Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
B
■ E
(2)
i Congrès International des Mines, de la Métallurgie et la
Géologié appliquée, Paris octobre 1935, Section des Mines,
sid. 35.
Fig. 17. Livslängd för
lintrådar av olika diameter
och ursprung. oj = 130
kg/mm2. ad — 30 kg/mm2.
Punkterna äro
medelvärden av 10 försök (enl.
Woernle).
Fig. 16. Sambandet mellan livslängd och lintrådens
brottgräns enligt Herbsts undersökningar av linor ur praktisk
drift.
tiska lasten är här konstant och således varierar
säkerhetsgraden, som dock är densamma för linorna
A och C. Livslängden stegras med brottgränsen.
Woernles och Scobles laboratorieförsök ha således
visat, att vid konstant specifik linbelastning stiger
livslängden med trådens brottgräns under det att
Meebold funnit att den sjunker något. (Se punkterna
I—I1 osv.). Vid konstant säkerhetsgrad sjunker
livslängden med tilltagande värde på brottgränsen.
Herbsts undersökningar,1 som grunda sig på
resultat erhållna med linor i drift, visa att livslängden för
linor av ©galvaniserad tråd är tämligen konstant
från brottgränser hos tråden av 160 kg/mm2 under
det att vid galvaniserade trådar livslängden sjunker
med stigande brottgräns (fig. 16). Dessa linor i drift
ha arbetat under i stort sett konstant säkerhetsgrad.
I Tyskland är förhållandet mellan linkars- och
lindiametrar, åtminstone vid större spel 100—120,
oberoende av trådens brottgräns.
Standardiseringsföreskrifterna i Förenta staterna angiva ju även, att
skiv- och linkarsdiametern minst bör vara 80—90
ggr lindiametern oberoende av trådens brottgräns.
Av resultaten framgår, att man ej med någon större
säkerhet kan draga några mera generella slutsatser
beträffande sambandet mellan trådens brottgräns och
linans livslängd.
Böjningspåkänningarna ha alltid erbjudit största
svårigheten att bestämma. Då det gäller en särskild
tråd, som böjs över en skiva, kunna
böjningspåkänningarna enkelt bestämmas genom ekvationen:
Förhållandet Mögä^^R
fratttjocklek 3
vari abö — böjningspåkänning, t. e. i kg/mm2 av
trådarna,
ö — lintrådens diameter,
D =. brytskivans diameter,
E = elasticitetsmodulen.
Ovanstående ekvation erhålles inom det område,
för vilket Hooke’s lag gäller (således vid ej för stark
krökning) ur formeln för elastiska linjen
1 _ M
6 ~ J-E’
där q — krökningsradien —
Ci
M — böjningsmomentet,
E = elasticitetsmodulen,
J — tröghetsmomentet
och böjningsekvationen
°be
M
J
ö
2
Enligt denna ekvation bli böjningsspänningen i
enskilda trådar mycket stora. Antages
6 — 1 mm,
E — 22 000 kg/mm2,
D — 220, resp. 440 mm
blir abö —100, resp. 50 kg/mm2 eller ungefär 2/3, resp.
1/3 av brottgränsen.
Ekvationen 2 är säkert riktig, ty försök visa att
enstaka trådar med olika diametrar av ett och
samma material och ett bestämt värde på ad och kvoten
— under f. ö. lika driftsbetingelser ha en entydig
livslängd. Prof. Woernle har utfört prov med lintrådar av
olika utgångsmaterial och olika diametrar, men
samtliga med en brottgräns ob —130 kg/mm2. Den
statiska belastningen eller dragpåkänningen, ad, var vid
försöken — 30 kg/mm2. Resultaten framgå av fig. 17.
(Forts.)
76
11 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
