Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig-, 13. Utläggning med fältpress.
torvbitarna på mekanisk väg med traktorkörda
redskap.
Teoretiskt sett kan var och en av
brytningsmetoderna kombineras med vilken som helst av
utläggningsmetoderna, men det är ju klart, att mekaniserad
utläggning helst kombineras med den mest
mekaniserade upptagningsmetoden, nämligen grävmaskinen.
Karakteristiskt för alla dessa arbetsmetoder är, att
man vid bearbetningen får en torvmassa, som utgör en
blandning av torv från olika lager i mossen. Detta
är en fördel, eftersom torven icke sällan har rätt olika
egenskaper på olika djup i mossen. En annan
karakteristisk egenhet för dessa metoder är, att torven
måste vändas och kupas och ändå behöver 5 à 6
veckor för att torka på mossens yta. Torvkampanjen
blir därför rätt kort. Den måste sluta 5 à 6 veckor,
innan höstrusket kan väntas börja.
Fräsmetoden arbetar på ett helt annat sätt.
Moment 1 och 2 sammanfalla där. Ett tunt skikt av
mossens yta fräses av med ett mekaniskt redskap. På
grund av finfördelningen är det vid vackert väder
redan efter några timmar nere i 50 à 35 % vattenhalt,
ibland ännu lägre, och kan då samlas in, varefter
fräs-ningen ånyo vidtar. Fräsning kan ske alla torra
dagar ända fram i september, och man räknar med 25 à
60 skördar per år.
Bilden upptill i fig. 14 visar, hur insamlingen sker
efter två olika alternativ. I övre delen syns en skrapa,
som stackar frästorven, varefter en flyttbar
transportör lastar upp den på vagnar, som föra den till ett
centralt lager för vidare distribution. Den undre
bilden visar en variant, där den torra frästorven samlas
upp från mossens yta genom en stor
dammsugarlik-nande apparat, som släpar med sig en
uppsamlingsvagn, i vilken torven direkt kan fraktas till lagret.
En tredje uppsamlingsapparat ser ut ungefär som en
gatsopningsmaskin.
Vad nu beträffar det tredje momentet, alltså
forcerad torkning eller avvattning, kan det också vara av
intresse att omnämna några olika förslag. Den
närmast till hands liggande utvägen är ju att använda
något slags valspress, ungefär som barkpressarna eller
avvattningspressarna i cellulosafabrikerna. Som
nämnts kan denna metod endast användas för
låg-humifierad torv. Liksom vid torkningen inverkar
också vid avvattningen en viss tidsfaktor, med
andra ord det tar en ganska avsevärd tid för vattnet
att passera genom torvens kapillärer. Man kan
därför icke ha en vanlig valspress, utan pressen bygges
ut med lång pressyta i form av en bandpress, såsom
antydes på den översta bilden i fig. 15.
Pressningen kan underlättas genom föregående bearbetning,
t. e. i kollergång, eller genom frysning. Man kan
dock ej vänta att med pressning komma ner längre
än till 1,5 à 2 kg vatten per kg torrsubstans, och den
avpressade torven måste således sedermera
ytterligare torkas på termisk väg för att bli ett fullgott
bränsle.
Ett annat förslag visas i den undre skissen. Här
begagnar man sig av den omständigheten, att den
första torkningen, ner till 2 à 3 kg vatten per kg
torrsubstans, går så fort på mossen. Redan efter en
vecka har vattenhalten gått ner betydligt. Torven
samlas då in, knådas och rullas i en mekanisk
anordning till kulor med relativt små dimensioner, 4 à 6 cm
diameter. Dessa kulor utsättas sedan för forcerad
torkning. Torvkampanjen kan på detta sätt förlängas
med åtskilliga veckor mot vid vanlig maskintorv.
Det har framhållits, att man med hjälp av termisk
torkning också skulle kunna driva kultillverkning
och torkning under vissa höst- och vårmånader ifrån
ett lager av delvis avvattnad torv, som samlas under
sommaren.
Ett villkor för att termisk torkning skall lyckas
ekonomiskt är, att råmaterialet, av vilket kulorna
tillverkas, har tillräckligt låg vattenhalt, helst under
2 kg/k g. Bilden visar en relativt billig men också
mycket primitiv torkningsanordning, där torkluften
passerar genom ett torktorn — eventuellt efter
uppvärmning i en värmeväxlare — och sedan blåser ut
i fria luften medförande hela ångbildningsvärmet,
som alltså blir en ren förlust.
Vid torkning av frästorv ligga förhållandena
betydligt bättre till. För det första behöver man icke
torka torven mer än från 1 till 0,1 kg/kg, dvs. man
behöver torka bort 0,9 kg vatten per kg torrsubstans
F.O.5-1
Fig. 14. Två varianter av fräsmetoden.
1H-HT
Fig. 15. Ovan bandpress, nedan torkning av torvkulor.
130
20 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
