Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 14 januari 1950 - Böcker - Ingenjörshandboken, bd 2, 3 & 5, av T Widell — H Månsson — M Smedberg - Bildordboken, av sah - Dynamit i kyrkodebatten, av sah - Kemistens hjärna — ett utrymmesproblem, av J Tandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
januari i 9 50
31
alfabetiskt register till materialläran samt
litteraturförteckning till varje kapitel.
Med detta femte band skulle Ingenjörshandboken vara
avslutad. Emellertid har redan aviserats ett antal
"extra-band", bd 3 a: "Teleteknik och allmän elektroteknik",
bd 6: "Verkstadsteknik", bd 7: "Trä, cellulosa, papper,
textil", bd 8: "Ekonomi och organisation", av vilka
åtminstone de två förstnämnda borde ha ingått i grundstommen.
Dessutom väntar man på det generalregister över
handbokens hittills utkomna delar, som har utlovats. Det är
beklagligt, att man inte har funnit det lämpligt att införa
ett sådant register i varje särskilt band, vars användbarhet
härigenom i hög grad skulle ha ökats. Visserligen kommer
generalregistret över det samlade verket att bli av stort
värde, men den som skall använda handböckerna för
praktiskt bruk har större nytta av ett register i varje
band. Vid utgivning av nya upplagor, vilket ju inte
behöver ske samtidigt för alla band, blir för övrigt ett
generalregister av mindre värde.
Att utge ett stort polytekniskt arbete av detta slag är en
högst vansklig uppgift, och att med en gång uppnå ett
perfekt resultat är säkerligen ej möjligt. Genom det stora
antalet författare, som har medverkat till denna handbok,
är det givet att resultatet kan bli ojämnt. Man kan också
i de olika delarna finna åtskilliga upprepningar, luckor
och andra obalanser i det framlagda materialet, liksom
felaktigheter och tryckfel. Framställningen är dock i stort
sett vederhäftig, redig och lättläst, ehuru i en del fall
kanske väl ordrik. Bristerna är också, på ett undantag när,
icke av sådan omfattning, att de nämnvärt förringar
verkets mycket stora förtjänster. (Undantaget är det fjärde
bandet, där en värdefull tabelldel på ett groteskt sätt har
förvanskats genom ett ganska oförlåtligt slarv.)
Den typografiska utformningen och ombrytningen har
gjorts med stor omsorg. Bildmaterialet är i regel gott och
stilen tydlig (om man undantar decimalsiffrorna, vilka
beklagligtvis har satts i mindre grad än heltalen och
därför har blivit väl svårläsliga).
Slutomdömet blir, att det otvivelaktigt är av stor
betydelse för svensk industri att ha tillgång till en
ingenjörshandbok på svenska, som är anpassad efter svenska
förhållanden. Förlaget är alltså värt en eloge för sitt initiativ. Man
får också hoppas, att Ingenjörshandboken får stor
spridning, så att förlaget uppmuntras till att än förbättra den
i kommande upplagor.
T Widell — H Månsson — M Smedberg
Bildordboken, redigerad av Herbert Friedländer.
Forum, Stockholm 1949. 500 s., ill. 17,50 kr.
Idén med denna ordbok är den som titeln anger. På
varje sida finns en bild, föreställande t.ex. ett vardagsrum,
en spårvagn, en blomsterhandel eller en fabrik, vars olika
beståndsdelar är numrerade; i den underliggande texten
ges sedan för varje nummer motsvarande dels benämning
på svenska, engelska (amerikanska), franska och tyska.
Här och där har inskjutits ordlistor över sådant som är
svårt att illustrera, och sist i boken finns en förteckning
över vanliga ord och fraser samt ett utförligt
slagordsregister.
Ordboken omfattar praktiskt taget allting: stat och
samhälle, person och privatliv, mat och dryck, stad och
allmänna verk, djur och växter, lantbruk, jakt och fiske,
resa och trafik, fester och nöjen, spel och sport,
vetenskap och konst, verksamhetsgrenar och verktyg. Innehållet
förefaller att vara synnerligen korrekt. Ett stort antal
stickprov har visat idel korrekta översättningar, även av sådant
som annars är lömska fallgropar. Uppställningen är
mycket redig och logisk; ordboken är därför mycket lätt att
hitta i trots den ovanliga utföringsformen. Bildordboken
tillhör vidare den smittosamma typen: man börjar att leta
efter ett ord, och efter tjugo minuters bläddring har man
fullständigt glömt vad det var man först sökte efter; i
gengäld har man under tiden fått lära sig ett otal helt
andra saker, som man också har nytta av.
Bilderboken kan alltså utan vidare rekommenderas alla
dem, som överhuvudtaget har att läsa eller skriva
främmande språk. sah
Dynamit i kyrkodebatten, av Bertil Stålhane. Natur
& Kultur, Stockholm 1949. 62 s., 1 fig. 3 kr.
Förf. hör till de inte alltför talrika tekniker, som inte bara
håller sig med allvarliga kulturella intressen, utan också
gärna lämnar sitt bidrag till kulturdebatten. Vad som nu har
förmått förf. att med sin dynamit kasta sig in i den
krutdurk, som tro och vetande-debatten utgör, sedan den
startades av Hedenius och hans "hiskeliga biskopscirkus", är
främst bekymmer över, hur de obestridda värden, som den
kristna etiken besitter, förvaltas av en kyrka, som har
befäst ett svalg mellan sig och det praktiska livet. Enligt
förf. har kyrkan, genom sitt predikande av bud, förbud
och tabu och genom sin uteslutningslära, själv uteslutit
sig från livet; den har förlorat sitt grepp på uppfostran
och dess syn på äktenskapet räknar man inte längre med.
Han visar hur kyrkan, genom sina ofta förnuftvidriga och
naturstridiga dogmer, stöter ifrån sig tänkande och
kännande människor och erbjuder dem besvikelse i stället för
hugsvalelse. Förf. ger många slående exempel på sin tes,
men han gör det nästan för lätt för sig, när han som ett
led i sin argumentering åberopar biskop Giertz’ bok för
konfirmander, vars andliga sadism står i en klass för sig.
Det är förklarligt om förf. i sitt avslutande kapitel ser
mycket pessimistiskt på kyrkans möjligheter att verksamt
bidra i gynnsam riktning till vår tids stora problem: en
värld eller ingen. Erfarenheterna från det senaste
världskriget är föga uppmuntrande — kyrkan ställer sig gärna
på den starkes sida. Och den kristna tron som en — enligt
förf. — "arbetshypotes för döden" är en dålig bundsförvant
för den, som vill uträtta ett konkret gemenskapsarbete för
att lösa livets problem. sah
Kemistens hjärna — ett utrymmesproblem, av L G
Sillén. Särtryck ur Elementa, Stockholm 1949. 20 s., 5 fig.
1,40 kr.
I denna uppsats, som först publicerades i Elementa 1949
h. 3 och till vissa delar utförligt refererades i Tekn. T.
1949 s. 932, visar förf., hur den kemiska litteraturen
ständigt växer i omfång: "Om man avsätter logaritmen för
bokantalet mot tiden, finner man därvid i allmänhet
prydliga räta linjer.–-tycks fördubblingstiden ligga
omkring 16 år. — — — denna snabba utveckling, som en
kemist skulle vara frestad kalla autokatalytisk." Dessa
korta citat illustrera den friska upplägggningen av ämnet.
Förf. behandlar även glömskans inverkan på inlärandet av
fakta, vilket resulterar i uppställandet av en
differentialekvation för tentamensläsning. Ekvationen diskuteras och
härur framkomma anvisningar för läsningsteknikens
förbättring.
Förf. har studerat Olaf Stapledons eljest föga kända
framtidsroman "Last and first men", varur han refererar den
framtida epok, då "de stora hjärnorna dominera, hjärnor,
som matas med näringslösningar och som (från en
rudimentär kropp) få växa sig stora i specialkonstruerade torn
av rostfritt stål. De lära sig allt och minnas allt. I väntan
på dessa ideala kemisthjärnor få vi i stället söka göra det
bästa av de hjärnor vi hittills begåvats med.
Härvidlag anför förf. många kloka synpunkter och har
flera goda uppslag att ge. Hans råd avse ej blott hur man
skall på bästa sätt inlära en kemisk tentamenskurs, de gälla
även hur man på mest effektiva sätt organiserar
forskningsarbete och uppfinnarearbete, de kunna även tillämpas
på andra områden än inom kemin.
Detta lilla häfte kan ge stora värden i utbyte åt en klok
undervisare, som allvarligt vill begrunda de råd och
förslag, som den kompetente författaren ger i sin lättlästa
och originella framställning. Det förefaller, som om förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
