Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 7 augusti 1948 - Renard-serierna och ekonomisk standardisering, av Tuomas Raatikainen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ augusti 19AH
481
Renard-serierna
och ekonomisk standardisering
överste Tuomas Baatikainen, Helsingfors
Vid uppgörandet av storleksserier för industriell
eller annan standardisering ha Renard-serierna
vunnit en vidsträckt använding, och detta med
full rätta. Andra geometriska serier ha redan
länge tillämpats i liknande syfte. Från äldre tider
känna vi t.ex. serier som 3, 6, 12, 24 osv. eller
4, 8, 16, 32 osv. skålpunds artilleripjäser, och så
gott som utan undantag kunna det moderna
artilleriets kalibrar tas ur tvenne geometriska serier
med som kvot. Renard-serierna äro en genial
utveckling och renodling av de geometriska
serierna och utgöra, förutom ett lysande prov på
gallisk esprit, ett mycket tillämpligt medel att på
ett rationellt sätt särskilja karaktären av två eller
flera efter varandra följande storlekar eller
andra egenskaper.
En blick på de existerande standardtabellerna
ger dock vid handen, att Renard- eller andra
geometriska serier icke ens tillnärmelsevis funnit
användning i alla de fall, där detta kunde förväntas,
oaktat att man med geometriska serier kan täcka
ett område med minsta antal storlekar med minsta
möjliga procentuella språng från en storlek till
den nästa. Man finner, förutom mera eller
mindre godtyckliga serier, rena aritmetiska serier,
aritmetiska serier med konventionella eller på
annat sätt varierande differenser, eller
normaltal-serier med övergång från en Renard-serie till en
annan, högre serie. Entusiasternas försök att
komma till rena normaltalserier ha sällan krönts med
framgång. Orsakerna kunna vara många, som
t.ex. hävdvunnen praxis, önskan att hålla sig till
runda tal etc. Men en av de viktigaste grunderna
måste sökas i de ekonomiska faktorerna. Klarhet
och system äro bra, och i detta avseende lämna
Renard-serierna intet övrigt att önska, men föga
troligt är, att den ekonomiska sidan härvidlag
alltid (märk väl: alltid) blir uppmärksammad.
Ekonomisk standardisering är ett vittomfattande
begrepp och det är givet, att t.ex. tillämpningen
av normaltal och normaldiametrar (dvs.
Renard-serier) för att spara toleransmätverktyg, är
ekonomi av första rang.
De motsägelser, som jag ovan omnämnde, ha
föranlett mig att behandla frågan ur en viss,
kanske något partikulär synpunkt: Huru skall man
389.6.003.1
echelonera en serie storlekar på det mest
ekonomiska sättet.
Storleksintervallen och storlekens gångbarhet
Låt oss tänka oss tvenne konsekutiva storlekar
Dn och Dn+i i en serie. I alla de fall, där behovet
påkallar en mellanstorlek mellan Dn och Dn+i,
måste storleken Dn+ i väljas. Man kommer då att
använda överdimensionerade storlekar, desto
mera överdimensionerade, ju större intervallen E
mellan Dn och Dn+ i är. överdimensioner
förorsaka överpris, dvs. pris, som äro högre än vad
konstruktionen strängt taget skulle fordra.
Sålunda föreligger en förlust av värden, utan att
konstruktionens totala värde stiger över det, som
ursprungligen avsetts. Å andra sidan betyder en
större intervall ökad gångbarhet för
ifrågavarande storlek. Detta medför i sin tur större
möjligheter till rationaliserad och billigare tillverkning,
dvs. lägre enhetspris. Till en viss gräns måste
prissänkningens inflytande vara större än den av
överpriset föranledda förlusten. Det gäller nu att
bestämma intervallen mellan tvenne konsekutiva
storlekar så, att den av överdimensioneringen
betingade förlusten uppväges av den prissänkning,
som den ökade gångbarheten gör möjlig. I första
hand skola vi bestämma under vilka förhållanden
(för antal n tillverkade exemplar) förlusten för
överdimensionering av ett exemplar som vi tar i
bruk uppväges av den sänkning av enhetspriset
på n exemplar, som detta exemplars medtagande
i tillverkning förorsakar.
Enhetspriset P för en storlek D kan i allmänhet
uttryckas som f(D, n), där tillverkningens omfång
karakteriseras av n och respektive artikels lineära
mått betecknas med D. Skillnaden mellan Pn och
Pn+ i, dvs. för intervallen E, är då
I ett enskilt fall borde värdeförlusten, som
förorsakas av att den valda storleken Dn+i är större
än strängt nödvändigt, ligga mellan 0 och a P. I
första hand är man benägen att uppskatta denna
förlust till 1/2 a P. Men så enkelt är det sällan,
överdimensioneringen av en detalj kan ibland ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
