Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekmskTidskriit
1.5 2,0 25ur1
"TTTrTl’’ I ’ ’ ’ 1 I 1 ’ 1 ’ I 1 1 ’ ’ I 1 ’ ’ ’ M i ’ i—1
0,70 0,60 lj5S Of O O,IS 0,V0 JX
—- l/åglångtl
Fig. 4. Extinktionsvärden för blåfilter.
eller pyridinkoppar, vilka ur vissa andra synpunkter
äro att föredraga. Den ammoniakaliska
kopparlösningen avskiljer nämligen vid upphettning svart
kopparoxid, vilken vid lösningens avsvalning långsamt
men endast ofullständigt åter går i lösning.
Pyridin-komplexet visar samma tendens men ej i samma grad.
Vid upphettning till 50°C inträder en ljusning av
färgen, vilken dock går tillbaka vid avsvalning till
rumstemperatur. Glykokollkoppar synes vara
fullständigt beständig vid upphettning.
Pyridinkom-plexet kan göras väsentligt stabilare genom tillsats
av glycerin eller ännu hellre mannit. Vid
upphettning kan visserligen även här en svag avfärgning i
den blåa delen av spektrum förmärkas beroende på
uppkomsten av kuprojoner, men vid måttliga
temperaturfluktuationer kan denna försummas. En
nackdel med pyridinkomplexet är dess obehagliga lukt,
som förorsakas av högre homologer till pyridin, vilka
förekomma som föroreningar. En nackdel med
glyko-kollkopparn är att färgen är synnerligen känslig för
förändringar i surhetsgraden samt att den lätt
angripes av mögel. Davis och Gibson (1. c.) stannade
för koboltammoniumsulfat, kopparsulfat och
pyridinkoppar med mannit som slutliga filtersubstanser.
Författaren har med utgångspunkt från Davis—
Gibsons data för extinktionen hos de olika
saltkomponenterna beräknat ett "temperaturfilter", som
förvandlar ljuset från temperaturstrålare i riktning mot
högre temperaturer. Dess sammansättning framgår
av nedanstående data:
Lösning A:
Kopparsulfat, krist., CuS04 • o H,0 ..........4,295 g
Mannit, CyH8(OH)e........................................4,295 g
Pyridin, C5H4N, färglös ..............................30,0 1
Vatten, dest., till..........................................1 1
Lösning A’:
Pyridin, C5H4N, färglös
Vatten, dest., till......
Lösning B:
Koboltammoniumsulfat, Co(NH4)2(S04)2 •
• 6 ILO .....................’––-.. 38,370 g
(eller: koboltsulfat, krist., CoS04 • 7 ILO 27,293 g)
Kopparsulfat, krist., CuS04 • 5 H20____. 28,145 g
Svavelsyra, konc., H2S04 (sp. vikt l-,835) 10,0 nil
Vatten, dest., till..........................................1 1
Lösning B’:
Svavelsyra, som ovan..................................10,0 ml
Vatten, dest., till..........................................1 1
Ett filter sammansatt av enbart lösning A och B
ger vid en skikttjocklek av 10 mm en förändring av
priesttalet med —250 enheter. Genom att förändra
skikttjockleken eller ännu enklare genom att späda
med lösning A’ resp. IV kan man förändra priesttalet
efter behag. Härvid förutsättes giltigheten av Beers
lag för de olika komponenterna. Detta är fallet med
tämligen stor noggrannhet för koppar- och
koboltsulfat men för pyridinkopparn är den ej exakt giltig.
Man kan dock bortse härifrån, emedan det fel som
uppstår är försumbart vid sidan av de fel, som
härröra från avvikelserna från den teoretiska
Gage-kurvan.
Genom att späda 100 ml av lösning A resp. B med
lösning Ä resp. B’ till volymen 250 ml, fås ett filter,
som vid en skikttjocklek av 10 mm sänker
priesttalet med 100 enheter. Vill man t. e. ändra
priest-värdet med — 53°, mäter man medelst t. e. en byrett av
53 ml och späder till 250 ml volym i en 250-ml mätkolv.
Fig. 4 visar två exempel på extinktionsvärdena för
två blåfilter (enl. Davis—Gibsons mätningar), av
vilka det ena är avpassat att ändra priestvärdet
— 226 enheter eller i ifrågavarande fall från 2 848°K
till 8 000 °K och det andra avser en ändring med
— 65,4 priestgrader eller från 2 848°K till 3 500°K.
Anslutningen till den teoretiska räta linjen inom
intervallet 0,4li5 till 0,720 ß är som synes ganska god.
En viktig storhet är filtrets
medeltransmissions-koefficient r0. För att bestämma denna utgå Davis
och Gibson (1. c.) från formeln
720
lr,V,J>.
"O- 720 — (8)
IV,J,
400
där t^ betyder transmissionsvärdena för varje enskild
våglängd, F;. är ögats relativa spektrala känslighet
400
30,0
1
ml
1
Fig. 5. Kurva
utvisande sambandet mellan
priestvärdet <4 P och
medeltransmissions-
koefficienten
Xo-
72
13 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
