Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 23 juni 1951 - Nya metoder - Moderna metoder för lackering med plaster, av SHl - Variabel koppling, av Wll - Förbättrat färg-TV-rör, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
Ett annat fel, vid vilket lackskiktet blir gropigt på grund
av otillräcklig finfördelning vid sprutningen eller dålig
flytning på föremålets yta, är mindre vanligt vid varm- än
vid kallsprutning. Slutligen krymper ett varmsprutat
lackskikt mycket mindre vid torkningen än ett kallsprutat, och
det förra ger därför en mycket bättre täckning av
ojämnheter i grundmaterialet. I övrigt avviker dess fysikaliska
egenskaper mycket litet från kallsprutat lacks.
Flamsprutning kan användas för anbringande av skikt
av härdbar plast i pulverform på metallytor. Dessa måste
då vara väl rengjorda, dvs. fria från olja och fett; det är
lämpligt men ej nödvändigt att även göra dem grova, t.ex.
genom sandblästring. Vid sprutningen brinner en låga, t.ex.
av väte och luft, vid sprutpistolens mynning, och
plastpulvret införs i lågan med luftströmmen. Det mjuknar av
värmen och träffar i detta tillstånd arbetsytan, som kan
vara förvärmd med lågan. Härvid plattas plastkornen ut,
och ett sammanhängande skikt kan byggas upp.
Enligt denna metod har man sprutat schellack,
blandning av schellack och glaspulver, asfalt, syntetiskt gummi,
fenoplaster, tioplast och polyetylen. Det sista av dessa
ämnen är av särskilt intresse på grund av dess goda
egenskaper och förhållandet att det icke kan anbringas på
annat sätt, då det är olösligt under 70°C. En anordning för
flamsprutning av polyetylen (fig. 1) består av en
sprutpistol 1 och en apparat för inmatning av plastpulvret. Detta
placeras i ett trattformat kärl, som sätts i skakning med
en luftdriven vibrator.
Pulvret följer med en luftström till en kammare i
apparatens övre del. Denna har genomskinliga väggar, så att
man kan se pulverdimman och justera den till lagom
tjocklek med luftventilen 11. Från kammaren sugs pulvret
genom en slang till sprutpistolen. Undertrycket
åstadkommes av brännarens luftström enligt ejektorprincipen.
Det är viktigt, att plastpulvret har jämn kornstorlek, då
igensättningar annars lätt uppstår. Pulverströmmen kan
regleras och helt avstängas med ventil 8. I senare fallet
kan lågan användas till förvärmning av arbetsstycket. Vid
beläggning av stora ytor är det dock bäst att använda en
särskild låga för detta ändamål, varvid värmning om
möjligt sker från grundmaterialets baksida.
Flamsprutning torde mest användas för att anbringa
korrosionsfasta överdrag på metaller framför allt på mjukt
Fig. 1. Flamsprutning med polyetylen; 1 sprutpistol, 2
apparat för pulvertillförsel, 3 luft, 4 gasbehållare, 5
reduceringsventiler, 6 kammare för pulver-luftblandning, 7 sikt,
8 regleringsventil, 9 vibratorsmörjning, 10 regleringsventil
för vibrator, 11 luftventil, 12 arbetsstycke.
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Variabel
koppling.
stål. Man kan på detta sätt utnyttja detta billiga och
lätthanterliga konstruktionsmaterial för ändamål, som annars
skulle fordra sådana material som rostfritt stål,
monel-metall eller silver. I USA har man t.ex. flamsprutat
cister-nerner för födoämnes-, bryggeri- och textilindustrierna
med polyetylen, och man väntar, att denna metod skall
utnyttjas i växande utsträckning (L M Jaroff i Mather, a.
Meth. dec. 1950, E E Halls i Metallurgia dec. 1950. J A
Neumann i Mod. Plast, juni 1950). SHl
Variabel koppling. I en schweizisk variabel koppling,
fig. 1, överföres momentet med härdade stålkulor. Kulorna
löper i en ytterring a och varje kula har en axel b. vars
ytterändar styres i plan genom kopplingsaxlarna. Genom
vridning av en ställring c, försedd med sneda urtag för
kulornas ena axelände, kan man ställa in kulaxlarna i
lutning mot kopplingsaxlarna och därigenom ändra
utväx-lingen. Drivmomentet överföres till kulorna och uttages
från dem med de två skivorna d.
Med denna koppling kan man få en variation av
utväx-lingen i förhållandet 9 : 1. Om drivaxeln exempelvis går
med 1 500 r/m, kan den drivna axelns hastighet sålunda
varieras mellan 500 och 4 500 r/m. Förlusterna är ca 10 ’"/o
och slirningen ca 0,75 °/o. Kopplingen är självsmörjande
och olja bytes efter 1 000 h drift. Den kan utföras i
storlekar från 0,25 till 12 hk (Ind. Chemist mars 1951). Wll
Förbättrat färg-TV-rör. Som ett nytt vapen i
färgtele-visionsstriden i USA (Tekn. T. 1950 s. 1 009; 1951 s. 150)
har RCA kastat in ett förbättrat trefärgsrör, byggt på
samma princip som det föregående men med avsevärda
förbättringar i färgåtergivning och bildstruktur.
De röda och blå fosforerna har fyra gånger större
ljusintensitet än förut, varigenom återgivningen av just
dessa färger, som var RCA-systemets svaghet, börjar närma
sig kvaliteten hos CRS-systemet med dess roterande
tre-färgskiva. En kvalitetsskillnad finns dock fortfarande,
särskilt vid mättade färger, men den säges vara så liten att
den icke är av betydelse ur kommersiell synpunkt.
Trefärgsröret består av tre elektronkanoner, monterade
bredvid varandra i rörhalsen. Mellan dem och skärmen
och omedelbart bakom denna finns en mask med ett
mycket stort antal hål. Eftersom elektronkanonerna är
förskjutna i förhållande till varandra, infaller de strålar,
som från var och en av dem passerar ett visst hål i
masken, på tre skilda men varandra mycket nära liggande
punkter på skärmen. Denna är infärgad med blå, röda
och gröna prickar i sådan fördelning och mönster, att de
blå punkterna träffas av de strålar, som från den "blå"
elektronkanonen har passerat hålen i masken, medan de
röda och gröna prickarna är placerade i projektionen av
strålarna från de "röda" och "gröna" elektronkanonerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
