Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 25 februari 1950 - Undervisningen vid KTH, av Karl Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
I TEKNISK TIDSKRIFT
finns därför gott hopp om, att någon form av
humanistisk och social undervisning skall
kunna starta i höst. I detta sammanhang vill jag
också nämna en organiserad humanistisk
verksamhet i studentkårens regi i form av föredrag
och diskussioner, som har pågått sedan detta
läsårs början med finansiellt stöd från
Högskolan. Intresset från teknologernas sida har
varit mycket stort, det genomsnittliga antalet
närvarande var under hösten ca 15 % av
samtliga vid KTH inskrivna studerande.
En sak, som inte har nämnts tidigare, men som
intimt hänger samman med vilka egenskaper vi
vill se hos ingenjören, är frågan, hur fusk skall
motarbetas. Problemet har intresserat
teknologerna i rätt hög grad de senaste åren, inte därför
att vi tror att det fuskas speciellt mycket på
KTH, utan av den anledningen att fusk helt
enkelt inte hör samman med högskolestudier,
detta vare sig man betraktar den moraliska sidan
av saken eller huvudsakligen intresserar sig för
utbytet av studierna. På initiativ av
studentkåren har lärare och teknologer diskuterat
frågan och nu arbetar en samarbetskommitté med
representanter för bägge parterna med
problemet. "Tillfället gör tjuven" heter det ju och
analogt är det givet att många fuskfall aldrig skulle
ha inträffat, 0111 tentamina inte varit olämpligt
lagda på ett eller annat sätt. Kommittén har
därför sett som sin uppgift att undanröja olika
orsaker till fusk. Ett önskemål för framtiden är
här att lärarna på alla sätt hjälper
samarbets-kommittén i dess arbete och följer dess
rekommendationer.
En förbättring av undervisningsmetodiken har
tidigare nämnts både som en metod att utveckla
vissa egenskaper hos ingenjören och som ett sätt
att öka studieeffektiviteten. Vad den förra
funktionen beträffar, har jag tidigare vidrört hur
aktiv undervisning befrämjar teknisk mognad
och initiativförmåga och analoga effekter är ju
inte svåra att tänka sig, så bör t.ex.
självständiga uppgifter skapa ansvarskänsla och
grundlighet. Men problemet har ännu inte diskuterats
så mycket bland teknologerna, helt enkelt därför
att studiebördan ännu är för stor för att i någon
större omfattning lämna plats för sådana
tidskrävande ting som seminarier och självständiga
uppgifter. Den andra sidan av saken, effektivare
studier genom bättre undervisningsmetodik har
däremot debatterats livligt. Föreläsningarnas
vara eller inte vara diskuterades mycket för
några år sedan och det är glädjande att
Högskolan nu skär ned föreläsningstiden i många
ämnen och därigenom ökar teknologernas tid till
självstudier. En sådan sak som filmundervisning
intresserar sig rektor mycket för och det är väl
att hoppas, att den i framtiden får en stor plats
på schemat. En viktig effektiviseringsåtgärd är
också, att detaljplugg byts ut mot övningar i att
systematiskt utnyttja ett vetenskapligt
bibliotek4. Denna träning bör då börja redan första
året på KTH, så att den blir till praktisk nytta
redan under studietiden.
Med indirekt verkan
Undervisningsmetodiken beror dock i sista
hand på lärarens pedagogiska skicklighet och
här kommer jag in på en ofta diskuterad fråga:
Varför tas vid tillsättning av lärare i realiteten
nästan uteslutande hänsyn till de vetenskapliga
meriterna? Naturligtvis måste de väga tungt,
läraren är ju samtidigt forskare. Men kan man
inte la med den pedagogiska skickligheten i
bedömningen i de fall, där flera tekniskt resp.
naturvetenskapligt välmeriterade kandidater finns?
Åtminstone vid tillsättande av professorer borde
man räkna tidigare lärarverksamhet som en
väsentlig merit, om den dokumenterats som god
(helst även av eleverna, ett tillförlitligt omdöme
från dessa torde kunna erhållas genom samarbete
med studentkåren i frågan).
Större elevinflytande på undervisningen
överhuvudtaget är en sak, som har diskuterats
mycket de senaste åren. Tanken är den, att 0111 alla
parter, som är berörda av
undervisningsproblemen, samarbetar för att lösa dem, blir resultatet
bättre än om detta arbete skötes av lärarna
ensamma. Vissa frågor har eleverna naturligtvis
svårt att sätta sig in i, andra återigen torde de
förstå bättre än lärarna. T.ex. den stora
studiebördan och dubbelläsningen är ju ting, som inte
besvärar den enskilde läraren så mycket, men
som gör teknologens studietid avsevärt
ineffektivare. Även om alltså läraren är intresserad av
att få bort dylika missförhållanden, är detta
intresse troligen starkare hos eleverna, som ju
direkt drabbas av dem.
Vid andra högskolor är som sagts
elevinflytandet formellt större än på KTH, då det är
stadge-mässigt garanterat genom
undervisningsnämnderna. (Vid Norges Tekniska Högskola har man
kommit ännu längre, där sitter teknologerna
med i kollegienämnd och avdelningskollegier
med rösträtt i undervisningsfrågor.) Nu är
troligen inte systemet med undervisningsnämnder
så lämpligt för KTH:s del på grund av dess
organisation, utan smidigare är, att
elevrepresentanterna deltar i avdelningsrådens
sammanträden, en lösning, som man började tillämpa
hösten 1949. Avdelningsråden skall ju just syssla
med undervisningsfrågor. Än så länge är
teknologerna endast adjungerade, någon full
motsvarighet till undervisningsnämnderna är därför
inte denna representantation, förrän den blir
stadgemässigt garanterad. Naturligtvis bör dock
systemet prövas en tid, innan det är lämpligt att
diskutera detta steg. I det sammanhanget bör
också den berörda samarbetskommittén mot fusk
nämnas. Den ger ju teknologerna tillfälle att föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
