Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 28 januari 1950 - Helikopterns användning i fotogrammetri och geodesi, av Bertil Hallert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/I januari 1950
59
Flygfotografering
Ett flertal flygfotograferingar ha genomförts
under olika förutsättningar. Det visade sig
tämligen snart att de i landet befintliga
helikoptrarna äro så små att endast de minsta
flygkamerorna kunna användas. Två olika kameratyper ha
prövats, i första hand en kamera för plåtar av
Wilds konstruktion, fig. 1, och en kamera för
film av Williamsons konstruktion, fig. 2.
Den första uppgiften var att söka en sådan
upphängningsanordning för kameran, fig. 3, att
de för helikoptern karakteristiska vibrationerna
i möjligaste mån icke överfördes till kameran.
För denna uppgift utfördes i samband med en
uppstigning ett antal vibrationsmätningar, som
registrerades och lades till grund för
konstruktionen av en dämpningsanordning*.
Upphäng-ningsanordningen förbättrades med ledning av
resultaten från fotograferingsproven, men en
viss risk för oskärpa i bildmaterialet på grund
av vibrationer synes dock fortfarande föreligga.
Detta torde sammanhänga med att helikopterns
vibrationer kunna variera för olika tillfällen,
emedan de i stor utsträckning sammanhänga
med utbalanseringen av maskinens rotor. Denna
utbalansering måste alltså före
flygfotograferingen noggrant justeras, vilket icke alltid av
tidsskäl kunde genomföras vid de hittills utförda
försöken. «
Flygfotograferingarna ha utförts från olika
höjder. Med Wildkameran utfördes fotografering
från höjden omkring 300 m över marken.
Signaler hade utlagts för att undersöka
möjligheterna att vid bildens exponering inställa maskinen
över bestämda punkter. Detta visade sig möjligt
med en betydande noggrannhet då en sökar-
* För dessa arbeten ha värdefulla råd och upplysningar erhållits av
professor F Odqvist och Överman, Nordiska Gummifabriks AB.
anordning hopkopplades med kameran. Då
emellertid vibrationerna i maskinen synas uppgå till
maximivärden vid stillastående i luften har
emellertid även den metoden prövats att låta
maskinen sakta förflytta sig i
fotograferingsstråkets längdriktning och utföra
exponeringarna då de signalerade punkterna passeras.
Denna metod synes vara den lämpligaste.
Försök ha även gjorts att i samband med
flygfotograferingen koordinatbestämma kamerans
läge i rymden genom avskärning från marken i
kända punkter. Denna princip synes med
ledning av gjorda erfarenheter väl kunna
till-lämpas. En viktig förutsättning är emellertid att
förbindelsen emellan flygfotografen och
mark-personalen ordnas på ett betryggande sätt. Vid
de hittills utförda försöken ha ljussignaler från
helikoptern använts, men detta förfarande har
icke visat sig i alla avseenden lämpligt. Det
visade sig nämligen svårt att mot den ljusa himlen
kunna avgöra ögonblicket då signalen
betjänades och vidare kunde missförstånd tämligen lätt
uppstå. Radioförbindelse vore utan tvekan den
bästa lösningen och är ur teknisk synpunkt enkel
att arrangera. Helikopterns befintliga
radioanläggning kunde av tekniska skäl tillfälligtvis
icke användas vid de gjorda försöken. Med
radioförbindelse bör kamerans läge vid exponeringen
kunna bestämmas med god noggrannhet.
Beträffande kamerans lodhållning ha speciella
försök utförts. Vattenpass av vanlig
konstruktion visade sig icke helt lämpliga, även om
betydligt bättre resultat erhöllos än vid
användning av vanliga flygplan för fotografering från
låg höjd. En automatiskt verkande anordning
med kvicksilver i kommunicerande rör har
däremot visat sig innebära betydande fördelar.
Denna anordning har konstruerats vid Institu-
Fig. 4. Flygbild från
helikopter, tagen med Wilds
precisions flygkamera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
