Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
De kemiska egenskaperna hos vattnet från
djup-borrningarna äro följaktligen starkt växlande. Två
olika horisonter i samma brunnar kunna visa olika
lösningsförhållanden, som t. e. i Nyhem. Ammonium,
nitrit och nitrat saknas i alla .vattenprov, likaså äro
alla bakteriefria.
Grundvattentäktens utvecklingsmöjligheter.
Utvinningen av grundvattentäkten i
Landskronatraktens kritlager kan för den närmaste tiden
ytterligare utvidgas, utan att de nuvarande brunnarnas
produktion torde påverkas därav. Trots detta bör
man emellertid i tid undersöka de möjligheter, som
finnas att erhålla nya områden, vilka i samband med
det stegrade vattenbehovet kunna utnyttjas för
vattenutvinningen.
För framtiden ifrågakommer Campan-sandstenen
norr och öster om staden samt kritavlagringarna i
sydöst som reserv för vattenförsörjningen.
Lunda-sandstenen når närmast fram till staden i nordost,
ungefär vid gården Rosenhäll. Fågelvägen är
avståndet mellan stadens centrum och Rosenhäll
ungefär 6 km, och den närmaste anknytningspunkten till
det existerande rörledningsnätet är vid
kvartärbrun-nen Säbymosse. Avståndet Säbymosse—Rosenhäll
uppgår till 2,8 km. Då det är svårt att utan
omfattande provborrningar påträffa utgående av
sandstenen under 40—60 ni mäktiga kvartära avlagringar,
torde det vara lämpligast att söka fixera detta
utgående före borrningens igångsättning medelst
geofysiska metoder, elektriska eller magnetiska.
Ett kritområde finnes även sydost om staden. De
vattenförande lagren ligga här förmodligen djupare,
och hela den geologiska berggrundsbyggnaden tillhör
den tektoniska Alnarpssänkan. Inom detta område
skulle som vattentäkt kunna komma i fråga sektorn
Marieberg, Hjälarp, Tofta och Lilla Hörstad.
Litteratur.
F. Brotzen : Der postkimmerische Bau des südlichsten
Schwedens. Geol. fören. förhandl. H. 1. Bd 60. 1938.
F. Brotzen : Flintrännans oeh Trindelrännans geologi
(Öresund). Sv. geol. unders. Årsbok 34 (1940). Nr 5.
W. von Greyerz : Alnarpsströmmen. Suenoni Lübeck
Sexa-genario. Stockholm 1937.
R. Hägg: Purbeck eller wealden vid Vitabäck i Skåne.
Geol. fören. förhandl. H. 3. Bd 62. 1940.
V. Jansa : Om erhållande av vatten genom borrning i fast
berg, Tekn. tidskr. Årg. 66 (1936). H. 19.
r. Lindquist : Jönköpings vattenförsörjning. Kommunal
tekn. tidskrift. Nr 5. 1940.
S. G. Petersson : Några synpunkter på
vattenanskaffnings-frågans lösning genom djupborrning. Sv. mejeritidn. Nr
49/50. 1936.
S. G. Petersson : Sandstens- och kalkstensområden som
vattentäkter för städer och samhällen. Svenska stadsförb.
tidskr. H. 10. 1940.
G. T. Troedsson : Undersökning av möjligheten att erhålla
grundvatten från Hälsingborgstraktens berggrund.
Stadsfullmäktiges i Hälsingborg handl. 1934. Nr 25.
G. T. Troedsson : Om erhållande av vatten genom
borrning i fast berg. Tekn. ticlskr. H. 18. 1936.
a. Ullerstam : Grundvattenförekomsten i
sandstensområdet i Huskvarna och dess betydelse för stadens
vattenförsörjning. Tekn. tidskr. H. 23 & 28. 1940.
Litteratur
Die Metaliurgie des Eisens, av II. Dukrer. Zweite
verbesserte und erweiterte Auflage, Verlag, Chemie
G. m. b. H., Berlin 1942. 997 sid., 505 fig. Pris inb.
kr. 135: 65 (juli 1942).
Den första upplagan av detta arbete utkom år 1934
såsom ett särtryck ur Gmelins Handbuch der
anorga-nischen Chemie. Den har blivit livligt uppskattad inom
fackmannakretsar såsom ett värdefullt uppslagsverk med
utförliga litteraturanvisningar och sammanställningar av
sifferuppgifter och diagram jämte sammanfattande
översikter över de olika tillverkningsmetodernas historiska
utveckling och tekniska ståndpunkt vid 1930-talets
början.
Då denna första upplaga numera är slutsåld och en
ny upplaga skulle utgivas, har det med hänsyn till de
stora framsteg i såväl vetenskapligt som tekniskt
avseende, som gjorts inom järnets metallurgi under
1930-talet, ansetts lämpligt att företaga en betydande
utvidgning och omarbetning av materialet.
I den nu föreliggande andra upplagan har sålunda,
trots uteslutning av kapitlet "Eisen- und Stahlgiesserei",
som i den gamla upplagan omfattade 76 sidor,
sidoantalet ökats från 743 till 997 och antalet figurer från 410
till 505. Litteraturförteckningarna ha kompletterats till
omkring slutet av år 1940.
Även materialets disposition har undergått avsevärda
förändringar. Såsom inledande kapitel har i den nya
upplagan valts den allmänna metallurgien, omfattande
en översikt av de fysikalisk-kemiska grundlagarna för
metallurgiska jämviktsberäkningar jämte redogörelser
för de vid järnets framställning och desoxidation viktiga
systemen. En betydelsefull nyhet i detta kapitel är en
sammanställning av specifika värmen och värmeinnehåll
för de flesta av de vid metallurgiska beräkningar
förekommande ämnena samt de viktigare reaktionernas
värmebehov. ; <
Kapitlet om tackjärnstillverkning har kompletterats
med redogörelser för nyare rön och metoder, t. e. den
sura smältningen av fattiga, kiselsyrerika malmer i
koksmasugnar samt svavelrening medelst soda,
användning av syreanrikad bläster m. m. Ifråga om den
elektriska tackjärntillverkningen har större utrymme ägnats
särskilt åt Spigerverk-ugnen.
I kapitlet om ståltillverkning har liksom i den första
upplagan ett relativt stort utrymme ägnats åt de s. k.
direkta metoderna, såväl de äldre, numera övergivna
metoderna som de modernare järnsvampmetoderna och
Krupps rennförfarande. Bland färskningsmetoderna har
tillkommit RK-processen. Färskningsprocessernas
metallurgiska förlopp har behandlats utförligare med
hänsyn till nyare undersökningar på detta område, varvid
även de svenska insatserna blivit beaktade.
Tillverkning av ferrolegeringar och andra inom
järnhanteringen använda tillsatsmaterial har liksom i den
första upplagan ägnats ett särskilt kapitel, vars omfång
något ökats.
Boken avslutas med ett par helt nya kapitel, varav
det ena handlar om eldfasta material och det andra
innehåller en översikt över järnhanteringens råvaror och de
viktigare järnproducerande ländernas järnindustri.
En förändring, som nian hälsar med glädje, är att
författaren vid utarbetandet av den nya upplagan i större
utsträckning än i den första låtit sin personliga
uppfattning komma till synes, varigenom boken icke endast fått
karaktären av en innehållsrik uppslagsbok för den inom
järnhanteringen verksamme ingenjören utan blivit mera
njutbar även såsom lärobok för den studerande
me-tallurgen. M. Wiberg.
8 aug. 1942
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
