Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
MO
Fig. 2. Schematisk geologisk profil genom sydvästra Skåne.
Till överingenjör H. Randel och bergsingenjör
Sven G. Petersson, vilka båda möjliggjort
bearbetningen av detta stora material, önskar författaren
uttala sitt varma tack.
Berggrundens geologi.
Landskronatraktens geologi har tack vare de
utförda djupborrningarna blivit bättre känd. De
resultat, som här vunnits, ha icke blott rent lokal
betydelse, utan de kunna överhuvud taget betraktas som
grundläggande för stratigrafin inom de yngsta lagren
av Skånes övre krita.
Landskrona ligger på den nordligaste spetsen av
ett område, där kritlagren utfylla en sänka i
syd-■ västra Skånes berggrund (se fig. 1). Kritområdet
avgränsas i öster av starkt upplyftade äldre
bergarter. Gränsen mellan den äldre berggrunden och
kritan går ungefär från Ystad mot NY över Lund och
Kävlinge till Asmundstorp öster om Landskrona. Här
böjer gränsen av åt väster och fortsätter över
Hilles-hög fram till Öresund, där den skär kusten ungefär
8 km norr om Landskrona. De äldre lagren dyka
brant under kritan i en flexur, eller också åtskiljas
de olika formationerna av en kraftig förkastning. Då
denna gräns är särskilt utpräglad där den utgöres av
den starkt upplyftade Romeleåsen, vilken delvis
består av granit, kallas den i sin helhet
"Romeleås-linjen". (Se fig. 2.)
Av de borrningar, som under de senaste åren
utförts i Landskrona, ligger blott ett borrhål direkt på
gränsen mellan kritsänkan och den äldre
berggrunden, under det att alla de övriga ligga i själva
kritsänkan. Hilleshögborrningen norr om Landskrona
träffade såväl övre kritans understa skikt som skikt
tillhörande Wealden (understa kritan). Detta är
samtidigt den enda borrning, vilken utfördes som
kombinerad stöt- och kärnborrning.
För det geologiska studiet av resultaten från
stöt-borrningarna var det nödvändigt att utarbeta en
särskild metodik. På samma sätt som vid oljeborrningar
få små fossil tjäna som ledfossil. Härför lämpa sig
särskilt skalen av vissa urdjur — foraminiferer —,
emedan de förekomma mycket rikligt och äro väl
bevarade även i stötborrslammet. Skalen av dessa
foraminiferer äro i allmänhet mindre än en halv mm
i diameter. I materialet från Landskrona finner man
ofta på en cm3 många tusen små skal.
Foramini-fererna äro ofta äkta ledfossil, dvs. bestämda arter
förekomma endast i vissa horisonter. För
strati-grafiska arbeten användas sådana ledforaminiferer för
att identifiera bestämda lager. Ifall sådana saknas
eller äro sällsynta i proven, måste man tillgripa den
statistiska metoden. Denna grundar sig på att den
procentuella andelen av en viss art inom hela faunan
ändrar sig inom profilen. Inom fléra profiler kan
man jämföra de procentuella ändringarna med
varandra och således korrelera de olika profilerna.
Fig. 3 visar några kvantitativa foraminifer-profiler,
varvid emellertid hänsyn tagits blott till fem av de
vanligaste foraminiferarterna. Antalet av de hittills
i dessa skikt påvisade foraminiferarterna uppgår till
ca 250. De här använda fem arterna förhålla sig
mycket olika. Cibicides voltziana förekommer i hela
profilen och alltid rikligt. Osangularia lens
förekommer i sex av profilerna men endast i de övre
delarna. De övriga tre arterna förekomma likaledes
endast i sex profiler, men då blott i de undre delarna,
där Osangularia lens saknas. Gränsen mellan
försvinnandet av den ena arten och uppträdandet av de
tre andra betecknas i fig. 3 med D/M. Då Buliminella
laevis, Gümbelina striata och Pseudouvigerina rugosa
äro karakteristiska för Maastricht, Osangularia lens
däremot för Danien, så är punkten D/M gränsen
mellan Danien och Maastrichtien. (Se Brotzen 1940.)
Petrografiskt skiljer sig Danien från Maastrichtien
något, men i de undre delarna av Danien förekomma
bergarter, vilka i borrslammet ej låta skilja sig från
Maastrichtien. I en fullständig profil förekommer:
Lös, sandartad kalk (kalksand) .. Övre Danien
Lösare och hårdare Bryozokalk.. Mellersta Danien
Lösare anhopningar av Bryozoer
(Bryozosand) och kritartad
Bryozokalk ................. Undre Danien
Vit skrivkrita med hårdare
kalkskikt ....................... Övre Maastrichtien
Skrivkrita med lerlager........Undre „
Alla dessa skikt kunna innehålla flintlager eller
flintbollar. Särskilt rik på flinta är den översta delen
av profilen. Bryozosanden och -kalken är
huvudsakligen uppbyggd av bryozoskal. Bryozoerna äro små
koralliknande djur med grenar och kvistar och
påminna om mossor, varför de kallas mossdjur
(Bryozoer). Äro Bryozoerna inbäddade i det fasta
sedimentet, så betecknas bergarten som bryozokalk.
När skalen äro mycket förstörda eller krossade talar
man om bryozokrita. Äro större brottstycken löst
anhopade med obetydligt bindmedel, kallar man
bergarten bryozosand.
Från fig. 4 framgår, att mot norr och nordost allt.
äldre skikt komma att ligga närmast under kvartären.
Profilserien representerar ca 170 m Danien och ca
150 m Maastrichtien. I den redan ovan omnämnda
borrningen vid Hilleshög anträffades under
kvartären ca 30 m lös, grov sand, som innehöll en del större
fossil och foraminiferer. Dessa visa, att denna sand
liksom sandstenar och kalksandstenar, vilka
förekomma längs hela Romeleåslinjen, tillhöra Campan.
Dessa sandavlagringar ha tidigare påträffats vid
borrningar i Lund och felaktigt tolkats som kvartär.
Under de senaste åren ha de påträffats vid Sjötorp
sydost om Lund samt senast nu under förra året även
vid Kävlinge. I motsats till andra liknande sand
och sandstenar betecknar jag dem som Lundasand
och -sandstenar.
Hur stor luckan är mellan Maastrichtiens krita och
Lundasanden kan endast uppskattas genom
jämförelse med den profil, som erhållits vid djupborr-
62
11 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
