Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik.
Fig. 7 a. Tillhör
beräkning av tyngäpunktsläge
och motståndsmoment
för en
termobimetall-strimlas böjda tvärsnitt
(som A skall här
användas den "reducerade
tjockleken"). (Avd.
B. 8.)
C S\
4*
3
2.
/
O
v
Soo /ooo
m/y7
Fig. 7 b. Diagram till ekv. 32 (beräkning av ett böjt
strim-meltvärsnitts motståndsmoment). (Avd. B. 8.)
Om man åskådningsvis antager b ;= 15 mm, h — 0,5
inm och r t= 100 mm, kommer bågen —,––— att
15
■ki)
0,0748(27^0 = O,075oj, mot-
utgöra g (joo 0,25)
svarande en vinkel av 0,0748 • 57,°2938 <= 4°17’6"
(4°17’42"), vars sinus != 0,0747 (0,0749). Bågens storlek
ansluter sig här så nära till sinusvärdet, att sinus kan
utbytas mot bågen. Detsamma torde kunna ske upp
r
till vinklar om 12 à 15°, motsvarande –1= 2,4 à 2.
r
Enär ett så lågt förhållande — aldrig behöver
förekomma för termobimetallstrimlor, kan för deras
vidkommande ekv. (30), om man tillåter sig att inom
A2 h2 n
parentes ersätta — mot —, torenklas till
CT = r
h
2
(31)
dvs. neutrallinjen går genom sektionens
centralpunkt M.
Författaren mötte egendomliga svårigheter vid
försök att finna en allmän ekvation för
motståndsmomentet för en sektion av den art, som framställes
i fig. 7, men lyckades i stället uppställa en
ersättning sformel, lydande:
/ b2 \2
W8r L (32)
M :
6
i vilken a = 2,5 för r 00 100 mm
a —1,5
a — 1
r cv3 300
r 00 1 000
Konstruktionsregel för enkla eller sammanlagda
termobimetallstrimlor, som för den enkla strimlan har
stort förhållande b : h och lågt h-värde: infästningen
bör vara sådan att strimlan eller strimmelpaketet där
erhåller den böjning av tvärsnittet, som uppkommer i
den övriga delen vid varmt tillstånd.
9. Beräkningsgången för raka enkla eller
sammanlagda strimlor.
En termobimetallstrimla eller en packe av
samarbetande strimlor kommer till konstruktivt riktig
och ändamålsenlig användning, när den beräknats
beredd att träda i avsedd funktion efter uppvärmning
ända till övre gränsen av temperaturområdet för den
ifrågavarande termobimetallen, men ej utsättes för
högre temperatur.
Denna regel förutsätter dock att
värmeutvidgnings-spänningarna deformera termobimetallplattan lika i
alla tangentialriktningar, vilket icke alltid är fallet.
Denna fråga beröres utförligare i avd. 10. Om
värmeutvidgningen är mer utsatt för hinder i en riktning
än i en annan, så kommer den att förlöpa i minsta
motståndets riktning. Sådant är dock ej fallet vid
vanligast förekommande bimetallstrimlor, som alltså
kunna beräknas med tillhjälp av ekv. (7), ekv. (13),
ekv. (14), ekv. (19), ekv. (20), ekv. (21 a), ekv. (24)
och (25). (Obs. Anm. till avd. C. 6 beaktas.)
10. Varför hänsyn måste tagas till förhållandet —
för termobimetallstrimlans tvärsektion vid metallens
konstruktiva användning. Ytterligare
tillämpnings-metoder.
Det har redan (i avd. 4 och 7) framhållits, att och
huru strimlans tvärsektion genom tvärböjning vid
uppvärmning bestämmer strimlans utböjning, så att
den kan gå ned till 0 vid ett visst förhållande Men
ti
det kan även ordnas ett sådant förhållande, att
bi-metallens utböjning blir starkt stegrad. Om man
b
ytterligare stegrar — och gör strimlans längd relativt
kort, dvs. man tager en relativt tunn bimetallplatta,
som kan vara ungefär cirkelrund, finner man, att
denna giver nära 2 ggr den utböjning, som beräknas
enligt ekv. 21, men endast utefter den ena av två mot
varandra vinkelräta diagonaler, under det att
utböjning utefter den andra uteblir. Tvärböjning kan bli
den huvudsakliga deformationsformen även vid tunna
strimlor, i synnerhet om strimlan är så belägen, att
dess egen vikt gynnar uppkomsten av denna
deformationsform. Dylik enkelriktad, förstärkt deformation,
kan ej förklaras annorlunda än genom antagandet att
värmeutvidgningsspänningarna koncentreras i en
riktning till det dubbla mot de spänningar som
uppträda i en strimla, där även tvärböjningen fått
utveckla sig.
Tager man återigen en relativt lång, tunn strimla
med större förhållande — ex.:
h
: 100, skulle den enligt
och däröver.
(Fig. 7 a.)
förväntan på grund av ökningen av tvärsektionens
motståndsmoment (som i här något specificerade fall
blir ca 2,13 ggr större än motståndsmomentet för den
19 sept. 1942
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
