Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 27 nov. 1943 - Föreningar - Västerbergslagens Ingejörsklubb, av P Hd - Kalmar Teknologklubb, av T B - Norrköpings Polytekniska Förening, av K E E L - Örebro Ingenjörsklubb - Tekniska Föreningen i Västerås, av H S - Sundsvalls Tekniska Förening, av S W H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
finnas även efter kriget. Botemedlet är ökad rationalisering
inom både industri och jordbruk.
Den 27 oktober höll redaktör Gunnar Nyman, Stockholm,
ett föredrag om "Färgbilder pä papper". Det utgjorde en
redogörelse för Agfacolorprincipen vid framställning av
färgnegativ och dessas direkta kopiering på färgpapper. Det
framhölls, att detta förfaringssätt ställer sig billigare än de f.n.
till hands stående möjligheterna att framställa färgbilder,
och att det efter kriget kommer att kunna praktiseras av
varje tekniskt kunnig och rustad fotograf. P Hd
Kalmar Teknologklubb sammanträdde lördagen den
9 oktober på Stadshotellet under rätt stor tillslutning, varvid
förhandlingarna leddes av ordföranden, byggnadsingenjör
Ernst Wranne.
Sedan styrelsen beviljats ansvarsfrihet för det gångna
årets förvaltning valdes till ordförande vägdirektör C L
Blomberg och till vice ordförande ingenjör Wranne. Till
sekreterare omvaldes torvingenjör T Björkman, till
kassaförvaltare och klubbmästare ingenjör G Malmberg.
Kvällens föredragshållare, läroverksadjunkt A Snell,
Kalmar, höll ett med talrika bilder belyst föredrag "Litet
svensk lokomotivhistoria".
Han nämnde, att av svenska järnvägarnas lok
förekommer en mängd olika typer, som visserligen till sina
huvudtyper äro begränsade, men som i avseende på detaljer och
utförande visa många olikheter. Anledningen till att vi i
Sverige ha så många loktyper är Sveriges splittring i små
enskilda banor med olika spårvidder, varav på sin tid funnos
åtta men nu sex.
Då det enskilda järnvägsbygget på 1850—60- och 70-talen
satte 1 gång på allvar, fylldes lokbehovet till mycket stor
del från England, från vilket land ett tjugotal lokfabriker
tog del av dessa lokleveranser, och då varje firma lade in
något av sin egenart i konstruktionerna, skapades en mängd
olika typer, vilket även var förhållandet med hjulkopplingen.
Förr hörde det till, att varje lok skulle bära sitt namn.
Detta bruk gav något individuellt åt varje särskilt lok. Det
blev icke ett nummer utan en "personlighet". När det så i
forna tider var brukligt, att varje förare förde sitt eget lok,
kom det något personligt över sambandet mellan de två,
ungefär som mellan en kusk och hans trogna häst. Varje
bana hade sina loknamn, vilka voro uppkallade antingen efter
större orter banan genomlöpte eller efter mera framstående
personer, vilka bidragit till banans tillkomst.
Det första loket i vårt land byggdes av Munktells i
Eskilstuna år 1848. Loket gavs namnet "Förstlingen" och var
avsett för en gruva i Bergslagen. Dit kom det dock aldrig utan
hamnade i Nora, där det användes till byggandet av Sveriges
första järnväg Nora—Örebro. En modell av loket står
uppställd på järnvägsmuseet i Stockholm.
Efter föredraget vidtog ett mycket animerat samkväm
med såväl solosång som allsång. T B
Norrköpings Polytekniska Förening sammanträdde den
15 oktober under ordförandeskap av rektor August Lind.
överstelöjtnant Kjell Magnell, Stockholm, talade
sakkunnigt och intressant över ämnet: "Befästningskonst förr och
nu." Till föredraget hade inbjudits medlemmar av
östgötaavdelningen av Reservofficersförbundet samt av Värnpliktiga
Officerares Förening i Norrköping, vilka talrikt hörsammat
kallelsen. K E B L
Örebro Ingenjörsklubb sammanträdde den 16 oktober på
Frimurarlogen, dit ett 30-tal medlemmar infunnit sig, under
ordförandeskap av belysningschefen Yngve Persson. I
klubben invaldes civilingenjör Olle Dahlbeck, ingenjör David
Sund-quist och ingenjör Allan Linder. Ordföranden gav en resumé
över förhandlingarna i Stockholm angående bildandet av ett
ingenjörernas (och arkitekternas) riksförbund jämte en kort
redogörelse för Teknisk Tidskrifts omorganisation.
Ordet överlämnades därefter till intendent Torsten Althin
som höll ett kåserande föredrag om "Gustaf de Laval, de
höga hastigheternas man". Föredraget, som utförligt
refererats i dagspressen, framfördes synnerligen elegant och
mottogs med bifall av auditoriet.
Tekniska Föreningen i Västerås sammanträdde den 21
oktober, varvid sekreteraren redogjorde för de åtgärder, som
vidtagits för bildande av ett svenska ingenjörers riksförbund.
Till medlem av den nämnd, som skulle vidarebehandla det av
Svenska Teknologföreningens organisationskommitté
uppgjorda stadgeförslaget, valdes tekn. dr Tage Strömberg.
Aftonens föredrag hölls av driftdirektör Ake Rusck om
"Den elektriska samkörningen i Sverige". Han
exemplifierade först den historiska utvecklingen av samkörningen i
Sverige. Härefter visades hur utnyttningsgraden stiger genom
samköming av två eller flera kraftverk, som tidigare arbetat
var för sig. Talaren kom härefter in på stamlinjerna och
organisationen av samkörningen. Denna ordnas genom
Vattenfallsstyrelsens centrala driftledning i Stockholm, som har en
vakthavande ingenjör dygnet runt. Han har ett antal
instrument till sitt förfogande, bl.a. en frekvensavvikningsmätare.
och som viktigaste hjälpmedel telefoner, dels Telegrafverkets,
dels Statens Järnvägars, och slutligen kan telefonering ske
på högspänningslinjerna. På centrala driftledningen gör man
upp tablåer över driften och prognoser för produktion och
konsumtion av kWh under kommande vecka. Dessa prognoser
följas sedan, men givetvis förekomma många avvikelser på
grund av fel och oförutsedda händelser. Avvikningar från det
korrekta periodtalet återställas genom vissa frekvensbärande
kraftverk. Denna justering sker tills vidare för hand. De
flesta kraftverk gå dygnet om, men en del användes endast
vid dagdrift.
Samkörningen mellan de olika kraftverken bygger på
100-procentigt förtroende och ordnas som sagt telefonledes,
ehuru det rör sig om värden på många millioner kronor.
Av-räkningen mellan olika leverantörer sker oftast genom
returleverans av kWh, men någon gång saideras resultatet.
Talaren avslutade det ytterst intressanta föredraget med
en blick in i framtiden, då hela den svenska vattenkraften är
utbyggd. Ett flertal samlinjer torde då komma att dras från
Nordsverige till Mellansverige, där den mest betydande
kraftförbrukningen efter allt att döma kommer att ligga.
En livlig diskussion utspann sig efter föredraget, som var
besökt av omkring 175 personer. H S
Sundsvalls Tekniska Förening sammanträdde fredagen
den 29 oktober 1943. Efter det föreningsangelägenheter
behandlats — bl.a. valdes major VVK Ragnar Larson till
hedersledamot och invaldes 21 nya medlemmar — höll civilingenjör
Johan von Utfall, AB Radiotjänst, Stockholm, föredrag över
ämnet: "Radioprogrammet och tekniken där bakom."
Inledningsvis berörde talaren det omfattande förarbetet
med radioprogrammen, hur program- och tekniska
avdelningarna arbeta tillsamman och vilken stor apparat som är i
funktion innan ett program är färdigt att sändas genom
rundradion.
Därefter redogjorde talaren för, med hjälp av instruktiva
bilder, hur en radiostation för sändning och mottagning i
princip är konstruerad. Att här närmare ingå på detta låter sig
av utrymmesskäl ej göra. Nämnas bör dock att då ett
program sändes från någon landsortsstation sändningen sker via
Stockholmsstationen. En fördel med denna anordning är att
om någon station ockuperas av fientlig makt illegala
sändningar åtminstone till en tid kunna hindras.
Föredragshållaren redogjorde därefter för olika metoder
förljudupptagning såsom skivupptagningar och bandupptagningar.
Skivupptagningar ske i princip på liknande sätt som i
gram-mofoninspelningsateljéerna. Bandupptagningar utföras dels på
stålband och dels på cellulosaband, besprutade med ett tunt
stålskikt. Upptagningen av ljudet på banden sker icke, som
kanske många tror, mekaniskt utan magnetiskt. Om ett sådant
band köres för ofta "tröttnar" det, men efter en tids vila blir
det åter fullt funktionsdugligt. När det på bandet inspelade
programmet anses icke komma till användning flera gånger
avmagnetiseras bandet och är sedan användbart för nya
inspelningar. Avmagnetiseringen sker enklast med
cellulosabanden och kan utföras endast genom att köra
inspelningsapparaturen baklänges. Stålbandets avmagnetisering fordrar en
omständligare procedur med härför särskilt avsedda apparater.
Slutligen behandlade talaren ingående metoderna för att
antingen eliminera eller ock förstärka ekoljud eller
efterklang.
I fråga om att eliminera ekoljud kan man skilja på två
olika förfaranden. Det ena är att bygga lokalerna med sådana
dimensioner att bredd-, längd- och höjdmått i största möjliga
mån icke utgöra Jämna multiplar av de i registret vanligast
förekommande ljudvågorna. Lokaler med kubisk form äro
icke lämpliga. Det andra är att förse lokalerna med antingen
membranliknande eller ock med porös beklädnad.
Då man vill ha ett förstärkt ekoljud, efterklang, kan detta
åstadkommas genom att ljudet från studion ledes till en sän-
563 13 nov. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
