Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 oktober 1950 - Böcker - Erzlagerstätten, av E R—s - Molybdenum steels, irons, alloys, av CS - Hot-tinning, av Sven Brennert - Quantitative ultramicroanalysis, av G Günther - Chemistry and industry of starch, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
934
TEKNISK TIDSKRIFT
ty då hade sidinnehållet genast trefaldigats. Avsikten var
att senare utge en särskild atlas med de viktigaste
illustrationerna. Första upplagan utkom 1943 och var praktiskt
taget slutsåld inom fyra år, trots att den endast kunde
försäljas i Tyskland. I denna nya upplaga har hänsyn till
den internationella malmgeologiska litteraturen mellan
1940—1948 endast i få fall kunnat tas, när den fanns
tillgänglig i Tyskland.
Då allt kartmaterial har måst plockas ut har det
blivit omöjligt att lämna sammanhängande redogörelser
för malmprovinser samt metallepoker och deras
samband med geotektonik och geomagnetism. Trots alla
förenklingar har förf. dock i denna lilla handledning
inlagt många resultat av eget forskningsarbete, som här för
första gången publiceras. Detta gäller t.ex. den
sammanfattande framställningen av metamorfiska malmer i den
tredje huvuddelen. Om sedimentära malmer i allmänhet
och sjö- samt myrmalmer finns en hel del nya uppgifter.
För referenser till andra arbeten och citat ur dessa har
inget utrymme funnits och för litteratur hänvisas till förf:s
stora lärobok i ämnet. Å andra sidan ger många av
tabellerna i sin koncentrerade form en snabbare och
klarare uppfattning än mera spatiösa tabellverk i större
läroböcker. De tre bilagorna är också av stort värde. Den
första ger med utgång från en normal tabell över
grundämnenas periodiska system, de mineralformer i vilka de
olika grundämnena uppträder i jordskorpan. Den andra
utgör en jämförelse av mått och vikt, som används i
malmgeologi och metallurgi i olika länder. Den tredje och sista
innehåller de viktigaste malmbildande mineralen med
metallhalterna ordnade efter det periodiska systemet.
Sak-och ortsregistren är mycket fullständiga och lättlästa.
Som en enkel men god handbok och uppslagsbok samt
repetitionskurs i malmgeologi kan boken användas av
geologer och bergsmän i det dagliga arbetet. Lättheten att
snabbt hitta många värdefulla siffror och uppgifter på
några få sidor torde vara av viss betydelse. E K—s
Molybdenum steels, irons, alloys, av R S Archer, .1 7,
Bikkxvs & C M Loeb Jr. Climax Molybdenum Co. of
Europé, London 1947. 394 s., 175 fig.
Boken är utgiven av en av världens främsta
molybden-producenter. Trots detta är boken helt objektiv och
saknar all bismak av firmatryck. Den belyser
legeringsmetallens molybden användning och inverkan på de fysikaliska
och kemiska egenskaperna hos olika typer av
konstruktionsmaterial som: seg- och sätthärdningsstål; stål- och
legeringar för högre temperaturer dvs. varmhållfasta stål;
rost-, syra- och eldhärdiga stål, verktygsstål som
snabbstål m.m.; stålgjutgods; gjutjärn och slutligen vissa
speciallegeringar.
Boken är avsedd som handbok för materialmän, såväl
tillverkare som konsumenter, och är utrustad med talrika
tabeller och diagram som underlättar dess användning.
Den kan på det bästa rekommenderas. CS
Hot-tinning, av W E HoAftE. Tin Research Institute,
Greenford 1948. 112 s., 47 fig.
Tin Research Institute är en organisation med uppgift
att sprida upplysning om tennet och dess
användningsområden samt att bedriva teknisk-vetenskaplig forskning
inom nämnda områden. Institutet utger en serie skrifter
och i denna ingår bl.a. här nämnda bok, författad av en
av institutets egna medarbetare.
I Sverige finns rätt få större varmförtenningsanläggningar
och någon utförligare behandling av boken är därför ej
motiverad. Det skall emellertid konstateras, att arbetet är
av utomordentligt värde för varje ingenjör, som arbetar
inom varmförtenningsområdet. Det redogöres på ett kort,
klart och vederhäftigt sätt för utrustning, förfaranden och
provningsmetoder i samband med varmförtenning av
kolstål, gjutjärn, koppar m.fl. metaller. Särskilt bör
framhållas, att förf. har begränsat sig till de metoder, som fun-
nit praktisk tillämpning och ej, såsom ofta är fallet vid
liknande arbeten, försökt ge en mer eller mindre
fullständig sammanställning över alla publicerade
förfaranden, antingen de funnit praktisk tillämpning eller ej.
Sven Brennert
Quantitative ultramicroanalysis, av P L Kirk. John
Wiley, New York 1950. 310 s., 113 fig., 12 tab. 5 1$.
De mikrokemiska analysmetoderna har vunnit alltmer
insteg bland kemisterna på grund av möjligheterna att
spara material, tid eller arbetsinsatser. På detta område
har utvecklingen gått mycket snabbt. Metodiken har
förfinats så att vi i dag kan tala om en ultramikrometodik,
mikrogramanalys, där provmängderna har storleken 0,001
mg eller mindre. En dylik förfining av Pregls och Emichs
metodik öppnar givetvis nya och vida perspektiv, allra
helst som erfarenheten visar, att ultramikrotekniken icke
är mera svårbemästrad än tidigare, ordinär mikrometodik.
En handledning sådan som denna är därför av stort värde.
Boken är uppdelad i tio kapitel. Efter en inledande
översikt om metoder, utföranden, felkällor m. m. kommer förf.
in på volumetrisk och kolorimetrisk teknik och apparatur.
I ett särskilt kapitel, kallat "allmän teknik och apparatur",
behandlas vägning, filtrering, centrifugering, extrahering,
destillation m. m. Härvid underlättar ett överskådligt
bildmaterial väsentligt förståelsen. De tre efterföljande
kapitlen avhandlar titrimetrisk metodik och bestämning av
exempelvis natrium, kalium, kalcium, järn,
kväveföreningar, klorid, jod, fosfat, sockerarter och mjölksyra.
Volumetriska gasmetoder och spektrofotometrisk metodik
med tillämpningar beskrives i de följande två kapitlen,
och boken avslutas med ett kapitel om fysikaliska metoder
för bestämning av bl. a. smältpunkt, kokpunkt, täthet och
ledningsförmåga.
Med sitt intresseväckande innehåll och sina 351
litteraturhänvisningar till uppsatser och monografier i dessa ämnen
bör boken bli till stor nytta för analytiska kemister, som
är intresserade för nyheterna inom detta specialområde.
G Günther
Chemistry and indus try of starch, 2:a uppl., utgiven
av Ralph W Kierr. Academic Press, New York 1950. 719 s.,
106 fig., 37 tab. 11,50
Boken är en vetenskaplig och teknisk monografi, till
vilken tio författare har bidragit. Den består av fem delar,
behandlande stärkelsens förekomst i naturen,
framställning, egenskaper, reaktioner, användning och analys. 1
första delen finns en beskrivning av storlek, form och yttre
struktur hos stärkelsekorn av olika ursprung beledsagad
med ett antal goda mikrofotografier. Andra delen skildrar
tillverkning av stärkelse ur spannmål, tapioca, arrowroot,
vete, potatis och några andra växter samt framställning
av modifierad stärkelse. I tredje delen finns en utförlig
sammanfattning av stärkelses fysikaliska och kemiska
egenskaper och en beskrivning av nuvarande uppfattning
av dess syntes och struktur. Fjärde delen inleds med en
diskussion av vätebryggors betydelse för tydningen av
stärkelses kemiska egenskaper och reaktivitet, därefter
beskrivs derivat, oxidation, dextrinering, sur och enzymatisk
hydrolys av stärkelse. Dessutom finns ett kapitel om
enzym. I femte delen redogörs för stärkelses användning
inom papperstillverkningen, jäsnings-, födoämnes- och
textilindustrierna, till klister och för diverse andra ändamål,
såsom keramik, kosmetiska, farmaceutiska och
insektsmedel, plaster m.m. Boken avslutas med en beskrivning
av metoder för bestämning och analys av stärkelse.
Framställningen är mycket lättillgänglig och
underhållande, och boken tycks innehålla praktiskt taget allt, som
är värt att veta om stärkelse. Rikliga litteraturhänvisningar
finns till varje kapitel. Den måste därför vara synnerligen
värdefull för alla kemister, som på något sätt är
intres-rade för detta område av kemisk vetenskap och teknik.
Det kan möjligen anmärkas, att Kerrs redigering synes ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
