Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 25 november 1950 - Surte-raset ur teknisk synpunkt, av Gösta Westerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108-4
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Rasområdet i Surte.
fram på ett underliggande rörligt lager kan man
förstå därutav, att vissa hus på detta område,
som icke befunnit sig i raskanten, kommit att
stå orubbade, vissa med trädgården och träden
kring sig, t.o.m. med brunnen kvar på gården
och med staketet runt kring tomten, allt
inbördes oförändrat men förflyttat 50—60 m nedåt
älven. De hus, som haft oturen att befinna sig i
sprickor och i själva skredkanten, har stjälpts
ikull och blivit helt förstörda.
I Sverige har renodlade ras av skredkaraktär
mera sällan förekommit i vår tid; dock torde väl
raset nedanför Åkerström ha varit av denna typ
liksom raset vid Jordfallet. En längdsektion av
raset vid Jordfallet har uppmätts och inlagts som
jämförelse med längdsektioner vid Surte före och
efter raset, fig 4. Längdsektionen vid Jordfallet
överensstämmer i sin nedre och övre del
förvånansvärt väl med den i Surte efter raset, men
Jordfallets mellanparti är längre. Man har
vägledning av Jordfallets längdsektion vid
bedömandet av de åtgärder, som nu bör vidtas vid Surte.
I facklitteraturen finns denna rastyp behandlad.
På fig. 5 (ur Terzaghi-Peck: "Soil Mechanics
in Engineering Practice", New York 1948) finns
grafisk-schematiskt beskrivet dels flytskred, som
utlöses i mera utpräglat lagrat material; dels
glidyte-ras, som utlöses av överbelastning i
relativt homogent material. Det förra har ett mycket
snabbt förlopp, det senare förlöper relativt
långsammare och är som regel på förhand indikerat
av djup sprickbildning i markytan. Båda typerna
ger anledning till sekundära ras i de efter det
första raset angränsande branta slänterna.
Jag har under tiden 1909—1936 under 27 års
tid varit bosatt i Göta älvdal och under vissa år
arbetat med kanalgrävning i lera. Man fick under
denna tid en viss delvis dyrköpt erfarenhet av
hur leran beter sig. Naturligtvis var den olika på
olika platser, men i stora drag kunde man
schakta i traditionella lutningar 1: l1/^ och 1:2 ned
till ca 6 m djup, men sedan blev det besvärligare.
Då man kom ned emot ca 10 111 djup, fick leran
vätskekaraktär och kunde liksom pressas ut av
Fig. 3. Nedre delen av
Surteraset; man ser hur landsväg
och järnväg har förskjutits
och rasmassorna skjutits fram
i älven; ovanför
tvåvåningsbyggnaden t.h. upptill syns
taket av det nedsjunkna
stationshuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
