Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Föreningsmeddeland en
Svenska teknologföreningens avdelning för Mekanik
höll sitt vårmöte tisdagen den 12 maj 1942 i Stockholms
observatorium, Saltsjöbaden. Till sammanträdet hade
inbjudits medlemmarna av avdelningen för Teknisk
fysik. Förhandlingarna leddes av avdelningens
ordförande, undervisningsrådet Ryno Lundquist.
Civilingenjörerna Carl-Göran Colleen och Stig Göthlin
valdes till justeringsmän för dagens protokoll.
Från civilingenjör Torsten Widell förelåg en skrivelse
rörande ett förslag till normer för märkning av
rörledningar. Detta hade föredragits för avdelningen vid
sammanträde den 9 sept. 1941. Tidén för eventuella
erinringar mot förslaget hade nu utlupit utan att någon
sådan inkommit. Avdelningen beslöt att godkänna
förslaget samt att överlämna det till styrelsen för vidare
behandling.
Därefter överlämnade ordföranden ordet till dagens
föredragshållare, observator Yngve öhman, för ett
föredrag om "Moderna astrofysikaliska metoder".
Föredragshållaren inledde med att erinra om att vi
för vår kännedom om himlakropparnas beskaffenhet,
som är den astrofysiska forskningens mål, äro hänvisade
till observation av deras strålning. Endast vissa
våglängdsband tränga emellertid fram till oss; stora områden
bli avskärmade av jordatmosfären. Tre huvudmetoder
finnas för forskaren: fotometri, spektralanalys och
po-larimetri.
Fotometrien arbetar numera övervägande med
fotografisk ljusstyrkebestämning. För noggranna
bestämningar användas dessutom fotoelektriska metoder. Den
apparatur härför som användes vid Stockholms
observatorium har utarbetats i samarbete med Tekniska
högskolan. Om man bestämmer intensitetsfördelningen i
en stjärnas spektrum, kan en uppfattning fås om
stjärnans temperatur. De uppmätta temperaturerna äro
mycket höga, stundom 20 000 ° och mer, medan man på
jorden endast kan uppnå omkring 4 000 Om beräkningen
kombineras med Stefans lag, erhålles ett värde på
stjärnans radie. Ett annat sätt att komma åt denna
svårbestämda storhet (även vid den största förstoring visa
sig himlakropparna — planeterna givetvis undantagna —
endast som punktformiga ljuskällor) är med interferens.
Om man adderar två bilder från samma stjärna, kan
interferens uppstå. Genom observation av
interferensbanden kan instrumentets upplösningsförmåga
artificiellt ökas.
Genom spektralanalysen har öppnats ett rikt fält för
utforskande av stjärnorna. Som nämnt bidrar denna
metod vid temperaturbestämning. Vidare ger spektrum
en noggrann uppgift på förekommande element samt
klarlägger stjärnans masstäthet. Ehuru ej direkt
tillhörande astrofysiken må nämnas den möjlighet
spektrum ger att bestämma en stjärnas hastighet i radiell
led (Dopplers princip).
Ljuset från vissa himlakroppar är polariserat. Detta
är framför allt fallet med sådana himlakroppar som
lysa med lånat ljus. Viktiga slutsatser beträffande
himlakropparnas natur kunna härav dragas.
De vid Saltsjöbadsobservatoriet bedrivna
undersökningarna ligga till stor del inom astrofysiken. Dock
bearbetas även astronomiska och rent teoretiska problem.
Observatoriet står sig gott i den internationella
konkurrensen, även om det, särskilt vad de materiella
resurserna beträffar, måste stå tillbaka för andra
observatorier, framför allt för de amerikanska, där oerhörda
belopp anslagits till observationer. Bekant är det
kolossala spegelteleskopet på Mount Palomar med 5 meters
öppning, som just håller på att färdigställas.
Efter föredraget företogs en rundvandring i observa-
toriet. Detta, som till största delen är bekostat genom
en donation från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse,
har ett magnifikt läge vid Baggensfjärden, och dess
gråröda fasadtegel smälter på ett mycket tilltalande sätt
in i bergshöjdens litet vresiga tallskog. Byggnaderna
inrymma bostäder, bibliotek, lärosalar och erforderliga
laboratorier men domineras givetvis av
observationskupolerna.
Störst av instrumenten är dubbelrefraktorn med en
tub om 60 cm och en om 50 cm öppning. Den användes
särskilt för astrometriska bestämningar. Varje stjärnas
läge bestämmes två gånger med ungefär ett halvårs
mellanrum. Man får då en avståndsbestämning genom
en parallaxmätning, som utnyttjar jordbanans diameter
som bas. Mätningen är så noggrann, att en
parallax-vinkel ned till 0,03 bågsekunder kan användas. Vidare
göras bestämningar av stjärnornas rörelser på
himlavalvet. Ett arbetsprogram är upplagt, enligt vilket läget
nu bestämmes för en serie stjärnor, varefter
mätningarna skola upprepas om 50 år.
Observatoriets spegelteleskop har diametern 100 cm
och är ett av de största i Europa. Själva spegeln är
utförd av glas, vilket är det gynnsammaste materialet
för att ernå fin yta. På glaset är lagt en tunn
silverhinna. Spegelteleskop användas särskilt för
spektrografiska mätningar, emedan de i. motsats till refraktorer ej
ge någon färgavvikelse. Hittills nämnda instrument äro
levererade av firman Grubb & Parson. Från Zeiss har
levererats den s. k. astrografen med diameter 40 cm
och öppningsförhållandet 1 : 5. Den avbildar vid
fotografering ett jämförelsevis stort område av himmelen
och är särskilt lämpad för genommönstringsarbeten.
Instrumentet var tidigare det största i världen men har
nu fått "syskon".
Huvudparten av observationsarbetet utföres under
den mörka årstiden, som också är den kalla. Arbetet
måste utföras vid utomhustemperatur, enär
uppvärmning stör luftens optiska egenskaper. De senaste årens
kalla vintrar med klara nätter ha givit gynnsamma
villkor för observationer men också ställt stora anspråk på
den som arbetat.
Efter visningen av observatoriet följde en festlig
vårmiddag på Grand hotel, Saltsjöbaden, i vilken ett 60-tal
gäster och medlemmar deltogo.
G. L.
Litteratu r
Bokanmälan.
Die Regelung der Kraftraaschinen av Gustaf
Fabritz. 392 sid. Julius Springer, Wien 1940. Pris
häftad RM 63: —, inbunden RM 66: —.
Författaren har i detta omfattande verk velat
förena en handbok för konstruktion av regulatorer, främst
vattenturbinregulatorer, illustrerad med ett stort antal
exempel på dylika av olika fabrikat och en
framställning av regleringsteorien, så att det i möjligaste mån
skulle fylla behovet av litteratur inom området för den
i praktiken verkande ingenjören. Sålunda ha bokens
första tre hundra sidor, del I, ägnats åt konstruktion av
automatiska regulatorer och de sista ca sjuttio sidorna,
del II, åt regleringsteorin.
I kapitel I behandlar författaren impulsgivama vid
reglering av kraftmaskiner, mekaniska, elektriska och
hydrauliska pendlar, metoder och apparatur för
indikering av fallhöjd och tryck, samt ger en grundläggande
framställning av anordningarna vid indirekt reglering.
Allmänna synpunkter samt de vanligaste sätten att
generera och ackumulera den för hydrauliska
regulatorers drift erforderliga tryckoljan inleder kapitel II,
78
18 juli 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
