Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 31 januari 1948 - Lars Viktor Ståhle †, av Richard Smedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 TEKNISK TIDSKRIFT
Lars Viktor Ståhle †
Ingen torde ha gått ohulpen från vår bortgångne vän.
Han nådde också kamratskapets högsta erkännande såsom
en av väg- och vattenbyggarnas få "örnar". Beprövad
trofasthet, glad vänlighet och sinnets jämvikt följde honom
livet ut trots de sista årens livsfarliga sjukdom. Vi skola
bevara hans ljusa minne, som endast kan tillkomma en
av "den oövervunna solens" söner.
Ståhle var Stockholmspojke, född den 6 december 1866
och död strax efter sin 81 :a födelsedag på Röda Korsets
sjukhem den 20 december 1947. Han förblev också
huvudstadsbo större delen av sitt liv, fördelat på trenne perioder:
1866—1892, 1897—1910 och 1932—1947.
Han tog studenten 1885 i Sveriges första fullständiga
realläroverk, numera Norra Real, som fostrat flera väg- och
vattenbyggare än någon annan skola i vårt land. Redan vid
denna tid framträdde ett av Ståhles viktigaste
karaktärsdrag, intresset för människor och händelser, noggrant
nedtecknade. Hans "minnen från Katarina läroverk 1877—
1881 och Högre Realläroverket 1881—1885" äro en
mycket nöjsam läsning. Följde så civilingenjörsexamen KTH,
väg- och vattenbyggnad, 1889 med kvarstannande som
assistent i beskrivande geometri och ritkonst 1890 efter
fullbordad militärkurs. Gradpasserandet i VVK omfattar
löjtnant 1893, kapten 1904, major 1915, avsked 1931.
Statlig tjänst inskränkte sig till två perioder i Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen: 1890 (ritbiträde), 1900 (teknisk notarie).
Hans väsentliga arbete har ägnats de enskilda järnvägarna
i olika hänseenden. Vi finna honom sålunda som
baningen-jörsassistent vid Stockholm—Västerås—Bergslagens
Järnvägar 1890—1892, anställd vid Stockholm—Saltsjöns
järnvägsbyggnader 1892, baningenjör vid Halmstad—Nässjö
Järnväg 1893—1896, trafikchef vid Mellersta Blekinge och
Bredåkra—Tingsryds Järnvägar 1896—1897,
kontrollerande ingenjör vid Rimbo—Sunds järnvägsbyggnad 1897—
1898, baningenjör och trafikchefsassistent vid Stockholm—
Rimbo Järnväg 1897—1900, chef därstädes 1900—1907,
arbetschef vid Södra Roslagens järnvägsbyggnad 1900—1901,
verkställande direktör och chef för Lidingö Trafik AB
1908—1910, verkställande direktör och chef för Kalmar
Järnvägar 1910—1932, kontrollant vid Sävsjöström—
Nässjö järnvägsbyggnad 1911—1915. Därjämte medverkade
ban med undersökningar och kontrollantskap för andra
järnvägar, vägar, broar, kanaler m.m. Hans
samfärdselsintresse tog sig även uttryck i organisationer, såsom
stiftare av Enskilda Järnvägars Ingenjörsförbund 1901
(ordförande 1902—1903, hedersledamot sedan 1933), v.
ordförande i styrelsen för Järnvägsassuransföreningen 1929—
1932, ledamot i styrelsen för Svenska Järnvägsföreningen
1921—1932. Till andra tekniska uppgifter kunna räknas
sakkunnig i vattenmål vid häradsrätt (1895—1896), förslag
till vattenledning i Värnamo (1895) m.m. Likaså får man
till denna kategori hänföra studieresorna 1894—1930 i
Europa, Amerika, Nordafrika och Mindre Asien.
Andra bolagsintressen togo även Ståhles stora
arbetsförmåga i anspråk, särskilt under Kalmar-tiden. Det har
vitsordats, att han icke tillhörde typen, som springer från det
ena sammanträdet till det andra för att endast synas
överallt, utan Ståhle utförde även på detta område en
plikttrogen och försynt gärning. Exempelvis bör erinras om
ordförandeskapet i Kalmar Stads Byggnads AB 1919—
1932 och Slipers AB 1904—1947, Kalmar Verkstads AB
1910—1932, Kalmar Lok- och Vagnsuthyrnings AB 1920—
1932 och L M Ericssons Signal AB 1921—1941. Även
kommunal verksamhet m.m. kom på hans lott, såsom
ledamotskap i styrelsen för navigationsskolan i Kalmar 1921
—1928, stadsfullmäktig m.m. i samma stad 1917—1926 osv.
Det har framhållits huru sällskaplig Viktor Ståhle var och
det förde honom in i ett intensivt föreningsliv, väsentligen
av kulturell art. Han brukade skämtsamt påstå, att han
vid pensionsålderns inträde minskade antalet ledamotskap
till 100! Hans betydelsefullaste insats gjordes kanske inom
Svenska Teknologföreningen, där han blev ledamot redan
1888. Sålunda var han i avdelning V sekreterare 1900—
1901, v. ordförande 1906—1908 och styrelseledamot 1914
—1917. I föreningens styrelse verkade han dels 1908, dels
som förste v. ordförande 1926—1928. Hans sista insats i
STF var föreståndareskapet för föreningens
anställningscentral 1933—1944, anlitad av många hundratals
ingenjörer, vilka helt visst bevara hans välvilliga anvisningar i
tacksamt minne. Vidare stiftade Ståhle Kalmar
Teknologklubb 1915 och var dess ordförande till 1932, då han
utsågs till. hedersledamot.
Ståhles litterära verksamhet är omfattande. En stor del
finnes endast i manuskript, förbehållen släkt och vänner,
vilka njutit av hans minnesgoda skildringar av människor
och resor. Offentlighet nådde ett flertal artiklar i tidskrifter
och tidningar (ca 70). Hans medarbetarskap i VVK:s
minnesskrifter 1901 och 1926 samt Uppfinningarnas bok 1905
kunna noteras. Följande böcker förtjäna omnämnas: KTH
matrikel över teknologer från årskursen 1885—1888/89
(1928), Kalmar Järnväg 50 år (1924), Kalmar Verkstads
historia (1928), Järnvägsassuransföreningen 50 år (1935).
Ståhles sista och viktigaste uppgift grundade sig på
mångåriga anteckningar och började 1942 på anmodan av
Svenska Järnvägsföreningen systematiskt redigeras. Det gällde
ett äreminne över de mer än 200 kraftkarlar, som 1802—
1940 skapade det enskilda svenska järnvägsnätet. Ingen
kunde vara bättre rustad för den svåra uppgiften än Ståhle,
som personligen känt flertalet av dessa entreprenörer och
arbetschefer. Det torde ha hört till hans största
glädjeämnen under de sista åren att i arkiv och bibliotek samt
genom flitig brevväxling söka sig fram till ett exakt
material. Boken beräknas utkomma under 1948 och mottages
den med intresse följer kanske en andra del med
karak-teristika och anekdoter rörande järnvägsbyggarna.
Lars Viktors fritidsintressen voro många, framför allt
resor och personhistoria. De förra präglades av en lustig
målsättning. Sålunda besökte han alla världsdelar och hade
berest alla Sveriges järnvägar. Varje nyår in i det sista
gjordes dessutom regelbundet upp plan för besök av
nyblivna städer och köpingar, vilka sedan grundligt
besiktigades, helst med besök hos vänner. Hans reseskildringar
med statistik i form av kartor, diagram och tabeller voro
intressanta. Ståhle tillbragte sålunda under 70 år (1871—
1940) 6 871 dygn på resor, tillryggaläggande 1 277 957 km,
eller 3,5 gånger avståndet till månen, vilken uppgift det
roade honom att förtälja. Härtill komma de sista sju årens
resor.
I sanning, det var en god och levande människa och
redlig ingenjör med utpräglade egenskaper, som stilla lämnade
oss i julhelgen 1947. Ståhle efterlämnade tre söner: Sven
(direktör i Stockholm), Jarl (förste baningenjör i Göteborg)
och Torild (civilingenjör i Rotebro). Richard Smedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
