Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 8 maj 1948 - Konjunkturläget hösten 1947, av Torsten Carlsson - Affärsbokföringens grunder, av C G Lagerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 juni 1948
313
med ledning av vad som är känt om löneutveckling,
investeringsplaner och andra data, som påverkar
utgiftssidan, medan nationalprodukten beräknats med utgång
från rimliga antaganden om produktionsutveckling,
skördeförhållanden och import m.m. samt under antagande att
priserna under 1948 skola vara desamma som vid
årsskiftet. Den angivna siffran ger därför en uppfattning om
den spänning som råder mellan efterfrågan och tillgång
på varor och tjänster. På något vis kommer detta
spänningsförhållande att formellt ha utjämnats innan året är
slut, ty vad som köpts måste ju bli lika med vad som
sålts. Vid årsskiftet 1946—1947 räknade
Konjunkturinstitutet med ett potentiellt köpkraftsöverskott för det
kommande året, uppskattat till 2 000 Mkr. Detta utjämnades
genom ett stort importöverskott och en tämligen måttlig
prisstegring. Då den stora importen i det närmaste
länsade valutareserven, finns emellertid ingen sådan
räddningsplanka under 1948. Visserligen möjliggjorde den
starka importforceringen en viss lagerökning, men denna
är säkert otillräcklig för att fylla ut inflationsgapet någon
längre tid. Det vore för övrigt oklokt att låta lagren
minskas. De behövs för att produktionsprocessen skall kunna
kontinuerligt hållas i gång. Den i fortsättningen närmast
till hands liggande formen för utjämning av spänningen
är därför prisstegring. Detta är emellertid icke någon
acceptabel utväg. Verklig utjämning i den meningen att
samhällsekonomisk balans återställes vinnes endast genom
att konsumtion och investeringar anpassas till den
försörjning med varor och tjänster, som inhemsk produktion
och import kan prestera inom ramen för jämvikt i
bytesbalansen med utlandet. Detta betyder att vi måste
inskränka oss. Både konsumtion och investeringar måste
skäras ned för att jämvikten skall uppnås.
Utöver de sammanfattande analyserna av den
ekonomiska utvecklingen innehåller Konjunkturinstitutets
rapport även utförliga redogörelser för olika avsnitt av
samhällsekonomin såsom utrikeshandeln, produktion och
investeringar, arbetsmarknaden samt konsumtions- och
inkomstutveckling. Särskilt utförligt är kapitlet om
arbetsmarknaden, vilket huvudsakligen bygger på resultatet av
1945 års partiella folkräkning. Av en tablå över den
yrkesverksamma befolkningens förändringar mellan 1940 och
1945 kan man bl.a. utläsa, att jordbrukets
yrkesverksamma befolkning under denna femårsperiod minskades
med 79 000 manliga yrkesutövare. Industri, handel,
hantverk, samfärdsel och allmän förvaltningstjänst ökade
däremot sin andel av den yrkesverksamma befolkningen.
Detta beror dock icke uteslutande på överflyttning av
arbetskraft från jordbruket utan även på andra orsaker.
Slående är disproportionen mellan arbetarepersonalens
och förvaltningspersonalens tillväxt. Inom industri och
hantverk t.ex. ökade under perioden arbetarpersonalen med
48 600 personer (5,9 ’%), medan förvaltningspersonalen
tillväxte med 36 600 (32,7 %). Allmän förvaltningstjänst och
fria yrken ökade sina kadrer med 44 000 personer (16.9 %).
Tabeller finns även som belyser den yrkesverksamma
befolkningens förändringar efter 1945. Kapitlet
innehåller slutligen intressanta uppgifter om rörligheten på
arbetsmarknaden, om frånvarofrekvensens samt om den
omsvängning på arbetsmarknaden, som ägde rum på
hösten 1947.
För att i största korthet omnämna det huvudsakliga
innehållet i de övriga kapitlen kan man där läsa om det
ekonomiska läget i Europa, en framställning bvggd på
rapporter från marshallförhandlingarna i Paris, om
konjunkturutvecklingen i USA under 1947, om den svenska
utrikeshandeln under 1947. Sistnämnda kapitel innehåller
koncentrerade och överskådliga tabeller bl.a. över
utrikeshandelns fördelning på länder och varuslag samt över
betalningsbalansens och valutareservens förändringar. 1
kapitlet om investeringarna finns utförliga uppgifter om
byggnadsverksamhet och maskinanskaffning m.m.
Torsten Carlsson
Affärsbokföringens grunder, 2:a uppl., av Nils
VäsT-hagen. Gleerups Förlag, Lund 1947. 226 s. 5,25 kr.
Denna bok, vilken nu föreligger i sin andra, något
utökade upplaga, har redan funnits i handeln ett par år.
Den börjar från grunden och förutsätter så till vida inga
soin helst förkunskaper i ämnet. Bokföring är emellertid
ett ämne, där man inte kan inhämta kunskaper enbart
genom läsning. Det kräves därjämte att man på egen
hand arbetar med affärstransaktioner, bokföringsproblem
och bokslutsövningar. Förf., som nogsamt känner till detta,
har också genom en rad lämpliga övningsuppgifter lagt
boken till rätta för självstudier. Förutom
eleinentärunder-visning i bokföringsteori innehåller boken även ett kapitel
om bokföringsorganisation, med redogörelse för
bokföringslagens regler, vanlig manuell bokföring,
maskinbokföring och genomskriftsbokföring. Även åt inre
kontroll ägnas någon sida.
På tal om företagets egna skatter säger förf., "att 6:e
uppbörden ej äger rum förrän följande år, varför det
belopp, som då skall betalas, bör upptagas som skuld i varje
bokslut, som uppgöres per 31 december". Det här
kursiverade uttalandet torde inte vara riktigt. K G-A
Sandström säger i sin bok De nya skatterna (Stockholm 1947
s. 28): "Man får således icke i ett års deklaration såsom
skuld avdraga den källskatt, som man erlägger i januari
samma år." Riktigheten av detta Sandströms uttalande
har visserligen bestritts av J Bratt i SvD 3 febr. 1948, men
det torde icke desto mindre stå sig (jfr Sandströms
bemötande i SvD 4 februari 1948).
Avdrag från förmögenheten får enligt Sandström göras
enligt vissa regler i 1948 års självdeklaration, enligt andra
regler i 1949 års självdeklaration. Med hänsyn till att de
flesta av 1948 års självdeklarationer säkerligen redan
avlämnats när delta tryckes, skall här endast relateras
innehållet i de regler som gäller 1949 års självdeklaration. I
denna får avdrag göras för under 1948 påförd
fastighetsskatt, för tillkommande, under 1948 påförd skatt, för
den kvarstående skatt, som man eventuellt påföres 1948
och som skall erläggas 1949, samt för alla andra
skatteskulder, som grundas på taxering under 1948 eller tidigare.
Med under 1948 påförd fastighetsskatt menas den
fastighetsskatt som skall erläggas i mars 1949. Med
tillkommande skatt menas en skatt, som "tillkommer" i senare
ordning än vanligt, t.ex. när Kammarrätten höjer en
tidigare taxering. Med kvarstående skatt, exempelvis per 31
december 1948, menas det belopp, varmed den under 1947
erlagda källskatten linderstiger den slutliga skatt, som
påföres vid 1948 års taxering. Detta belopp skall erläggas
under 1949.
Kjell Fredén skriver i Industriförbundets Medd. 1947
h. 6 s. 458, alt den som betalat för mycket
preliminärskatt bör ta upp det för högt betalda beloppet såsom en
fordran på staten. Lämpligast torde i så fall vara att dylik
fordran upptas i särskild post i balansräkningen, varken
som anläggningstillgång eller omsättningstillgång utan som
särskild grupp.
En något fylligare behandling av ämnet pensionsstiftelser
hade säkerligen varit av intresse. Dylika stiftelser är som
bekant av två olika slag, bundna och fria. Med bunden
stiftelse menar man en stiftelse som bildats enligt 1937
års stiftelselag, medan alla andra är fria stiftelser.
Avsättning till bunden stiftelse är en mycket enkel sak. Sedan
bolagsstämman beslutat att av vinstmedel avsätta ett visst
belopp till en pensionsstiftelse erfordras därefter
ingenting annat än en bokföringsåtgärd (stiftelsen krediteras,
vinstmedel debiteras). Avsättningen är avdragsgill vid
deklarationen och bolagsstyrelsen blir styrelse för stiftelsen
så länge denna inte får hand om några pengar. Bildande
av fri stiftelse är mera invecklat. Här fordras som vid
all stiftelsebildning ett visst kapital samt därjämte styrelse
och stadgar. På stadgarnas formulering uppställer
skattemyndigheten vissa krav för att avsättningar skall bli
avdragsgilla. Stiftelsen behöver visserligen inte få några kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
