Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriell Ekonomi och Organisation
önskemålet, att en taxa bör vara objektiv. Om
denna önskan är i och för sig intet och den
borde också vara fullt begriplig, om man bara säkert
visste, vilken betydelse vederbörande inlagt i
attributet objektiv. Bortsett från betydelsen "rättvis",
som mycket ofta kan vara detsamma som
objektivitetens motsats, användes ordet objektiv i minst tre
betydelser:
1. "Objektiv taxa" kan betyda, att avgifterna icke
få utgå efter något, som ej har med saken att skaffa,
t. e. då det gäller elström, kundens hårfärg
(objektiv s= saklig).
2. "Objektiv taxa" kan betyda, att den skall vara
så uppbyggd, att avgiftsresultatet för en viss
leverans icke blir beroende av tycke och smak eller
subjektiv uppfattning hos den som tillämpar den
(objektiv = entydigt tillämpningsbar).
3. "Objektiv taxa" kan betyda, att avgifterna skola
stå i direkt och logiskt samband med kostnaderna
(objektiv :r= logiskt härledd).
Det förbryllande i en diskussion av detta slag är,
att parterna oftast tyst lägga huvudvikten vid olika
delbetydelser hos ordet objektiv. Det blir icke
lättare, om de därtill tro, att ett förslag som står i
samklang med den betydelse vederbörande tagit fasta på.
också skall göra det med övriga betydelser. Det är
självfallet icke nödvändigt. Den som utgår från den
tredje av de ovannämnda betydelserna underlåter
oftast att nämna vad för slags kostnader han menar
och tager sin egen kanske för tillfället eller för
bevisföringen bäst passande kostnadsuppfattning som
självklar.
Kostnadsbegreppet.
"Kostnad", är ett ännu mera mångtydigt ord än
objektiv. Begreppet "kostnad" är för det första
"dubbelsidigt" så till vida som det från att vara en
utgiftsterm har en förunderlig benägenhet att halka
över till inkomstsidan och bli liktydigt med
minimi-kundavgift eller nettopris. "Kostnad" i betydelsen
"ränta -j- amortering" har olika "tempusinnebörd".
Den kan avse det kapital, som en gång investerades,
eller "det arbetande kapitalet", dvs. vad man räknar
med, även sedan det investerade återbetalats eller
anläggningarna äro avskrivna, eller det kapital, som
kommer att behövas för en tänkt utveckling.
"Kostnad" med prefixen själv användes dels i betydelsen
"ersättningskostnad", dvs. de utgifter, man själv
måste ikläda sig, om man i allmänna marknaden
skulle skaffa ersättning för vad man ämnar sälja, dels
i betydelsen "verklig kostnad", dvs. vad man
beroende på någon mer eller mindre tillfällig
omständighet utan "verklig förlust" kan sälja för. Den
senare betydelsen är ganska närstående och ibland
sammanfallande med vad man brukar inlägga i
begreppet "merkostnad". "Kostnad" får i kalkyler ofta
en artificiell innebörd av "värde". Om en person,
som för sin ledning av något företag avlönar sig
själv med ett belopp, exempelvis svarande mot 3: —
kr./tim., ett par timmar per dag själv deltager i ett
visst rutinarbete, som utföres av hans oavlönade son
jämte en anställd med den normala avlöningen 1; —
kr./tim., så kan han i en kalkyl vara nödsakad att
räkna med 1: — kr./tim. för samtliga dessa
arbetstimmar. De 2 kronorna per tim. av hans egen lön få
belasta hans mera kvalificerade uppgifter. Han måste
med andra ord låtsas, som om sonen hade betalt och
som om han själv under dessa timmar endast hade
1: — kr./tim. På liknande sätt bildas exempelvis
"nuvärdet".
Kostnadsfördelningen.
Delning är alltid en svår sak. Det berättas, att
två rallare en gång sände efter var sin liter
brännvin. Då de öppnade det gemensamma paketet,
gjorde de den nedslående upptäckten, att den ena litern
förolyckats. De råkade då i gräl om vems liter det
var, som var hel. Var och en, som t. e. med
utgångspunkt från den klassiska kostnadsindelningen i
arbetet, material och omkostnader objektivt försökt
fördela omkostnaderna på föremålen, har säkert stått
inför liknande problem. Han vet, hur hopplöst det
kan vara att försöka lokalisera kostnader. Yi skola
emellertid ytterligare belysa frågan om
objektivitetens begränsning med ett par exempel.
1. Om Svensson, som går där försörjd i sin
dagliga gärning, köper 3 kg äpplen à 1:— kr. och
säljer 1 kg till Andersson och 2 till Pettersson, så har
han säkerligen inga bekymmer vare sig för vad hans
självkostnad kan vara eller hur han objektivt riktigt
skall fördela kostnaderna.
2. Har däremot Svensson t. e. för 100: — kr.
kommit över en säck frukter av olika slag och tänker
fördela kostnaden på kunder, som fritt få välja,
inställer sig fördelningsproblemet. Han kan börja med att
räkna frukterna, väga dem, mäta dem i litermått eller
lägga dem i en rad och mäta dess längd. På något
sådant sätt kan han helt objektivt konstatera, att den
specifika kostnaden blir så och så mycket per st., per
kg, per liter eller per m. Denna
självkostnadsberäkning ger emellertid icke mycket ledning för hur
mycket han minst skall behöva taga ut för de mest
åtrådda frukterna för att han även skall bli av med
de sämsta utan förlust på det hela. För att få en
vettig fördelning går det icke att betrakta de olika
sorterna som a priori likställda, utan man måste
tillgripa något slag av värdering.
3. Svensson hyr exempelvis för 2 500: — kr./år en
lokal, som är indelad i 4 st. exakt lika
"expeditionsplatser". De ’kosta tydligen 625: ■— kr. vardera.
Varje "expeditionsplats" räcker precis till för en
leverans av 10 "enheter" per månad.
Avsättningsförhållandena äro sådana, att Svensson säljer 40 "enheter",
under den månad, då högsäsong råder, och 20
"enheter" per månad under övriga 11 månader (fig. 1). Då
två av "expeditionsplatserna" gingo "fullbelastade"
hela året, dvs. med tillsammans 240 "enheter", kostade
2 V 625
tydligen expeditionen av dessa "enheter" ^— =
= 5: 20 kr./"enhet". Genom de båda andra
"expeditionsplatserna" expedierades endast 20 "enheter",
och kostnaden var sålunda 62: 50 kr./"enhet". Nu
kunde emellertid en expeditionskostnad av högst
50:— kr./"enhet" inrymmas i det försäljningspris,
som Svensson kunde påräkna. Att ha dessa två extra
"expeditionsplatser" för högsäsongen innebar sålunda
"förlust". Men slopa dem och hyra en affär med
endast två platser kunde Svensson icke, ty i så fall
skulle han icke kunna tillgodose sina kunder. De
som drabbades av ransonering skulle helt sluta att
köpa av honom, och resultatet skulle bli, att endast
en av de båda kvarstående expeditionsplatserna skulle
1 aug. 1942
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
