13 maj i
Stockholm på Konserthusets lilla sal.
Första sammanträdesdagens förhandlingar ägnas
helt åt elbilen. Civilingenjör J. Körner lämnar
inledningsvis en sammanfattning av sin på
Vattenfallsstyrelsens och Elverksföreningens uppdrag verkställda
allmänna utredning, varefter korta kompletterande
inlägg följa av Elverksföreningens sekreterare,
civilingenjör H. Månsson, om elbilen ur elverkssynpunkt, av
direktören i Svenska elektrobil a.-b., civilingenjör W.
Schmidt om svensk elbilstillverkning, av ingenjörerna
T. Lindahl och E. Törnros angående ombyggnad av
bränslebilar till eldrift, av ingenjörerna E. Grahn vid
A.-b. Stockholms bryggerier, B. Aronsson vid A.-b.
Mjölkcentralen och direktör H. Sjögren vid Malmö ren-
hållningsverk om praktiska erfarenheter av elbildrift i
stadstrafik, samt av civilingenjör T. Malmström om
elbilens framtida ställning i det svenska
transportsystemet. Härefter följer diskussion.
Under den andra sammanträdesdagen lämnas av
kommerserådet N. Malm meddelande om de statliga
stödåtgärderna i fråga om landsbygdselektrifieringen.
Vidare behandlas installationsväsendets kopparfråga av
civilingenjör S. Tennander, eUiandelns
utbildningsinstitut och dess verksamhet av civilingenjör I. Folcker,
elvärme i hantverk och småindustri av överingenjör
O. StIlhane och ingenjör H. Sfndblad.
Programmet kompletteras med besök vid L. M.
Ericssons nya verkstäder samt Feras elvärmeutställning i
Statens hantverksinstitut jämte den sedvanliga
års-middagen.
82
3 maj 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
