Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 10 januari 1948 - Standardiseringen och det moderna samhället, av Hilding Törnebohm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 januari 1948
19
höjder tör elektriska motorer, på diametern och
längden av den axel som utgår från den
elektriska motorn och på vilken axel remskivan eller
kopplingen skall sättas. Vi ha fastställt standard
på anslutningsmåtten för kullager, dvs. för
dia-metermått och bredd men icke på de kompletta
kullagren, inkluderande kulstorlek,
löpbansdia-metrar etc. Tekniken och utvecklingen har fritt
spelrum på detta område. Anslutningsmåtten, som
äro av vitalt intresse för varornas användbarhet
och anpassning hos kunderna, äro dock en sak som
är av lika stort, ja, kanske större intresse för
förbrukarna än för tillverkarna. Då förbrukarna
också finnas bland småföretag och hantverkare,
är det alltså felaktigt att dra den slutsatsen, att
endast storföretagen inhösta de stora fördelarna.
Detsamma gäller standardisering av
utgångsmaterial, sådant som Stål- och
Metallnormskommit-tén framför allt sysslar med. Det är av betydelse
för alla som använda sig av dylikt material, och
alltså även för hantverkare, smeder och
småföretag över huvud taget och kanske mera för dessa
än för storförbrukarna, som lättare kunna få
sina individuella önskemål tillgodosedda. När
en hantverkare, t.ex. en skomakare, utför sin
gärning, nämligen att halvsula skor, är han i sin
tur beroende av att ha lämplig hjälpmateriel,
såsom skopligg, till sitt förfogande och detta till
så låga priser som möjligt. Han skulle säkerligen
icke vilja återgå till gamla tider, då skomakaren
själv hade att för hand tillverka skopliggen.
Av det sagda framgår att standardiseringen
kommer förr eller senare alla
samhällsmedlemmar till godo. När vi ha detta klart för oss,
kunna vi ställa oss den frågan: Hur kommer det sig,
att SIS icke är äldre än 25 år? Hur gjorde man
tidigare? Hur kunde samhället klara sig utan en
organiserad standardiseringsverksamhet. Det var
det första världskriget, som gav impulsen till den
organiserade standardiseringsverksamheten. Detta
gäller icke blott för Sverige utan praktiskt taget
för hela världen. Den verkliga bakgrunden torde
dock vara den metamorfos, som samhället
undergick i och med industrialismens genombrott vid
seklets början. De tekniska upptäckterna på
kraftalstringens område,
kommunikationsmedlens utveckling, snabbstålets tillkomst och
massproduktionsmedlens utformning gåvo upphov till
uppkomsten av s.k. specialindustrier. Tidigare
var det nog så att den övervägande delen av
producerade nyttigheter kom från företag, som voro
mycket självständiga och vilka tillverkade
nyttig-heterna från början till slut. Sedan de
massproducerande hjälpmedlen kommit till har det blivit
mera ekonomiskt att tillverka specialiteter för
avsättning till andra produktionsföretag.
Maskinelement blevo med ett ord marknadsvaror.
Typiska exempel på sådana industrier äro
kullagerindustrin och bultfabrikerna. Elementens
utförande t.ex. med avseende på anslutningsmått, kvalitet
etc., blev en angelägenhet av helt annat slag än
tidigare, då den lätt kunde ordnas genom avtal
direkt mellan producent och köpare. Till att börja
med handhades dylika problem av befintliga
industriorganisationer eller kanske karteller. Vi
känna ju till, hur i Amerika exempelvis Society
of Automotive Engineers (SAE), när
automobil-industrin växte, fick hand om
standardiserings-frågor för den amerikanska automobilindustrin.
Under världskriget blev det klart, att särskilda
organisationer borde ha hand om det betydelsefulla
standardiseringsarbetet, ty de äldre voro alltför
ensidigt organiserade och hade icke erforderlig
kontakt med den stora konsumentkretsen.
Standard har nog förekommit så länge ett
näringsliv existerat. Många gånger har denna
standard varit hemlig. Jag är övertygad om, alt under
skråväsendets dagar gillesbröderna många gånger
debatterade standardspörsmål. Jag är också
övertygad om att enskilda individer eller företag
utförde standardiseringsarbeten för sitt eget behov.
All sådan standard kalla vi i dag för
individuell standard. Den åstadkommes utan att
någon som helst kontakt etableras med
konsumenterna.
Kollektiv standardisering förekom i gångna
tider i mycket liten utsträckning. Det gällde då i
allmänhet områden, som hade med samfärdsel,
betalningsmedel, mått, mål och vikt samt militära
förnödenheter att göra. De fastställande
myndigheterna voro regeringar, furstar eller i vissa fall
påvar. Vår tideräkning är ju resultatet av påbud
från en påve, Gregorius XIII, som år 1582
utfärdade en påvlig bulla om den tideräkning som
fått påvens namn. Detta påbud har nu, i och
med att Ryssland för några år sedan anslutit sig
till den gregorianska kalendern, dvs. ca 350 år
efter dess utfärdande, blivit en verklig
världsstandard.
Allt fortfarande är det så, att myndigheterna allt
emellanåt utföra standardiseringsåtgärder. Detta
är särskilt förhållandet under tider av särskilda
svårigheter, såsom under krig eller avspärrning.
Här i Sverige äro sådana åtgärder som
standardiseringen av mjölk välbekanta. På sistone ha vi
möbelutredningen, som i viss mån tycks ha arbetat
som en standardiseringsorganisation. Ingenting av
allt detta har direkt med SIS verksamhet att göra,
möjligen med undantag av det som
Krigsmaterielverket utförde, ty detta skedde i regel i
samförstånd med SIS och under hänsynstagande till
befintlig officiell svensk standard. Det tillkommer
icke Sveriges Standardiseringskommission att
sätta sig till doms över vad myndigheterna utföra.
Vi tycka endast att det är tråkigt, att namnet
standard kommit till användning på ställen, som
ha mycket litet med svensk officiell
standardisering att göra. Vi tycka sålunda, att det är
beklagligt, att myndigheterna fastställde benämningen
standardiserad mjölk för en vara, som kvalitativt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
