Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 2 september 1950 - Utomhusställverk för 70—380 kV, av Jost Melkerson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 september 1950
759
Utomhusställverk
för 70—380 kV
Byrådirektör Jost Melkerson, Stockholm
621.310.37
Utvecklingen inom området högspänningsställverk har
präglats av att allt större krav ställes på
kopplingsmöjligheter. Ledningssystemet skall kunna drivas helt
hopkopplat eller sektionerat i lämpliga delar, vissa
anläggningsobjekt, främst strömbrytare, skall kunna avställas för
revision e.d. utan störning av driften etc. Här lämnas en
redogörelse för den praxis rörande val av kopplingsschema,
placering av apparatur samt utformning av ställverk, som
nu tillämpas vid Statens vattenfallsverks
utomhusanlägg-ningar för 70—380 kV. Vår praxis har utbildats successivt,
och den kommer säkerligen även i framtiden att förändras
med hänsyn till drifterfarenheter och till teknikens
framsteg.
Val av kopplingsschema
En station förses med en eller flera samlingsskenor för
viss spänning. Dessa skenor kan i princip tjänstgöra som
huvudskena eller hjälpskena. Olika utföringsformer visas
i fig. 1.
Antalet huvudskenor bestämmes främst av önskemålen
om möjligheter till drift med sektionerade system. Inom
nät för hög spänning föreligger endast i undantagsfall
behov av sektionerad drift. En sektionering i normal drift
medför vanligen ökning av överföringsförlusterna inom
nätet och samtidigt en minskning av den totala
överföringsförmågan. En fullständig hopkoppling medför å
andra sidan ökade kortslutningseffekter och därmed
fördyring av strömbrytare och andra apparater. I
högspän-ningsnät lönar det sig dock normalt att använda
osektio-nerad drift och att ta på sig de av den större
kortslutningseffekten betingade kostnaderna. Dubbla huvudskenor
installeras därför vanligen endast, om så är önskvärt med
hänsyn till förhållandena vid onormala driftfall eller prov.
Man vill ha möjlighet att prova olika slag av utrustning
på nätet och därvid kunna frigöra ett provsystem utan
svårare olägenhet för huvudnätet. Man vill i vissa fall
kunna fasa in viss station eller vissa generatorer separat
till en nätdel, som vid driftstörning fått effektunderskott.
Detta gör att några stationer, och då i första hand
kraftstationer, gärna utrustas med dubbla huvudsamlingsskenor
enligt d, e eller / i fig. 1. övriga stationer får enkel
huvudskena enligt a, b eller c. Vid distributionsnät för lägre
spänning föreligger i allmänhet större behov av flera
huvudskenor, dels emedan "när"- och "fjärr"-system
måhända kräver olika spänningsreglering, dels emedan relativt
stor besparing kan göras genom minskning av
kortslutningseffekten.
Kopplingsschemats utformning påverkas vidare av
önskemål att kunna ta en samlingsskena eller därtill anslutna
apparater ur drift utan att driften stores. Vid koppling
enligt e eller / är detta utan vidare möjligt. Vid d
utnyttjas den ena huvudskenan som hjälpskena vid förbikoppling
av brytare, vilket innebär en mindre inskränkning. Vid c
kommer man åt huvudskenan efter överläggning av
samtliga anslutningar till hjälpskenan. Därvid får man dock
avstå från brytare i anslutningarna.
Den anläggningsdel, som oftas behöver tas ur drift för
översyn och provning, är strömbrytaren. Man söker
därför i allmänhet att vidta sådana anordningar, att de i
anslutningarna till samlingsskenorna ingående brytarna
kan tas ur drift med minsta olägenhet. Detta gäller i
första hand ledningsanslutningar. Undantag härifrån kan
gälla mindre viktiga anslutningar, där urdrifttagning kan
tolereras eller där den ordinarie anslutningen kan
ersättas med något slag av reservmatning (exempelvis i
stationer, där en transformator normalt står som reserv).
En sådan anordning kan utföras på olika sätt. I fig. 1
visas tre möjligheter. Vid a är brytaren förbikopplad;
anslutningen erhåller ingen brytare i stället. Vid b
hopkopplas två anslutningar utanför brytarna; den ena
brytaren användes för bägge anslutningarna. Vid c slutligen
anslutes avgreningen förbi brytaren till en samlingsskena,
som för tillfället icke har andra anslutningar; en för
samtliga anslutningar gemensam brytare mellan denna skena
(hjälpskenan) och en annan skena (huvudskenan) ersätter
den ordinarie brytaren. Även vid de mera komplicerade
kopplingarna enligt d, e och / uppfylles detta krav.
Placering av mättransformatorer m.m.
I ett tidigare skede använde vi strömbrytare av
oljetanktyp. Det var då naturligt att strömtransformatorerna för
de olika anslutningarna byggdes in i
brytargenomföring-arna. Vid urdrifttagning av en brytare togs då även
strömtransformatorerna ur drift. Vid kopplingar enligt c,
d, e eller / måste då även samlingsskenebrytaren utrustas
med strömtransformatorer. Vidare måste antingen
inställningarna för ett till dessa fastkopplat reläskydd ändras
vid användning av skenbrytåren som substitut för annan
brytare eller omkoppling företas i ström- och
utlösningskretsar. För instrument och mätare måste på motsvarande
sätt omkoppling göras i strömkretsarna eller apparater
anslutna till skenbrytarnas strömtransformatorer insättas,
vilka då ej ha idealisk placering på kontrolltavlorna. Vid
koppling b matas vid en störning reläskyddet med
strömmar och spänningar, som förutom av felläget blir starkt
beroende av från de båda hopkopplade anslutningarna
inkommande kortslutningseffekter. Mätare och instrument
mäta summan eller skillnaden av de båda anslutningarnas
belastningar.
Numera användes huvudsakligen strömbrytare av
trycklufts- eller oljefattig typ. Vid dessa måste under alla
omständigheter strömtransformatorerna förses med egen
isolation. Merkostnaden blir då ringa för att helt flytta dem
från brytaren och placera dem utanför
förbikopplings-anordningarna. Härigenom åstadkommes att kretsarna för
mätande reläer, instrument och mätare aldrig behöver
röras vid förändring i stationskopplingen. Den enda
erforderliga åtgärden blir att utlösningsimpulsen i vissa
fall skall dirigeras till skenbrytaren eller annan brytare.
De härför nödvändiga kretsarna monteras på förhand
och omkopplingen sker med enkla vippströmställare.
Placeringen utanför förbikopplingen medför, att strömtrans-
Fig. 1. Kopplingsscheman för högspänningsställverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
