Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 27 mars 1948 - Dränstickare för 20 m djup och 28 t kraft, av Torsten Kallstenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
TEKNISK TIDSKRIFT
föras mycket lätt. Detta ansågs viktigt, emedan låg
tyngdpunkt måste eftersträvas hos en maskin, som skall gå fram
på ojämnt och eftergivande underlag, och som har en mast,
vilken, utsatt för vindkrafter, ger ett avsevärt stjälpande
moment. En nackdel är, att ena linparet följer med
stickröret ned i jorden. Förslitningen av dessa linor har i den
steniga torrskorpan vid Halmsjön tvingat till eftersättning
efter ungefär 3 000 stick. Maskinen ändras nu, så att
linorna icke längre skall gå ned i marken. Vid arbete vintertid
har jord, som medföljt de nedre linorna, någon gång visat
tendens att frysa fast på trummorna, vilket förorsakat
störningar. Även denna olägenhet elimineras genom
ändringen. För vinnande av dessa fördelar kommer nu trots
allt uppdragningskraften att få gå upp i masten.
Chassi och åkmaskineri
Höga krav ställs på dränstickarens framkomlighet i
terräng. Maskinen rör sig över stora ytor och måste trots
sin stora tyngd kunna förflytta sig på mycket lös mark.
(Stor tyngd är tyvärr ofrånkomlig, då maskinens vikt
bestämmer maximala neddrivningskraften.) Det torde
vara oundvikligt, att den någon gång kör ned sig, och
då skall den lätt kunna klara sig ur situationen. Därjämte
måste den kunna ta sig fram på smala, krokiga och
backiga vägar. För manövrerbarhetens skull har nu maskinen
försetts med hjul i stället för band. Avsikten var från
början att på mycket lös mark komplettera maskinen med
breda band men detta har frångåtts.
Åkmaskineriet är utfört som följer. Från huvudkopplingen
för åkrörelsen går en kilrepsdrift, vilken samtidigt
tjänstgör som elastisk koppling, till en växellåda med fyra växlar
jämte särskild fram—back-koppling. Efter växellådan
följer centralbroms samt fördelningsdifferential. Från den
senare utgår en axel framåt och en bakåt till var sin
snäckväxel. I var och en av dessa är inbyggda en
differentialväxel samt bromstrummor och polhemsknutar, från vilka
drivaxlar utgår till fram- resp. bakhjulen. Drivaxlarna är
så ledande och förskjutbara, att de kan följa hjulens
rörelser. Bromssystemet är hydrauliskt och kan påverkas av
fotpedaler från förarplatserna. Skulle ett hjul slira, kan det
låsas separat. Kraften överföres till hjulen via små drev och
i näven inbyggda invändiga kuggkransar. Styrning sker med
ratt som på en bil. Varje hjulpar kan styras oberoende
av det andra. Härigenom erhåller maskinen god
manövrer-barhet och liten vändradie. Den kan parallellförflytta sig
själv, vilket är av värde, då en ny dränrad skall påbörjas.
Den kan även gå med hjulen så förskjutna i förhållande
till varandra, att tidigare slagna dränrader skonas.
Körhastigheten är på högsta växel 6 km/h och i
ordinarie arbete 2 km/h. Enär avsevärd reservkraft finnes, är
det lätt att öka dessa hastigheter genom att ändra
utväx-lingen i kilrepsdriften. Längre transporter ske normalt per
järnväg eller båt, varför behov av stor hastighet icke
föreligger. När masten är nedmonterad, passar maskinen in i
järnvägarnas lastprofil. Masten är utförd i sektioner om
5 m längd; den reses enklast sektion efter sektion.
Chassiramen är utförd som en svetsad lådkonstruktion.
Fig. 6. Dränstickare under montage.
Den har gjorts mycket styv, för att brytningar i axlar och
lager skall undvikas. Chassiet är icke fjädrat men hjulen
är upphängda i parallellogramsystern. I ena änden av
maskinen har hjulen viss rörelsefrihet, så att det ena kan
röra sig uppåt, när det andra rör sig nedåt. Det andra
hjulparet är däremot stelt i förhållande till maskinen, för
att det skall kunna ta upp de stjälpande krafterna. Detta
hjulpar kan tvångsvis ställas om efter markens lutning, så
att masten alltid står vertikalt, vilket har betydelse, då det
gäller att få regelbundna dränavstånd på större djup.
Maskinen är försedd med en gyro skopanordning, som via
kugghjulsmotor och snäckväxel utför denna omställning av
hjulen, vilken emellertid även kan göras för hand med en
vev.
Hjulbasen är 7,3 m och bredden över hjulens centrum
2,8 m. Maximala bredden är 3,4 m. För speciella fall kan
hjulen flyttas in, så att bredden blir mindre.
Ballongdäcken har 172 cm ytterdiameter och en anliggningsyta mot
marken av sammanlagt 2 mß. Det har visat sig, att de
inverkar mycket skonsamt på underlaget. För att man vid
behov skall kunna minska belastningen på marken, t.ex.
när stickröret dras upp, finns på varje sida en lång med
med mycket stor underyta, vilken kan pressas mot
marken med hjälp av i chassiramen inbyggda oljedomkrafter.
Medarna minskar risken för stjälpning, underlättar
bogsering av maskinen ur ett svårt läge och kan hastigt lyfta
upp den, om den skulle köra ned sig i lös mark. Skulle
icke ovanstående anordningar räcka, kan man påföra ett
gruslager, som maskinen får sticka igenom; gruslagret
kommer sedan att ingå i bankfyllningen. Man kan även, i
svårare partier, avvakta tjälen på hösten. På grund av att
maskinen är utrustad med medar, behöver man ej i
onödan utlägga grus e.d., varigenom arbetet går fortare och
blir billigare.
Fig. 5. Huvudmaskineri.
Fig. 7. Automatstyrning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
