Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
kg
f,0
9
5000
5500
6000 mm öv.råk.
Fig. 1. Strömavtagarens upptryck vid stillastående lok. övre
kurvan: Vid oändligt långsam rörelse nedåt. Nedre kurvan:
Vid oändligt långsam rörelse uppåt.
Till dessa ämnen får man räkna dammpartiklar,
oxider, fett från strömavtagarskenan, sot, frost m. m.
Såväl trafikintensiteten som kontakttrycket äro väl
definierbara storheter, under det att slitfilmens
inverkan är svår att bestämma. Anges
trafikintensiteten med n tåg per år, kontakttrycket med p kg/mm2
och hänsyn tages till slitfilmen genom införandet av
faktorn ks och till materialet i kontakttråden och
strömavtagarens slitskena genom faktorn km, kan för
slitaget följande ekv. uppställas:
n-k,-km,
S =–-f m{pA + VB)-
t o
Indices A och B hänföra resp. storheter till främre,
resp. bakre strömavtagaren.
Specifika kontakttrycket p definieras ur uttrycket
P
lk la
där P är strömavtagarens totala tryck mot tråden,
samt itk och ta är "verksam" bredd hos kontakttråden
resp. strömavtagaren. För slitaget kan därför skrivas
h-ta
I avsikt att nå en betydelselös förenkling sättes
PB = 0, vilket för de strömavtagare, som för
närvarande användas vid SJ, av skäl, som sedermera
skola beröras, vid högre hastigheter är fullt motiverat.
Man får därför
g _ "’V"» p
Po • tk ta
Kraften PA är sammansatt, dels av den kraft Pj,
varmed strömavtagaren genom justering av diverse
fjädrar bringas att på ett stillastående lok ligga an
mot kontakttråden, dels av ett aerodynamiskt av
lokets hastighet vid gång beroende tillskott, kallat
P(v), samt dels av ett dynamiskt, tillskott, vilket
bestämmes av strömavtagarens rörelse och massan
hos denna och kontaktledningen. Kallas det
sistnämnda tillskottet Pk, kan följande likhet uppställas
PA = Pj + P(v)-\-Pk.
Kraften P(v) har sin orsak i de
luftströmningsförhållanden, som under gång uppträda över lokets tak.
Strömningsbilden, vilket givetvis vid viss hastighet
är beroende av lokets och framförallt av lokfrontens
utformning, visar att luftströmmen omedelbart
framför loket böjer av uppåt för att i en vid båge kröka
och framför bakre strömavtagaren avvika nedåt i
liten vinkel mot loktaket. Följden härav är att
främre strömavtagaren av luftströmmen tryckes
uppåt under det att den bakre tryckes nedåt.
Strömningsvinklarna äro sådana, att det härav förorsakade
upptrycket för den främre strömavtagaren är
avsevärt större än motsvarande tryck nedåt för den bakre.
För slitaget gäller
s=4’4’ T^ + ^ + ^J-
’ o - tk- ta
Formeln gäller om n lok med hastigheten v passera
ifrågavarande trådavsnitt. Om n1 lok med
hastigheten vv n„ lok med hastigheten osv. passera, blir
formeln för det totala trådslitaget per å.r
S =
k. ■ k„
W [Pj + P(v x) f Pk l] + n2[Pj+P(v 2) +
F„tk.ta
+ Pki] 4-..........}, eller om nx + n2-\-
= N = totala antalet tåg,
k, ■ k„
S = m, {N ■ Pj + nx P(Vl) + n2P(v2) +.........+
* o ■ k ’
+ Wi Pki 4 % Pa + .........} (!)
Ekvationen förefaller något obekväm, men har sitt
obestridliga värde däri, att den utgör en överskådlig
uppställning av de faktorer, vilka bestämma slitaget.
Den visar också tydligt, huru de olika faktorerna
skola påverkas för att de skola bidraga till ett
minimum av slitage.
Det torde vara av intresse att i tur och ordning
granska de olika faktorerna. Man finner därvid, att
faktorn ks, vilken införts med hänsyn till slitfilmens
inverkan, till största delen står utanför
konstruktörens kontroll. Man torde blott kunna förutsäga, att
ks blir mindre i den mån slitfilmen är fri från hårda
partiklar, främst grusdamm. Med anledning härav,
får man vänta sig, att slitaget reduceras, om banan
är makadamiserad i stället för grusad, då
dammbildningen i förra fallet är avsevärt mindre än i det
senare.
Faktorn km hänför sig till materialvalet. Härom
torde numera vara väl känt, att kombinationen
koppar—grafit ger mindre slitage än kombinationen
koppar—aluminium.
Produkten tk • ta utgör ett mått på kontaktytans
storlek. Denna bör enligt formeln göras stor.
Faktorn tk, "verksam" trådbredd, kan knappast ändras
med mindre än att effektbehovet kräver en ökad
trådarea. En förändring av trådsektionens form är
också utesluten, då bekämpandet av de stundom
förekommande vertikalsvängningarna fordrar, att den
äldre åttaformade tråden utbytes mot tråd med
cirkulär area. Däremot kan slitskenans bredd, ta, utan
svårighet ökas, även om en dylik åtgärd för att bli
verksam förutsätter, att toppbygeln anordnas med
vertikal rörelsefrihet.
Vad ovan sagts angående trådbredden gäller
självfallet även den totala trådarean F0.
Faktorerna N, nv n2, ... uteslutas ur diskussionen,
då dessa såsom mått på trafikintensiteten vid
nedbringandet av trådslitaget ej kunna utnyttjas.
Återstående faktorer ha gjorts till föremål för
direkta mätningar. Dessa ha samtliga utförts på ett
av SJ för snälltågsdrift avsedda elektrolok av typen
Litt. Dr, vilket försetts med strömavtagare av den
för dessa lok vanliga typen.
178
5 juli 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
