Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 2.
(d) mm kornstorlek
II. Sandfraktionernas svällningstal (svs). III.
Kalkbrukets svällningstal (sv^.).
1,5 2,0 2,5 3,o
_^ (d) mm kornstorlek
Fig. 3. IV. Adsorptionsvattenvolymens variation med medel-
kornstorleken i de olika sandfraktionerna.
Fig.
2,5 3,0
korns torlek
V. Bindemedelsvolymernas variation i svälld
kalk-bruksmassa av olika sandfraktioner.
tillsättning av nya vattenmängder, som ökades med
1 % för varje gång intill den punkt, där massan når
sin största svällning (omslagspunkten), vars läge
överslagsvis utrönts. Då fortsättes med
vattentillsatserna, som nu ökas med endast 0,25 % till något förbi
omslagspunkten, varefter ökningen av desamma hållas
vid 1 % och något mera intill närheten av sandens
minsta volym, då ökningen av vattentillsatserna åter
avknappas.
Beträffande sättet för den fuktiga sandvolymens
ifyllning i mätkärlet må framhållas, att- detta måste
vara strängt laboratoriemässigt. Mängden, som varje
gång ifylles, bör genom upprepade ifyllningsförsök
avpassas så, att en jämn lagring av sandvolymen
erhålles. Men därtill måste laboranten äga en ingående
kännedom om sandens olika sätt att lagra sig.
Det har under försökens gång visat sig, att en dylik
avpassning varit möjlig att åstadkomma.
Hyllningarna hava nämligen efter några få ifyllningsförsök
kunnat ske med god precision, vilket kontrollerats
dels genom oavbruten observation av lagringen, dels
genom ett studium av volymökningen vid den
stegvisa ökningen av sandmassans fuktighet, dels genom
en räknemässig kontroll av att volymökningarna skett
med lagenlig stegring.
Sedan bestämningarna på dylikt sätt genomförts
för de olika sandfraktionerna, föreligga dels
svällningstal för sandfraktionernas volymer såsom en kvot
av den svällda volymens och begynnelsevolymens
värden, dels talvärden för de vid respektive fraktioners
omslagspunkter adsorberade vattenvolymerna, och
således även enligt hypotesen talvärden för de med
dessa likvärdiga bindemedelsvolymerna i varje
sandfraktion.
Med samma metod bestämmas svällningstalen för
kalkbruksvolymerna, som äro sammansatta av lika
t stora volymer sand av de olika fraktionerna och en
volym torrsläckt kalk, som är lika med respektive
sandfraktioners adsorptionsvattenvolym eller likvärda
bindemedelsvolym.
Inläggas de uttagna värdena i axelsystem såsom
ordinator vid respektive sandfraktioners
medelkornstor-lekar på abskissan, erhållas kurvorna II och III i fig 2,
som visa svällningstalen för sand och kalkbruk, och
huru dessa tal variera med kornstorleken, samt kurva
IV i fig 3, som visar de nämnda vatten- eller
bindemedelsvolymernas variation med medelkornstorleken.
Värdena i fråga hänföra sig till en sandsort, som
har följande kemiska sammansättning.
CaO —8,0 %, Si0:2 —64,4 %, Al203i:=10,6 %,
Fe.2031= 4,5%, MgO:=l,3%, Alkali — 3.5%, Glödgnf
= 7,7 %.
De i sista kolumnen framkomna talen kunna
betraktas såsom relativtal vid uträkningen av den lika
volymen bindemedel per volymenhet i kalkbruket och
sandfraktionernas vikter i den idealt sammansatta
sanden för luftkalkbruket. Kurva V i fig 4
åskådliggör talens variation med medelkornstorleken.
Räkne-processen härvidlag genomföres i enlighet med
efter-efterfoljande utredning.
b) Beräkning av sandfraktionernas vikter i
idealsanden
En fraktion vilken som helst i en sandvolym har
volymvikten dvs den fasta substansen i volymen
väger y g/cm3. Efter sandvolymens svällning väger
substansen även / g. Följaktligen väger
sandsubstansen per cm3 svälld sandvolym (sv,):
r
9
sandsubstansen per cm3
sv.
Analogt därmed väger
svälld kalkbruksvolym
r
sv t
g
Är den på den fasta substansens ytor adsorberade
vattenmängden v cm3/100 g substans, blir den
verkliga adsorptionsvattenvolymen per cm3 svälld
kalkbruksvolym således:
7 v
–—— cm3
svk 100
och bindemedelsvolymen densamma, enligt förut
anförd teori.
Väljes nu till jämförelse två närliggande fraktioner
a, och a, och sistnämnda uttryck sättes lika med rt1
för a,
och rt2 för a,
bli sålunda dessa värden relativ-
tal, varmed vikterna av a^ och a,2 bestämmas.
Önskar man nämligen, att den adsorberade
vattenvolymen, som är satt lika med bindemedelsvolymen,
skall vara lika i dessa båda fraktioners volymer, måste
tydligen a.2 tagas större än ax. Det inses då, att
rh
a9 = — • <7,1
rt2
Enligt samma resonemang blir nästföljande fraktions
vikt: rtx
a, = — ■ a,
3 rto 1
178
25 okt. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
