Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 3 april 1948 - Tjänstemannaförmedlingen och ingenjörerna, av K A Fröman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 april 1948
215
Tjänstemannaförmedlingen
och ingenjörerna
Byråchef K A Fröman, Stockholm
331.961(485)
Under de senaste tio åren ha ingenjörer av alla slag varit
så efterfrågade på arbetsmarknaden, att de ofta till och
med innan de utexaminerats blivit uppsökta av
arbetsgivare, som önskat fylla vakanser i sina staber.
Arbetsförmedling har därför ej varit särskilt aktuell bland de
tekniska tjänstemännen. Arbetsgivarna ha i stor
utsträckning, för ingenjörer liksom för andra tjänstemän,
begagnat sig av annonsering i allmänna tidningar och i
fackpressen för att nå eventuella aspiranter till olika
befattningar. När det gällt rekrytering av nyutexaminerade,
har i icke ringa utsträckning lärare vid respektive
läroanstalter, särskilt rektorerna, tjänat som mellanhänder
mellan arbetsgivare och arbetssökande. Den metoden torde
säkerligen alltid komma att i viss mån utnyttjas men har
nog ibland visat sig bli rätt betungande för vederbörande
lärare.
Elevkårer och olika yrkessammanslutningar ha också i
skilda former sysslat med platsanskaffning. Yrkesmässig
arbetsförmedling i förvärvssyfte är som bekant numera
med få undantag ej tillåten. Även den avgiftsfria enskilda
arbetsförmedlingen har alltmera minskat i betydelse och
omfattning även för tjänstemän och likställda sedan den
offentliga kostnadsfria arbetsförmedlingen blivit utrustad
med särskilda organ för att ta befattning också med den
intellektuella arbetskraften.
Vad speciellt angår ingenjörer må erinras om, att den
av Svenska Teknologföreningen bedrivna förmedlingen,
som för övrigt aldrig haft någon stor omfattning, nedlades
1944, sedan dess siste föreståndare, den högt värderade
och för sin uppgift mycket intresserade, framlidne major
Lars Viktor Ståhle, avgått av åldersskäl. I betraktande av
att Arbetsmarknadskommissionen just vid denna tid
startat sin "Tjänstemannaförmedling", för vars organisation
redogöres nedan, befanns det meningslöst att fortsätta
anställningscentralens verksamhet, som skulle ha dragit
betydande kostnader för att fullt tillfredsställa, särskilt i
tider av arbetsbrist. Ett uppslag att i samarbete med
Sveriges Industriförbund söka få till stånd en rationell,
ingenjörernas egen platsförmedling, visade sig icke
genomförbart, då Industriförbundet ansåg olämpligt att offra
medel på en dubblering av den förmedlingsverksamhet för
tjänstemän, som staten hade åtagit sig att ordna och
bekosta. Av liknande skäl har undervisningsanstalternas och
de flesta yrkessammanslutningarnas förmedlingsarbete
avstannat eller allt mera begränsats. I vissa fall fortgår
arbetet i nära samarbete med Tjänstemannaförmedlingen,
vilket ofta torde vara till ömsesidig fördel. Åtminstone
vissa av de yngre ingenjörsföreningarna, vilka nu
successivt övergå till att bli allmänna facksammanslutningar av
högskolebildade ingenjörer, sprida genom sina tidskrifter
och på annat sätt kännedom om lediga platser men åta
sig i regel ej direkta förmedlingsuppdrag.
Då staten nu påtagit sig uppgifter som opartisk
förmedlare och av anförda skäl blivit mer och mer dominerande
på detta område, är det naturligtvis för såväl arbetsgivare
som arbetstagare av stor betydelse, att denna statliga
verksamhet får en ur alla synpunkter tillfredsställande
utformning, så att alla parter med förtroende kunna dit hänvända
sig med sina arbetsmarknadsfrågor.
Deri offentliga arbetsförmedlingens tidigare arbetsformer
All organiserad arbetsförmedling bedrevs i Sverige före
1900-talet av privata företag. De första offentliga
arbetsförmedlingskontoren inrättades av vissa städer
(Hälsingborg och Göteborg 1902; Malmö, Stockholm, Lund och
Sundsvall 1905 osv.). Landsting och hushållningssällskap
funno snart därefter lämpligt att även anslå medel för
arbetsförmedlingsanstalter, och 1915 hade sådana
tillkommit i alla län. Statsbidrag till
förmedlingsverksamheten beviljades första gången 1906 och i samband
därmed fick Kommerskollegium i uppdrag övervaka och
samordna denna verksamhet. Från 1913 blev den då
nyinrättade Socialstyrelsen tillsynsmyndighet.
Statens Arbetslöshetskommission tillkom 1914, strax efter
utbrottet av det första världskriget. Det var under de
första åren av sin verksamhet rådgivande organ, men
fick sedermera utöva en central ledning av den statliga
och statsunderstödda hjälpverksamheten för oförvållat
arbetslösa. Sedan 1934 års riksdag beslutat om
statsunderstödd arbetslöshetsförsäkring och erkända
arbetslöshetskassor samt om obligatorisk offentlig arbetsförmedling i
städer och landsting, blev Arbetslöshetskommissionens
ställning som centralorgan för den
arbetslöshetsbekäm-pande verksamheten i vissa hänseenden ändrad.
Utbrottet av andra världskriget aktualiserade frågan om
landets arbetskraftförsörjning under en tid av omfattande
militär beredskap och 1939 tillkom Statens
Arbetsmarknadskommission som ett rådgivande organ vid sidan av
Arbetslöshetskommissionen. Dennas verksamhet och vissa
arbetsuppgifter, som tidigare tillkommit Socialstyrelsen,
övertogos den 7 maj 1940 av Statens
Arbetsmarknadskommission, vilken dessutom blev riksarbetsstyrelse enligt lagen
den 30 december 1939 om tjänsteplikt. I samband härmed
bildades såsom lokala underorgan Länsarbetsnämnder och
för Stockholms stad en Arbetsnämnd. Den ledning av de
offentliga arbetsförmedlingsanstalterna, som förut
tillkommit lokala styrelser, överflyttades i samband härmed
provisoriskt på Länsarbetsnämnderna med
Arbetsmarknadskommissionen som chefsmyndighet.
Arbetsmarknadsstyrelsen
Vårt lands offentliga arbetsförmedling har emellertid
med ingången av år 1948 fått en fastare organisation än
förut, genom att den av 1947 års riksdag beslutade Kungl.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) fått ett centralt
ämbetsverks karaktär och bl.a. övertagit de uppgifter, som
tidigare ålegat Statens Arbetsmarknadskommission (SAK),
samtidigt som Arbetsnämnden i Stockholm och samtliga
Länsarbetsnämnder definitivt förstatligats. Denna styrelse,
som vid sidan av arbetsmarknadsfrågorna har åtskilliga
andra åligganden bland annat vissa beredskapsuppgifter,
består av ämbetsverkets generaldirektör som ordförande,
verkets överdirektör samt ytterligare sju av K.M:t utsedda
ledamöter (jämte suppleanter för dessa), varav två
representera arbetsgivarna, två arbetarna och en tjänstemännen.
Styrelsens kansli har åtta permanenta byråer:
arbetsförmedlingsbyrån, yrkesvägledningsbyrån, försäkringsbyrån,
sociala byrån, tekniska byrån, försvarsbyrån, kanslibyrån
och kameralbyrån. Härutöver förutses för
omhändertagande av kommissionens särskilda uppgifter under
kristider en icke permanent organisation, varom K.M:t kan
finna anledning förordna. Till sådana uppgifter kunna för
närvarande räknas behandling av
byggnadstillståndsärenden och vissa utlänningsfrågor.
Tjänstemannaförmedlingen
Inom arbetsförmedlingsbyrån finnes en särskild sektion
för tjänstemannaförmedlingen med uppgift att centralt
leda och övervaka arbetsförmedlingen för tjänstemän av
olika slag, bl.a. ingenjörer och andra tekniker. Till denna
huvudcentral för tjänstemannaförmedlingen ha knutits
sakkunniga konsulenter för olika yrken, bl.a. en förste
byråingenjör för ärenden rörande teknisk personal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
