Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
Lösligheten är av kolloidal art, och terpentinen synes
ej vara alltför fast bunden, ty då koket efter
ned-gasningen blåses till diffusören, varvid ca 10 % av
kokvätskan eller 700 kg vatten ptm förångas,
av-kokar terpentinen så fullständigt, att kondensat från
svartlutens senare indunstning knappast håller spår
av terpentin. Det förhållandet, att en stor del av
luten är absorberad av den i kokaren ännu
flisfor-miga massan och därför fordrar diffusion för
omsättning med den cirkulerande luten, försvårar också
terpentingasningen.
Av de tidigare ur förenklade antaganden härledda
slutsatserna blir endast en säker. Man bör under
gasningen sträva efter bästa möjliga kontakt mellan
ångrum och kokvätska. De övriga spela mindre
roll än man efter flyktig granskning skulle vänta.
Så har minimiångmängden mindre betydelse ur
värmeekonomisk synpunkt än med hänsyn till
svårigheten att avtappa ånga utan sådan medryckning av
vätska som vållar förlust vid avskiljningen.
Liknande är förhållandet med den tidpunkt under
kokningen, vid vilken terpentinen bör avgasas. Önskas
största möjliga utvinning, måste alla möjligheter att
avtappa ånga utan betydande olägenheter för
massakokningen utnyttjas, och detta särskilt om
huvuddelen önskas utvunnen med liten halt av under
kokningen bildade ämnen.
Gasningarna ha hittills vanligen utförts på två
skilda sätt. Antingen har under en lång tid, t. e.
uppvärmningstiden från 140° till sluttemperatur, en
liten mängd ånga pr tidsenhet avtappats eller har
under kortare tidsperiod en större mängd ånga
av-dragits. I det förra fallet bör, om kokaren har
lut-Cirkulation, luten pumpas genom ångrummet, eljest
är det liksom vid det senare förfaringssättet
önskvärt, att vattenånga tillföres kokarens botten, om så
är möjligt. Ur avdrivningssynpunkt är det första
gasningssättet avgjort att föredraga, men med
hänsyn till den absorberande luten skulle en period med
sådan temperatursänkning att ångbildning i
massaflisen inträder möjligen vara önskvärd. De låga
ter-pentinkoncentrationerna vid förut angivna
nedgas-ningar kunna till en del förklaras av att ångan
avtappas under trycksänkning utan lutcirkulation eller
ångtillförsel, vilket något liknar en avdrivarkolonn,
som tillföres ånga hållande den beståndsdel, som skall
avdrivas.
Vid kokets blåsning till diffusören inträffar ett
betydande hastigt temperaturfall med stor avkokning
av ånga från finfördelad lut och massa, varvid så
gott som all ej tidigare avgasad terpentin förångas.
Om vattenångan fullständigt kondenseras, skulle
möjlighet åtminstone under vissa förutsättningar
föreligga att ur kondensatet utvinna en stor del av
restterpentinen, men förfaringssättet ligger utom
författarens erfarenhet.
Från gasningsångan utvinnes terpentinen genom
kondensering och kondensatets separering i två skikt
i avskiljare. För att skiljningen skall ske och
vattenskiktet bli terpentinfritt, måste kondensatet vara
fritt från svartlut och såpa. Då tvålliknande ämnen
äga stor emulgerande förmåga, vållar redan en
obetydlig såphalt en avsevärd förlust. Ånga, som
av-kokar frän en så starkt skummande vätska som
svartlut, blir mycket lätt lut- och i synnerhet tvålhaltig.
Gasningsångan får därför, innan den går till konden-
14 febr. 1942
sorn, passera en lutavskiljare, men tyvärr är det
svårt att få en effektiv sådan, då denna ofta får
arbeta med starkt varierande belastning och trycket
före avskiljaren ej får vara högre än att kokare på
låga tryck gasa obehindrat. Kondensorerna äro
stundom så knappt dimensionerade, att de vid stor
belastning ge mottryck. Gasningsångan måste alltså
redan från kokaren vara ganska lutfri, vilket gynnas
av stort ångrum och låg avdunstning men i hög grad
begränsar möjligheten att avtappa ånga från
kokaren. Det är givetvis ej ur biproduktsynpunkt
lönande att avtappa ånga med lägre
terpentinkoncentra-tion än vattenkondensatets, när detta lämnar
avskiljaren.
Gasningen under kokets uppvärmning göres i
allmänhet så försiktigt, att förlusten med kondensatet
spelar liten roll, särskilt som vätskemängden är liten,
medan vid nedgasningen, som ofta bestämmes av
cellulosatillverkningssynpunkt, förlusten lätt uppgår
till 1 kg ptm eller mera. Denna förlust inträffar
redan vid en torrsubstanshalt av 0,1 g/1
(motsvarande 0,01 g/1 Na20), då vattnet ännu är mjölkaktigt
vitt; blir det gulaktigt eller brunt, blir förlusten
väsentligt större. Genom fraktionering vid
avkokning-en i kokaren ändras terpentinens sammansättning,
så att nedgasningsterpentinen innehåller relativt
mycket svårflyktigt och dessutom stor mängd av
illaluktande föroreningar. Nedgasningsterpentinen
är därför svårare att rena, och då det svårflyktiga
tidigare endast använts som eldningsolja, har i
synnerhet dess sista del haft mindre värde. Sedan länge
är bekant att sulfatterpentinens svårflyktiga del
delvis består av terpenalkoholer, och nyligen ha H.
Bergström och K. G. Trobeck tekniskt
rendestille-rat denna fraktion och infört den i
flotationstek-niken i stället för pine oil, ett nu mycket värdefullt
resultat.
Som framgår av följande destillation enligt Engler
Gasning- Nedgasnings- Emulgerad
terpentin terpentin terpentin
Under 155°C ...... 0,5 % 5 % 11 %
155—180°C ....... 94 % 80 % 57 %
Rest 180° ......... 5 % 15 % 30 %
håller den terpentin som lämnar avskiljaren
emulgerad i vatten, stora mängder såväl lättflyktiga
föroreningar som svårflyktiga terpenderivat. Om
vat-tenkondensatet bearbetas på metanol, kan även denna
terpentin tillvaratagas, i annat fall är den liksom all
terpentin, som ej utvinnes, helt en förlust, detta i
motsats till ur svartluten ej utsaltade harts- och
fettsyror, vilkas förbränningsvärme ofta har stort värde.
Avskiljarens utförande synes ha mindre betydelse,
och man kan nå goda resultat med enkla
anordningar. Så är det möjligt, att med ett cylindriskt kärl,
diameter 1,5 m, höjd 1,8 m och kondensatinföring i
terpentinskiktet, så fullständigt skilja 2 m3
nedgas-kondensat pr timme, att i en efterföljande avskiljare
med 4 m diameter och 3 m höjd utvinnes mindre än
0,1 kg ptm. Möjligt är, att kondensatinföringen i
terpentinskiktet har betydelse, men det medför
nackdelen, att största delen av terpentinskiktet förloras,
om kondensatet tillfälligtvis blir svartluthaltigt.
Terpentinförlusten i avskiljarvattnet kan fastställas
genom avdrivning och anrikning i kolonnapparat
enligt Fagerlind, varvid deflegmatortemperaturen bör
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
