Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 19 juni 1943 - Hur skall ventilationen dimensioneras? av A Rosell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Hur skall ventilationen dimensioneras?
CIVILINGENJÖR A ROSELL, LSTF, STOCKHOLM
När man granskar inläggen i de diskussioner
om ventilationens nödvändighet och
dimensionering, som då och då komma upp, får man en
bestämd känsla av att det i många fall relativt goda
beräkningsunderlag som dock finnes, måtte vara
okänt även för ledande teknici inom angränsande
fack. I en nyligen utkommen doktorsavhandling
anföres sålunda utan några inskränkningar eller
reservationer "10 ggr luftomsättning" som
exempel på en orimligt kraftig ventilation. Detta är
ett lika löst sätt att lägga upp frågan, som om
man i största allmänhet skulle påstå, att 40 cm
är för stor höjd för en betongbalk. Det är lätt att
ge exempel på fall, där 10 luftväxlingar per timme
ej äro på långt när tillräckliga.
Som ett annat exempel kan nämnas, att i en
radiodiskussion om teknisk forskning, som för
någon tid sedan återgavs i Teknisk Tidskrift, en
av talarna angav, att vår kännedom om
människans behov av frisk luft är baserad på
undersökningar gjorda för snart hundra år sedan, som
"under mellantiden inte nämnvärt ha
kontrollerats eller bearbetats", och att detta är grunden till
de nuvarande föreskrifterna beträffande
ventilation i bostadshus.
De enda så gamla undersökningar, som, så vitt
jag vet, skulle kunna komma ifråga, äro
Petten-kofers bestämningar av den tillåtliga C02-halten.
De leda emellertid till värden på
ventilationsbehovet, som äro så låga, att de av andra orsaker
ej kunna användas. Frånsett möjligen
skyddsrummen torde de ej heller på mycket länge ha
legat till grund för några
ventilationsanläggningars dimensionering.
I själva verket har den nu existerande
ventilationstekniken så gott som helt uppkommit under
de senaste tre, fyra decennierna, och
utvecklingen har under denna tid varit utomordentligt
snabb. Just i fråga om de fysiologiska
verkningarna av lufttillståndet ha under de sista tjugofem
åren utförda undersökningar av exempelvis
Vernon Hill, Yaglou, Houghten och Missenard, för
att blott nämna några av de förnämsta forskarna,
gett en helt ny klarhet i uppfattningen. Även
principerna för den tekniska behandlingen av
hithörande problem ha blivit klarlagda relativt
sent. De första rationella undersökningarna om
avfuktning av luft gjordes 1902; 1906 synes
första gången det nödvändiga sambandet mellan
värmemängd och luftmängd för uppnående av ett
DK 628.8
visst tillstånd ha blivit klart framställt, och
Car-riers båda för konditioneringstekniken
grundläggande avhandlingar "Rational psychrometric
for-rnulae" och "Air conditioning apparatus" äro av
så sent datum som 1911. De bristfälligheter, som
vidlåda våra kunskaper för närvarande, bero nog
sålunda snarare på teknikens ungdom än på ett
föråldrat underlag.
I vårt klimat bli emellertid ofta andra
synpunkter än de rent fysiologiska bestämmande. För
bostadshusen bli i det allt övervägande antalet fall
minimisiffrorna för kök och badrum
utslagsgivande. Dessa äro bestämda med hänsyn till att
för stark kondensering ej skall uppstå på
fönsterna samt i och på väggarna, och de mycket
omsorgsfulla undersökningar, som ligga till grund
för dem, utfördes 1931—1932 av Stockholms
Gasverk1’ s. Det är sannolikt, att någon reduktion av
dessa siffror kan vara befogad i fråga om de
minsta lägenhetstyperna, med hänsyn till att
spisar och speciellt ugnar användas relativt litet i
dessa, men i stort sett måste de nog anses riktiga.
Med hänsyn till vad som ovan sagts bör en
kortfattad översikt över de hittills kända
grunderna för beräkning av erforderliga
ventilationsluftmängder kanske kunna bidra till att klara
begreppen.
Bestämmande äro följande faktorer:
Behovet av för andningen användbar luft
För att täcka detta behov fordras i normala fall
endast mycket små luftmängder, och det
bestämmer sålunda den undre gränsen för all
ventilation. Avgörande är den ökade C02-halt, som
uppstår på grund av människornas andning. I vila
avger människan ca 0,35 l/min COi2, och då ca
1,5 % C02 är gränsen för vad som kan tillåtas som
genomsnittsvärde i rumsluften (egentlig fara
inträder dock först vid 4—6 %), kommer man till
en erforderlig ventilationsluftmängd av ca 1,5
m3/h/person. Detta värde (egentligen 24
l/min/per-son) har också föreskrivits såsom
minimiventila-tion för skyddsrum, avsedda för passiv personal.
I dessa bereder nämligen tillförseln av luft så
stora svårigheter (närmast beroende på
nödvändigheten av att ha stridsgasfilter samt risken för
att elektrisk kraft ej kan disponeras), att alla
normala hänsyn måste lämnas och ventilationen
enbart inriktas på vad som är nödvändigt för
uppehållande av livet. Vidare bidrar den omstän-
312
10 juli 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
