- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Bergsvetenskap /
29

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bergsv etenskap

halter i smälta och gas, och på detta sätt kan man
i en enda apparat få en mycket vittgående separering
av komponenterna. De från första kolonnen
avgående kadmiumhaltiga zinkångorna utkondenseras
i en kondensor, och metallen från denna rinner in vid
mitten av en andra kolonn. På samma sätt avskiljes
i denna bas en mycket ren zink — ca 99,99 %-ig —
under det att zinkhaltiga kadmiumångor bortgå vid
toppen för att utkylas i en kondensor.

Våtmetallurgiska zinkmetoden.

Samtidigt som man experimenterade med
elek-trotermiska förfaranden för att komma fram till en
ur värmeteknisk synpunkt lämpligare metod,
pågingo under en lång följd av år bl. a. vid Siemens
& Halske A. G. försök att på elektrolytisk väg
utvinna zink ur lösningar, som erhållits genom läkning
av malm. År 1915 lyckades Anaconda Copper
Mining Co. lösa de svåra tekniska problem, som äro
förknippade med svavelsyralakning och elektrolys av
zinksulfatlösning. Sedan denna tid har
elektrolyt-zinkproduktionen stigit snabbt, och anläggningar
finnas nu över hela världen. För närvarande
framställes över x/3 av världsproduktionen och ungefär
hälften av den europeiska produktionen av zink på
elektrolytisk väg. Orsaken till den snabba
utvecklingen är dels de allt starkare kraven på högraffinerad
metall, dels metodens konkurrenskraft i länder med
billig elektrisk energi.

Olika varianter av den elektrolytiska metoden hava
utarbetats men här gives icke tillfälle att i detalj
redogöra för dessa, utan grundprocessen skall i
första hand beskrivas.

UTSÅENDE ELEKTROLYT

UPPSLAMNING

SLA MAVSKILMRE

UPPSLAMNING

SLAMAV5KIL1ARE

KADMIUMHALTI5T ZINKSTOFT

NEUTRAL L05NING

RENINGSTMKAR

KADHIUMANMSnK

FEM NEUTRAL LÖSNING

ELEKTROLYS TANKAR

BRUNSTEN

UTGÅENDE ELEKTROLYT

Fig. 8.

SMALTUGN
ELEKTROLYTZINK

Förenklat schema över elektrolytiska zinkmetoden.

Ska

Neutral slime

Fig. 9. Lakningstank vid Giesches Erben A. G., Magdeburg.

Läkning.

Rostgodset, som skall hålla så mycket sulfatsvavel,
att svavelsyraförlusterna i processen täckas, lakas
med utgående svavelsyra- och zinksulfathaltig
elektrolyt vid en temperatur om 60—100°C. Härvid går
zinkoxiden jämte en del järnoxid, kopparoxid,
kadmiumoxid, kiselsyra m. fi. föroreningar i lösning.
Utlösningsgraden av såväl zink som föroreningar är
i hög grad beroende på rostningstemperatur,
rostgodsets sammansättning, svavelsyrans koncentration,
m. m. Man måste för varje malmtyp
utexperimentera lämpligaste rostningssättet och lakningssättet.
Vanligen sker läkningen numera chargevis och i två
steg och utföres i blyklädda eller inmurade tankar
med god mekanisk omröring. En del av
föroreningarna i lösningen kunna utfällas genom neutralisation
av syraöverskottet. Detta är bl. a. fallet med trevärt
järn, aluminium, arsenik och antimcfn. Tvåvärt järn
uppoxideras först till trevärt med exempelvis brun-

Fig. 10. Moorefilter.

11 april 1942

29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:26:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942b/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free