Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 4 november 1950 - Atomenergins ekonomi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 1950
1007
Atomenergins ekonomi
Sedan fientligheternas upphörande har inga
uranreaktorer av ny typ byggts i USA. Efter flera års diskussion har
emellertid tre experimentreaktorer påbörjats, nämligen en
snabbreaktor, en landbaserad prototyp av reaktor avsedd
för drivande av u-båtar och en reaktor för
materialprovning. Den första av dessa blir kanske färdig under 1951,
och de båda andra kommer antagligen tätt efter. Alla tre
är emellertid blott experiment, som utförs för att empiriskt
pröva hypotetiska lösningar av vissa tekniska problem.
På grundval av det vetande, som kan samlas vid deras
drift, måste en eller flera nya uppsättningar av reaktorer
byggas. Dessa kan möjligen utgöra det första stora steget
i en utvecklingsprocess.
När kommer atomenergin?
Den takt, i vilken utvecklingen av atomenergin sker,
brukar anses bero av lösandet av många unika och svåra
tekniska problem, men flera andra faktorer torde även
inverka. Först och främst kommer nämligen frågan om
prioritet. Hittills har utvecklingen av reaktorer utgjort en
liten del av hela atomenergiprogrammet; på grund av den
spända politiska situationen har framställning av vapen
kommit i första rummet. Under 1949 var kostnaden för
reaktorkonstruktion blott 9 % av hela atomenergibudgeten
och för 1950 blir den blott obetydligt större. Detta är icke
den energiska ansträngning att lösa atomenergiproblemet,
som var en förutsättning för de optimistiska
förutsägelserna strax efter Nagasaki-bombens fällande.
Vidare beror utvecklingen av reaktorer av den risk, man
vill ta. Förr eller senare blir det nödvändigt att bvgga
några reaktorer för att pröva det, som man tror sig veta.
Hur mycket mod behövs härtill mätt i dollar? Suits vid
General Electric anser, att man måste offra ca 200 M$,
innan man kan bedöma atomenergins möjligheter. De tre
reaktorer, som nu är under byggnad, kominer att kosta
ca 00 M$, och de utgör blott en början av
experiment-perioden. Det är för övrigt icke blott fråga om pengar,
utan man måste även besluta att ta av den begränsade
mängden "sprängbart" material från militära ändamål.
De tre reaktorer, som väntas bli färdiga under 1951 eller
i början av 1952, måste köras i ett par år för insamlande
av empiriska data. Konstruktion av nya reaktorer med
utnyttjande av de vunna erfarenheterna kan därför ej
väntas börja förrän 1953—1954. Med den nuvarande
arbetstakten på området behövs 2,5 år för planering och
ytterligare 2,5 år för byggande av de nya reaktorerna. Om
dessa, som alltså skulle köras i gång 1958—1959, skulle
visa sig tekniskt och ekonomiskt användbara, kan en
snabb utveckling av atomenergin väntas om ca tio år. Om
den andra uppsättningen reaktorer emellertid skulle visa
betydande tekniska brister eller vara ekonomiskt
ofördelaktiga, måste experimenten upprepas, varigenom
atomenergin ej kan väntas bli utnyttjad för fredliga ändamål
före 1967.
Denna kalkyl är baserad på förutsättningen, att den
nuvarande arbetstakten bibehålles. Kan den ökas, och
kommer den att ökas? Ingen nämnvärd tidsvinst kan göras
genom att påskynda det pågående bygget, men man kan
förkorta tiden för insamlandet av empiriska data och
delvis börja bygga nya reaktorer, innan planerna för dem
är fullt färdiga. På detta sätt skulle man kunna vinna ca
två år, och atomenergin skulle då i bästa fall komma
1956—1957. Skulle ytterligare en uppsättning
försöksreaktorer bli nödvändig, finns betydande möjligheter att
förkorta den ovan beräknade tiden. Härvid måste man börja
forskning, konstruktion och begränsad provning av mo-
deller för dessa försöksreaktorer, innan konstruktionen av
de närmast föregående börjat. Det är både intressant och
lovande, att AEC upptagit medel för konstruktion av en
liten homogen reaktor i sin budget för 1951. Denna typ
synes nämligen ha de största utsikterna att ge atomenergi
riskfritt och ekonomiskt.
Ehuru det är omöjligt att säga, hur lång tid som kan
sparas genom det ovan skisserade programmet, synes det
icke alltför godtyckligt att sätta den till fem år, och den
tredje uppsättningen reaktorer skulle då kunna sättas
i gång 1962. Huruvida denna ökning av aktiviteten blir
verklighet i USA beror på, hur stor nationens önskan att
få atomenergi är, och det finns vissa antydningar om
dennas styrka. Man har sålunda förklarat, att atomenergi
för drivande av ubåtar i prioritet kommer näst efter
vätebomben. Vidare tycks man ha klart för sig, att om något
annat land, särskilt Sovjetunionen, lyckades framställa
atomkraft i stor skala före USA, skulle detta innebära en
mycket stor prestigeförlust för detta land. Slutligen tycks
man både inom och utom AEC alltmer inse, att en snabb
utveckling av reaktorer för atomenergi är nödvändig.
Om dessa och andra faktorer skall åstadkomma en ökning
av ansträngningarna att utnyttja atomenergin är svårt att
säga, och ännu svårare är att säga, hur stor ökningen
skall bli. Den bästa prognos, som nu kan ställas, är att
atomenergin med mycken tur och ännu mera möda i
bästa fall kan komma 1957. Med dålig tur och begränsade
ansträngningar skulle den komma först tio år senare.
Någon tidpunkt mellan dessa gränser synes mest sannolik.
Atomkraftens kostnad
Det måste först och främst framhållas, att intet med
säkerhet är känt om kostnaden för atomenergi helt enkelt
därför, att det icke finns någon atomkraftcentral, som kan
ge driftresultat. Man har emellertid försökt uppskatta
kostnaden på fyra olika sätt. Det finns sålunda
kvasikvan-titativa uppskattningar, t.ex. den i Chemical Engineering",
som gjorts av män med betydande kunskaper i kärnfysik
och teknologi men utan kännedom om data från AEC:s
anläggningar. Sådana undersökningar är intressanta men
av begränsat värde, ty ehuru siffrorna anges i decimaler,
får man ej glömma, att beräkningarna gjorts vid ett
skrivbord och icke i en kraftcentral.
Ett exempel på den andra typen är den utredning, som
gjorts av Schurr och Marshak. Dessa uppställde följande
frågor: "Hur skall man exakt och systematiskt analysera
de ekonomiska verkningarna av atomenergin? Vilka skall
några av dessa bli, om åtminstone en första
approximation av den analytiska tekniken anses given?" Denna typ
av utredning är alltså icke alls någon kostnadsberäkning,
ty den måste baseras på en godtycklig uppskattning av
atomenergins pris. Det kan därför hända, att detta aldrig
kommer ens i närheten av de siffror, soin utgjort
utredningens grundval, men detta är utan betydelse för dess
eventuella värde, när atomenergin en gång kommit.
Den tredje typen av kostnadsberäkning är en rapport,
som 1946 sammanställdes av C A Thomas vid Monsanto
Chemical Co. på begäran av Bernard Baruch. Utredningen
är grundad på de erfarenheter, som gjorts med
Hanford-reaktorn, trots att denna har byggts för framställning av
plutonium och ej för energialstring och fastän den har
många av de brister, som måste vidlåda en
krigstidsimprovisation. Med denna utgångspunkt konstruerade
emellertid Thomas och medarbetare i tanken en
modifierad Hanford-reaktor, som skulle arbeta vid tillräckligt
hög temperatur för energialstring och som icke skulle ge
plutonium. T.o.m. i tanken är alltså Thomas’ energireaktor
en grov modifikation av en redan som plutoniumkälla
bristfällig reaktor.
Thomas beräknade emellertid på denna grundval av
motiverade justeringar av de i Hanford gjorda
iakttagelserna, att även en relativt bristfällig energireaktor borde
ge elenergi till ett pris föga överstigande kostnaden för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
