Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-och Motorteknik
Qf = värmeförlust genom strålning och
ledning = viss % av (100 • Qved— xÅ).
cmoi2 : 2-atomiga gasers medelmolekylarvärme
från 0 till t°C (7,0 för t = 350),
cmo](J(J = koldioxidens medelmolekylarvärme
från 0 till t° C (9,85 för t = 350),
cmoiu 0 — vattenångans medelmolekylarvärme
från 0 till t°C (8,40 för t— 350),
t0 = vedens och förbränningsluftens
begynnelsetemperatur (oo 0°C),
t — gastemperaturen då gasen lämnar
generatorn (350°C).
Vi erhålla då energibalansekvationen
100 Qved — Å x = B Qco ^ co 2 + D QH 2 H 2 o +
+ 0,ISQCH4->co2 + 2H2O + [{B + D + 3,76 S) cmolj+
+ ^cmolCo2 + ^cmolH20] —^o)-Qf
I reaktionsekvationen kommer syrehalten E i
generatorgasen att på grund av jämviktsförhållandena
vara- så liten, att detta värde kan försummas. Vi
sätta E = 0.
När ammoniakbildningen försummas, ger
kvävebalansen
S ■ 3,76 — S ■
3,76
ej någon upplysning, varför denna balans ej
medtagits bland de föregående ekvationerna.
Vi ha alltså fem ekvationer med de tio obekanta
x, A, B, C, D, S, K, t0, tr och Qf. Bland dessa har
emellertid som nämnts antagits värdena på t0 och
Qf. Vidare får visst värde på x antagas, emedan det
ligger i vår hand att tillföra så mycket vatten som
anses lämpligt. Det är då kvar sju obekanta,
nämligen A, B, C, D, S, K och tr. Jämviktskonstanten
K bestämmes av temperaturen, men temperaturen tr
i sin ordning bestämmes av dissociationsgraden. Det
finnes därför ej annan utväg än att antaga en viss
temperatur i reaktionszonen, avläsa
jämviktskonstantens värde för denna temperatur samt räkna ut ur de
fem ekvationerna värdena på de fem återstående
obekanta A, B, C, D och S. Räknearbetet, som är ett
utomordentligt besvärligt och tidsödande arbete,
utföres vanligen bäst genom passning. Sedan värdena
på molekyltalen
A för CO.,
B „ CO"
C „ H20
ü „ h2
S „ N2
0,18 „ CH,
bestämts, beräknas generatorgasens
volymprocentuella sammansättning, varvid beaktas att i denna
"gasanalys" vattnet är utkondenserat. Volymdelarna
bli vid kondenserat vatten
A
Vgo2 ""’ A + ß -j-D + 3,76 S + 0,is
osv.
Vattenmängden f i gasen per kg fuktig ved
erhålles ur uttrycket
, C-18
/ = ioöT^kg/kg-
Det för gasgenereringeii erforderliga syret
beräknas ur
S. 32
kg/kg.
°2 ~ 100 + x
Då blir luftmängden
eller
1 02
100 kg/kg
Luft =
100 = ~-2m3/kg.
1,29 23,3 0,3
Gasutbytet i m3 per kg ved erhålles ur
_ (A + B -f D + 3,76 S). 22,4
9 ~ ~ 100-fa;
Schläpfer och Tobler ha i det förut angivna
arbetet uträknat tabeller för ett stort antal fall. Den
intresserade hänvisas till dessa tabeller och de därur
uppritade grafiska framställningarna av resultaten.
I samtliga exempel räkna emellertid S & T med en
antagen jämviktstemperatur av 700°C, då gasen
lämnar reduktionszonen. Författarna ha emellertid även
undersökt, huruvida denna antagna temperatur är
rimlig. För detta ändamål genomräkna de
förhållandena för jämviktstemperaturerna 700, 800 och 900°C
vid fuktigheterna 0, 16.7 och 28,6 % hos veden vid
15 % värmeförlust Qf av (100 Qvei — Ax) samt
under antagande av att gasen lämnar generatorn
med 350°C temperatur. Resultaten av denna
undersökning för var och en av fuktighetshalterna ger vid
handen, att förhållandet väte till koldioxid ändrar
sig något på grund av jämviktskonstantens
temperaturberoende, Med stigande jämviktstemperatur
blir gasen rikare på koloxid och därför fattigare på
väte och koldioxid. Men därvid ökar kvävehalten.
Det väsentliga är emellertid, att gasens värmevärde,
värmevärde per ni3 generatorgasluftblandning och
motoreffekt bli i det närmaste lika för de tre
jämviktstemperaturerna, Värmevärde hos gasen gånger
gasutbyte i m3 per kg ved vid given fuktighet hos
veden blir även lika. Resultaten äro att förklara så,
att energiförlusterna genom ledning, strålning och
gasens temperaturvärme täckas vid högre
temperaturer genom en merförbränning av väte och vid lägre
temperaturer genom en merförbränning av kol. S & T
draga av dessa fakta den slutsatsen, att det betyder
mycket litet för det reella resultat, var man väljer
jämviktstemperaturen mellan 700 och 1 000°C.
Det är emellertid just dessa slutsatser och detta
val av en bestämd jämviktstemperatur som utgör
svagheten i S & T:s undersökning. Skall man
komma till ett riktigt resultat, är det nödvändigt beräkna
jämviktstemperaturen så, att denna och
jämviktskonstanten överensstämma med varandra, Annars
vet man ej, var man verkligen befinner sig och kan
göra misstag, som äro föga synliga men föra till
felaktiga resultat, vilka skenbart äro
invändnings-fria. Detta trots den genom många försök vunna
erfarenheten, att vattengas jämvikten inställer sig vid
omkring 800°C vid kombinerad inverkan av
koldioxid och vattenånga på träkol.
Allmänna ekvationer.
I det följande skola uppställas allmänna ekvationer
för en gasgenerator arbetande med ett godtyckligt
bränsle, varvid hänsyn tages till jämviktskonstantens
18 april 1942
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
