Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Även bàgbroar behandlas i tre uppsatser. U Fischer
uppehåller sig huvudsakligen vid treledsbågar med
överliggande farbana och hela bärande väggar samt anger
materialåtgång för ett flertal broar. Särskilt behandlas broar
av typen "dold spetsbåge", dvs. en treledsbåge ined mot
hjässan rätlinjigt strävande undersida, dold med en tunn
skärm i bågform. Konstruktionen synes tekniskt riktig
och materialsparande men torde vara föga använd i
Sverige. Förf. har även gjort fortlöpande
nedböjningsmät-ningar på ett flertal båg- och balkbroar, vilkas resultat
diskuteras. En metod för analys av de olika inflytelserna
anges.
Enligt C B Mc Collough användes i regel till stora
bàgbroar i USA cement av specialkvalitet samt välgraderat,
viktproportionerat stenmaterial. Förf. anger, att man i
vissa fall föreskrivit 28-dygns hållfastheter på upp till
ca 350 kg/cm’ och tillåtna påkänningar av 85 kg/cm2,
vilket dock föga imponerar på en svensk läsare.
Provisoriska leder och reglerande domkrafter ha använts i ett
fåtal fall. Slutligen anger förf. data för de flesta
betydande bågbroar, som byggts i USA de senaste åren. Största
spännet är på 460’, men i övrigt ha inga märkligare saker
presterats.
M Ritter anger i "Der eingespannte Bogen mit
Ver-steifungsträger" en metod att ta hänsyn till
förstyvnings-balkens inverkan genom att ersätta båge och
förstyvnings-balk med en fri ersättningsbåge med samma styvhet som
det ursprungliga systemet samt därefter uppdela momenten
på båge och balk i förhållande till deras resp. styvhetstal.
Förf. änger grundekvationen för de vanligaste
belastningsfallen, varvid även hänsyn tas till stödens deformation.
L Kulka publicerar "Das Einheitsgrössenverfahren zur
Berechnung elastisch gestützter Durchlaufträger". Med
utgång för den fritt upplagda balken bestämmas fyra
enhetsstorheter (vinkeländringar och vertikalförskjutningar
av angripande moment och vertikalkraft = 1). Genom
till-lägg av ytterligare ett fack bestämmas successivt dessa
storheter för samtliga stöd, varefter stödmomenten för ett
belastat godtyckligt fack bestämmas ur två linjära ekva
tioner, vari de båda stödmomenten, enhetsstorheterna,
spännets styvhetstal samt den enkla balkens
ändvinkel-ändringar för den aktuella lasten ingå. Formler för
beräkning av influenslinjer anges, och det hela avslutas med
ett belysande räkneexempel.
Ett andra svenskt bidrag, av o Porell (Tekn. T.
1940 V h. 11 s. 152), behandlar sidostabilitet av
kontinuerliga balkbroar, vilkas mellanstöd äro utbildade såsom
pendelstöd eller ramkonstruktioner [fullbordat av S
Kasar-nowsky (Tekn. T. 1941 V h. 9 s. 121, 128)]. Vid
sidobelastning av dylika balkar uppstå utböjningar, varvid
de sålunda snedställda stöden ge tilläggslaster,
proportionella mot lasten i pelarna samt verkande i samma
riktning som den ursprungliga sidobelastningen. Formler för
kritisk vertikalbelastning gentemot sidoutknäckning
uppställas liksom även resulterande sidomoment för
kontinuerlig balk med godtyckligt antal sidostöd. Som exempel
på den konstruktiva betydelsen härav anges ett
ursprungligt förslag till Skanstullsbron, vid vilket den sålunda
beräknade sidostabiliteten visade sig vara endast 1,2-faldig,
varför konstruktionen måste ändras.
Ett stort antal uppsatser behandlar stålkonstruktioner
Speciell vikt lägges vid att klargöra hur
stålkonstruktionerna fungera, när påkänningarna uppnått
proportio-nalitets- och sträckgränserna, vilket är särskilt viktigt vid
statiskt obestämda konstruktioner.
Böjning av stålbalkar i det plastiska området behandlas
sålunda av J Fkitsche. Man kan ej utgå från den vid
rena dragprov bestämda flytgränsen, enär vid böjning
högre flyt- och proportionalitetsgränser erhållas. Under
dessa förutsättningar uppställer förf. formler för
deformationer för fritt upplagd balk, åverkad av moment i
ändpunkterna resp. punktlast på spännets mitt, samt för
kontinuerlig balk i tre spann belastad med punktlast i
mittfacket. De beräknade värdena jämföras med försök
av Maier-Leibnitz och visa stor överensstämmelse med
dessa.
P P Bijlaard har i tvenne uppsatser behandlat teorin
om plastiska deformationer i tunna plattor och lämnar
i en tabell dimensioneringsuppgifter för vanligen
förekommande sammansatta stålsektioner.
Z Bazant uppställer allmänna 4. ordningens
differentialekvation för påkänningar och deformationer i ett
cylindriskt rör, som påverkas av en variabel radiell kraft.
Ch Massonet bidrar med "Teori om knäckning genom
torsion" och "Stabilitet hos livplåt med horisontell
för-styvning och åverkad av rent böjande moment". I den
förra uppsatsen uppställes först den allmänna 3.
ordningens differentialekvation och härledas därur knäckformler
dels för centrisk last, dels för pelarnas egenvikt vid
symmetriska upplösta tvärsektioner. Knäckformlernas
uppbyggnad ansluter sig nära till Euler-formlerna. Inverkan av
tvärförbandens elasticitet tas hänsyn till genom tillägg
av vissa korrektionsformler. Ett par räkneexempel belysa
slutligen framställningen och visa risken att okritiskt
följa Euler-formlerna. I den senare uppsatsen uppställas
formler för dimensionering av stålbalkar, horisontellt
av-styvade i mitten av den tryckta zonen. Diagram göra
beräkningar ytterst enkla, vilka även visas i ett
numeriskt exempel.
F Stüssi uppställer efter en elementär kalkyl formler
för påkänningar vid böjning och torsion av tunnväggiga
stålbalkar.
Konstruktörer av fackverksbroar ha speciellt intresse
av K Kriso’s knäckberäkning av stång, kontinuerlig över
flera stöd och godtyckligt inspänd i dessa. Stängernas
tröghetsmoment kan variera från fack till fack. Förf.
anger ett allmängiltigt, strängt noggrant förfarande samt
visar slutligen i ett åskådligt räkneexempel, hur man
genom systematisk beräkning i tabellform kommer fram
till knäckdeterminanten. Herman Strandberg
DK 624.154(048)
Forsøg ined. Psele ved Aggersundsbroen og ved
Lange-næstunnelen, av dr techn. Christen Ostenfeld.
Ingeniør-videnskabelige Skrifter 1942:3. G E C Gad, Köpenhamn.
99 s., 56 fig. 9 dkr.
I samband med byggandet av bron vid Aggersund, ca
50 km öster om Aalborg, samt Langenæstunneln, söder om
Aarhus, har utförts en hel del undersökningar över
bärförmågan, deformationer m.m. hos olika slag av pålar.
Samtidigt med pålningen utfördes noggranna
undersökningar över jordlagrens egenskaper på olika djup med
bl.a. teleskopborret. Försöksresultaten kunna därigenom
komma till användning vid andra pålningsarbeten i
liknande jordlager. De olika nu använda formlerna för en
påles bärförmåga ge som bekant mycket olika värden.
Man vet aldrig en pålgrupps verkliga brottlast eller de
deformationer, som en viss belastning åstadkommer. En
viss formel ger det med verkligheten bäst
överensstämmande resultatet endast i en viss jordart och sämre i en
annan. Det ligger då nära till hands att med specialborr
undersöka de olika jordlagrens egenskaper samt sedan
söka finna ett uttryck för de krafter, som inom varje
jordlager angripa en påle.
Vid Aggersundsbron har man dels utfört
provbelastningar och mätningar på en pålgrupp på nio pålar vid
sidan av bron, dels på pålar i brons pelare och
landfästen. Dessa senare voro ej ingjutna i
betongkonstruktionen utan stodo i ursparingar. Försökspålgruppen
bestod av koniska och cylindriska träpålar, en cylindrisk
och en kvadratisk betongpåle samt ett cylindriskt järnrör.
Samtliga dessa pålar voro ca 13 m långa, varav ca 11 m
voro nedslagna i marken. Först belastades pålarna.
Efter några veckors uppehåll utsattes de för dragning
och sedan åter för tryck. Härigenom erhölls
tryckpåkän-ningen på pålspetsen samt friktionskoefficienten. Den se-
V 174
25 sept. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
