Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te kn i sk Ti ds kri ft
för motorernas normalmoment att accelerera
löpvagnen från stillestånd till maximihastighet. I vårt fall
är Ta = 22,’6 sekunder. Styvheten S kan återigen
karakteriseras som kvoten mellan full
generatorspänning och spänningsfallet mellan generator och
motor. Här är S ■= 8,45. Den karakteristiska tidskon-
T
stanten för systemet blir då xa —
och är lika med
15
sek.
meter
_L
15 sek.
Fig. 45. a. Accelerationsmomentet och motorströmmen som funktion av tiden: M — † (t)
och / = / (t).
b. Generatorspänning", motorernas totala inducerande rotationsspänning" och löpvagnens
hastighet som funktion av tiden: Eq — f (t), Eij = / (t) resp. v = f (t).
c. Startsträckan som funktion av tiden: sa = / (f>. Heldragen kurva: idealiskt
förlopp. Prickad kurva: spänningsreglering. Streckad kurva: spänningsreglering från
tiden Ai—Bi—G\.
2,68 sekunder. Efter denna tid från startögonblicket
är hastighetsavvikelsen från den maximala
sluthastigheten 36,8 %, motsvarande avståndet ß2 — B0 i fig.
45 b. Efter två tidskonstanter eller 5,36 sekunder är
hastighetsavvikelsen ännu 13,15 %, och efter tre
tidskonstanter eller 8,i04 sekunder är den 5 %. Efter fyra
tidskonstanter eller 10,T2
sekunder är avvikelsen 1,83 %. Först
efter sju tidskonstanter eller
18,TO sekunder understiger
avvikelsen från den önskade
sluthastigheten 1 °/00 (den är då
0,83 °/00). Yad som värre är, den
erforderliga startsträckan
representerar då ej mindre än 235 m,
vilket ger alldeles orimliga
förhållanden, eftersom vi hade ca 110 m till förfogande
för uppkörningen till konstant hastighet! Detta
förhållande grundar sig icke på ett matematiskt knep eller
en teoretisk spetsfundighet liknande "Akilles’ berömda
men fåfänga jakt efter sköldpaddan". Ändock hava vi
vid en sådan spänningsreglering måst överbelasta
motorerna med en startström, som är 3^05 ggr den
tillåtna eller 8,41 ggr normal-
_j_ strömmen. Friktionskoefficien-
/5 sek ten mellan hjul och rälsbana
skulle då också vara 3,05 ggr det
tillåtna, och vi skulle alltså behöva utföra maskinerna
3 ggr större och hjulen på samma sätt motsvarande
gånger större vid oförändrad löpvagnsvikt.
Det kan vara intressant att jämföra förhållandena,
om vi i stället höja generatorspänningen rätlinigt
till punkt B1 enligt fig. 45 b och därefter hålla den
konstant. Under sådana förhållanden överskrides
icke maximimomentet eller strömmen, vilka hållas
konstanta intill punkten A1 enligt fig. 45 a.
Förhållandena bliva emellertid då ännu något ogynnsammare
beträffande den erforderliga startsträckan. Den
streckade kurvan i fig. 45 b genom B3 följer då exakt
samma uttryck som den prickade linjen från B, men
ligger 2,52 sekunder efter i tid räknat. I fråga om
startsträckan motsvarar det vertikala avståndet
mellan C1 och C2 i fig. 45 c den bansträcka, som förlorats,
vilken emellertid endast
uppgår till 9,3 m i förhållande till
den prickade kurvan genom C2.
Den idealiska
accelerationskurvan O — A0 — A’ — A i tig.
45 a fordrar i stället, som
nämnts, att spänningen följer
linjen O — B0 — B’ — B i fig.
45 b. Accelerationsförloppet är
då avslutat efter en bansträcka,
som motsvarar punkten C i fig.
45 c, dvs. efter omkring 57 m.
Detta fordrar, att generatorn är
så riklig i spänning, att den
64
18 juli 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
