Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1950 - Teorin för stötljud, av Lothar Cremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.392
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. U.
Teoretiskt beräknad spek-tral fördelning för
ljudet i fast
material och
för olika
värden pä K0.
hastigheten blir negativ, blir även kraften det
och massan hoppar från plattan. Detta fenomen
har observerats. Beräkningarna säger oss, att ju
mjukare fjädringen är och ju mindre massan
och ju tyngre och styvare bjälklagen, desto förr
hoppar massan. Spektrum visar i detta fall
re-sonansliknande förhöjningar.
Fig. 4 visar spektrala fördelningen hos
ljudet i det fasta materialet för fallen K = oc,
4 Z02/m0, Z0i/m0 och Z02/4/n0. Ju mjukare
mellanskiktet är, desto kraftigare och tidigare avtar
kurvan vid högre frekvenser och desto mer
förskjutes ljudspektrum mot låga frekvenser. Det
förefaller emellertid, som om just denna
spektrala förskjutning är den egenskap, som är av
störst värde, i kampen mot stötljudet. Genom
den förskjutes nämligen spektrum till ett
område för sämre hörbarhet och, som vi senare
skall se, sämre strålning.
De försök, som utförts enligt ovan angivna
metod, visar i alla fall denna spektrala förskjutning
mycket tydligt. Vid en jämförelse mellan dessa
försök och det beräknade spektrum får man
observera, att när man använder oktav eller
1/.3-oktavfilter den absoluta bandbredden växer med
frekvensen: då ger ett spektrum med konstanta
deltonsamplituder en med rø stigande linje och
ett spektrum, vars amplituder avta med l/rø, ger
konstant energi för varje filtrerband. Det
spektrum, som erhålles vid ett bjälklag med mjuk
matta, kommer då vid höga frekvenser att ligga
under och vid låga frekvenser över det, som hör
till ett enkelt hårt betongbjälklag. Detta framgår
tydligt av fig. 5, som tagits ur en dansk
undersökning3. Den övre kurvan hänför sig till ett
20 cm tjockt betongbjälklag, den undre till
samma bjälklag belagd med en ca 1 cm tjock matta.
Vid 100 p/s skär kurvorna varandra. Samma
sak visar sig ännu tydligare om samma
betongbjälklag belägges med ett trägolv på reglar, som
kurva B i fig. 6 visar.
Jag skall nu helt kort beröra de båda andra
delproblemen; först och främst reflexionen vid
kanten. Vi har hittills endast lärt känna den
primära stötvågens spektrala fördelning. Den
spektrala fördelningen hos medelenergitätheten
i plattan beror av kanten, på samma sätt som
energitätheten i rum beror av väggarna och de
där gällande absorptionsmöjligheterna. Man
borde här kunna utveckla en statistisk teori, som
liknar den, som W C Sabine utarbetade för rum.
Då skulle rummets volym ersättas av bjälklagets
yta och rummets väggar av kantlängden.
Förutsättningarna för en sådan statistik tyckes
emellertid ej föreligga. Knackar man på väggarna i
ett nybyggt hus, ekar det mycket i rummen, men
lägger man örat mot väggen så hör man mycket
exakta enstaka slag. Efterklangen hos ljudet i
fast material är mycket liten. Detta kan bero på
stor dämpning i byggnadsmaterialen. Försök
utförda på stavar av tegel, betong, ja t.o.m. trä,
visar, att dämpningen är liten för fortskridande
vågor4. Anledningen till att efterklangen är så
liten tycks därför mer hero på att ljudvågorna
i det fasta materialet ej reflekteras i någon högre
grad vid utvidgningar, hörn, förgreningar och
liknande gränsytor.
Fig. 5. Ljudnivå vid
stötljuds-prov per ’I,-oktav i dB över
JO-16 watt/cm’; A vid ett 20
cm tjockt betongbjälklag, B
vid samma bjälklag belagt
med en 1 cm tjock matta.
Kurvorna skär varandra vid
en låg frekvens.
Fig. 6. Ljudnivå per ’1,-oktav
i dB över 10~~16 wattjcm* vid
ett betongbjälklag enl. fig. 5;
B bjälklaget belagt med ett
trägolv på reglar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
