Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 28 april 1951 - Hur entreprenadhandlingar bör vara — och inte vara, av Ivar Hjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
TEKNISK TIDSKRIFT
Det värsta jag har sett i den vägen var en
arbetsbeskrivning, som förmodligen hade uppgjorts
med tanke på, att den skulle kunna användas för
författarens samtliga uppdrag, som gällde
normalt moderna bostadshus. Allting var angivet i
en mycket allmän form, som kunde passa för de
flesta modeller, t.o.m. rumsbeskrivningen var
generell. Det hade han lyckats åstadkomma
genom att smuggla bort rumsnumren och ersätta
dem med de allmänna beteckningarna hallar,
badrum, kök, vanliga rum osv. Efter dessa koin
ett nummer och en hänvisning till
nummerförteckningen, som angav hur rummen enligt de
olika numren skulle ta sig ut. Det enda han
behövde göra med denna
"universalarbetsbeskrivning" var att sätta ut numren efter rumstyperna.
Detta ledde emellertid i det speciella fallet till
ganska otrevliga konsekvenser, emedan
författaren skrivit felaktiga nummer här och där, så att
det råkade bli trägolv i de bättre rummen och
parkett i de sämre eller "målade socklar" i
trappor av marmor. Detta kan knappast kallas för
god rationalisering, det bör nog snarare
betecknas som monumental lättja. Låt mig
emellertid lugna vännerna i SAR — det var ingen
av dem.
I stället skulle jag vilja ge en eloge åt SAR, som
redan på hösten 1945 tog initiativet till en
allmän material- och arbetsbeskrivning, vilket
arbete därefter under ledning av
Samarbetskom-mittén för byggnadsfrågor under H Lindqvists
ordförandeskap resulterade i "Bygg-AMA 1950".
I sak är denna publikation enligt min mening
föredömlig. Dess beskrivning på hur de olika
arbetsmomenten skall utföras är vederhäftig och
dessutom språkligt konstnärlig i sin kärva form.
Men — och ett allvarligt men — den kan enligt
mångas och min egen mening inte bli ett
verkligt standardverk i sin nuvarande utformning.
Det har "AMA":s littereringssystem och dess
nomenklatur sörjt för.
Sedan långa tider har man vid
kostnadsberäkningar indelat de olika arbetena efter de
material, som är avsedda att användas, eller någon
gång efter de ändamål, som de tjänar, exempelvis
"markarbeten", "cement- och betongarbeten",
"träarbeten", "plåtarbeten" osv. Detta gamla
vedertagna bruk har "AMA":s redaktion icke
funnit ändamålsenligt. I stället använder man en
för fackmän svårförståelig indelningsgrund,
såsom "arbeten med stänger" — både metall och
trä — "arbeten med skivor" — både masonite
och fönsterglas — "montering av sakvaror" osv.
Korrugerad plåt hör i "Bygg-AMA" inte till
något så naturligt som plåtarbeten — man hittar
det i stället under rubriken "Arbeten med
överläggsplattor".
Med nomenklaturen har man än svårare att
förlika sig. Plank kallas i "Bygg-AMA" "stång
av trä". Tegel eller lås och beslag kallas inte
längre material, det förstnämnda har döpts till
"formvara" det senare till "sakvara".
Det är många med mig, som har svårt att förstå
meningen med ett dylikt ingrepp i en gammal
tradition; men även om ett syftemål verkligen
funnits, kan jag inte begripa, att operationen
varit nödvändig. Det är säkerligen ett mycket
utbrett önskemål, att man vid en förnyad edition
av "Bygg-AMA" tar hänsyn till dessa synpunkter
och återgår till en hävdvunnen litterering och
nomenklatur.
Slutligen vill jag i fråga om
arbetsbeskrivningar framhålla, att det i dessa alltför ofta intas
bestämmelser, som har sin rätta plats i
kontraktet. Det händer därför inte sällan, att man i
kontraktet återfinner en viss förteckning över
exempelvis undantagna arbeten, vilken inte stämmer
med vad som en beskäftig författare förtecknat
i sin arbetsbeskrivning. Det kan därför inte nog
kraftigt understrykas, att man synnerligen noga
bör åtskilja, vad som skall stå i kontrakt,
byggnadsbeskrivning och arbetsbeskrivning.
Ritningar
Med ritningarna, den andra viktiga
entreprenadhandlingen, förhåller det sig ungefär på
samma sätt som med beskrivningarna. De är —
i varje fall vid husbyggnader — oftast av två
slag, nämligen arkitektritningar och
konstruktionsritningar. Numera torde det väl vara regel,
att konstruktionsritningarna utförs av
ingenjörer, vilket — därom torde väl alla vara ense —
är ändamålsenligt. Det händer emellertid någon
gång, att samrådet mellan arkitekter och
ingenjörer klickar. Som ett exempel kan jag nämna
en tvist, i vilken beställaren krävde avdrag från
entreprenadsumman för en icke insatt
skyddsrumsdörr. På arkitektritningen fanns dörren.
När konstruktören fick ritningen, fann han
emellertid, att de officiella
skyddsrumsbestämmelserna inte fordrade en dörr på ifrågavarande plats,
vilket i sin tur medgav en förenkling av
konstruktionen. Detta glömde han emellertid att
meddela arkitekten. Entreprenören å sin sida
räknade helt naturligt sitt anbud efter
konstruktionsritningen, efter vilken han kunde beräkna
sina betongmassor och armeringsjärn, och där
saknades dörren. Jag vill minnas, att man trodde
på entreprenörens ord, att han inte räknat med
dörren, och friade honom från avdraget.
Mera vanligt är emellertid, att bristande
överensstämmelse föreligger mellan ritningar och
beskrivning eller kontrakt. Som ett skolexempel
skall jag anföra historien om elspisarna. På
ritningarna fanns spisarna tydligt angivna med
fabrikat och modellnummer. I
arbetsbeskrivningen angavs, att elspisarna av entreprenören
skulle monteras på ett särskilt underlag och på
ett sätt som inte stämde med ritningarna; i
kontraktet stod slutligen, att elektriska "anordning-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
