Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 23 september 1950 - Färgkonditionering i England, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
838
TEKNISK TIDSKRIFT
Färgkonditionering i England. I England finns två
institutioner som sysslar med färgkonditionering: British
Colour Council (BCC) och Building Research Station
(BRS), bägge fria från merkantila intressen.
British Colour Council startade sin verksamhet omkring
1930. Institutionen utgav 1934 ett färglexikon och arbetar
för närvarande med framställandet av en färgatias, där
färgerna ordnas efter Wilsons system. I likhet med de flesta
färgsystem — Ostwalds och Munseils inte undantagna —
uppfyller synbarligen inte heller detta två av de
fundamentala villkor man bör ställa på ett färgsystem:
återgivandet av de pregnanta, med statistiska medel
fastställbara färgerna och färgskalorna och den därmed
förknippade möjligheten att vid behov återuppbygga färgatlasen
från grunden med tillräcklig och känd noggrannhet
Tryggve Johanssons utveckling av Herings naturliga
färgsystem har man tydligen inte fått kontakt med. Det är i
själva verket förvånansvärt hur mycket praktiskt
värdefullt arbete som har kunnat göras trots denna teoretiskt
otillfredsställande grund.
BCC:s arbete går till stor del ut på att särskilt med
avseende på klädedräktens olika detaljer skapa en sådan
samordning olika industrier emellan, att man kan
kombinera t.ex. en damdräkt från ett håll med hatt, skor,
handskar och övriga accessoarer från andra håll. I detta
avseende har arbetet krönts med en icke oväsentlig
framgång.
Kanske icke fullt lika lyckligt har arbetet med
industrifärgsättning och annan interiörfärgsättning utfallit. Arbeten av
denna art fordrar ju vissa förutsättningar: kunskap om
elementära fakta angående sambandet mellan färg och
belysning, kunskaper om vissa färgpsykologiska fakta, en
viss grad av konstnärlig fantasi samt den känsla för en
byggnads miljövärden som speciellt arkitektens
yrkesuppfostran vill utveckla. Vad det första villkoret beträffar —
samband mellan färg och belysning — har BCC etablerat
samarbete med Electric Lamp Manufacturers Association,
och på BCC själv har man vidtagit anordningar för att
studera och för uppdragsgivaren demonstrera hur olika
belysningskällor inverkar på valet av färger.
Efter vad det föreföll brister emellertid känslan för
miljö-värdena hos BCC. En arkitekt har ju en viss benägenhet
att vid färgsättning söka ett samband mellan färg och
form, så att färgen hjälper till att förklara den
arkitektoniska uppbyggnaden. BCC använder vid sitt
färgsättningsarbete inte någon personal med skolning i
arkitektoniska frågor, vilket torde vara förklaringen till att
färgsättningar, som BCC har utfört, föreföll att vara gjorda
utan känsla för arkitektoniska värden.
Emellertid ser man på många håll försök att frigöra
färgen från formen i avsikt att nå andra uttrycksvärden,
försök som man har svårt att finna övertygande men som
kanske ändå kan föra utvecklingen framåt. Ett exempel
härpå är Appleby Frodingham’s stålverk i Scunthorpe,
där alla nyuppförda byggnader — industrilokaler,
personalavdelningar, kontor och laboratorier — är projekterade
av Gibberd, en uppåtgående stjärna bland de moderna
arkitekterna. Denne har nedlagt mycken möda på
färgsättningen av sina byggnader, dock med ett icke alltigenom
övertygande resultat. Icke så att resultatet vore estetiskt
otillfredsställande: det är vackert på samma sätt som en
scenuppsättning kan vara vacker, men färgen understryker
inte den stundom mycket intressanta arkitektoniska
utformningen, där bärande konstruktion står klart skild från
de uppburna rumselementen i väggar, tak, balkonger,
trummor, rörledningar, maskineri. Färggränserna korsar
ofta helt meningslöst dessa ur arkitektonisk synpunkt
skilda element. Resultatet blir därför inte alltid den
självklara uppbyggnad av rummet, som med en annan
färgsättning hade kunnat erhållas.
Det torde också kunna diskuteras om man med så
färgstarka färger som här använts på väggarna bör dra
uppmärksamheten från maskineri och övrig utrustning. Ett
stålverk är visserligen en industri där dammet ganska
snart lägger sig mildrande över starka färger, vilket
arkitekten förmodligen har tagit med i beräkningen.
Interiören verkar dock ännu efter lång tids neddamning alltför
färgstark. Av dessa missgrepp, som här nämnts för att de
är lärorika, vore det dock ett misstag att tro, att inte såväl
BCC:s som den privatpraktiserande arkitektens, Gibberds,
friska initiativ vore värda den största uppskattning.
När det gäller Building Research Station kan man även
här känna friska initiativ, som tack vare den stora skala
vari forskningen bedrivs, den stora mängden utmärkta
medarbetare — sexhundra — och den tydligen välfunna
organisationen, redan har fört till imponerande resultat.
Inom de avdelningar som förestås av chefsarkitekten
Allen, studeras förhållandet mellan de mänskliga
förnimmelserna och deras fysiska stimuli, med andra ord
belysning, färg, akustik, ljudisolering, värmeisolering m.fl.
egenskaper hos en byggnad och deras inverkan på
människan. Hur detta forskningsarbete bedrivs kan lämpligen
illustreras genom att beskriva ett konkret
forskningsobjekt: Hervey Rhodes Ltd i Delph, en tämligen liten
textilindustri på rena landsbygden.
När BRS:s arkitekter blev tillkallade för att i denna lilla
industrilokal skapa bättre arbetsbetingelser, tog de sig till
att börja med för att söka råda bot på det öronbedövande
larm som uppstår av vävstolarna. At det ljud som direkt
från vävstolen når örat kunde naturligtvis ingenting göras,
men det ljud som reflekterades först mot taket och sedan
mot golvet, gav upphov till obehagliga stående ljudvågor,
som det var angeläget att få bukt med. Intet dittills
använt akustiskt absorberande material visade sig
emellertid kunna tillräckligt absorbera det ifrågakommande
våglängdsområdet, varför en nykonstruktion utprovades:
under takpanelen fästes glasull som hölls på plats med ca
5 cm breda glest sittande strimlor av porös träfiber.
Mellan maskingrupperna placerades lösa skärmar av likartad
konstruktion. Härigenom ernåddes en påtaglig förbättring
av de akustiska förhållandena, vilka i detta fall var av
väl så stor betydelse som de visuella.
Därnäst kom turen till belysningsstudiet som omfattade
såväl dagsljus som elljus, för vilket senare
lysrörsarmaturer specialkonstruerades. Vad dagsbelysningen beträffar
är fordran på bländningsfrihet, när man ser ut genom
fönstren, ett av huvudvillkoren för god belysning. Frågan
om vid vilket förhållande mellan ljustätheterna
besvärande bländning inträder kan inte sägas vara tillfredsställande
utredd. Eftersom fixerandet av detta förhållande måste
ske genom en subjektiv bedömning av blandningen, kan det
sägas vara ett exempel på tillämpad
experimentalpsyko-logi, varvid ett stort undersökningsmaterial måste
statistiskt bearbetas. Vid BRS har en enkel men sinnrik
apparatur iordningställts för dessa psykologiska experiment.
Med ledning av hittills kända värden ansåg man sig för
Delph-lokalens vidkommande kunna konstatera att
fönsterbågarna i sågtakets järnfönster måste vara så ljusa som
möjligt; de målades följaktligen vita. Eftersom järnfönster
och övriga järnkonstruktioner — takstolar och pelare —
hängde så intimt samman att det var svårt att finna några
naturliga färggränser dem emellan, fick hela
järnkonstruktionen bli vit, något som man kan tillåta sig inom
en så ren industrilokal som denna. Takstolarna
avtecknade sig distinkt och vackert mot det gulgrå taket, vilket
av akustiska skiil inte borde målas. Fondväggen borde
för undvikande av bländning genom takfönstren vara
tämligen ljus, medan sidoväggarnas färg kunde väljas ganska
mörk. Maskinfärgen var med hänsyn till arbetsföremålet
— textil i olika färger — väld medelljus. Inom de gränser
som sålunda rationellt mätbara omständigheter satt, kunde
färgvalet ske efter friare subjektiv bedömning. Allt som
allt visar den lilla textilfabriken i Delph ett förebildligt
prov på såväl akustik- som färgkonditioneringsproblemens
lösning (S Hesselgren i reserapport IB 3073/1950 till
Kommerskollegium). WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
