Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 27 oktober 1951 - Långtidsprogrammet 1951—1955, av sah - Nya metoder - Strålningselement för inbyggnad, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
896
TEKNISK TIDSKRIFT
binder arbetskraft som skulle effektivare kunna utnyttjas
på andra håll, osv.
Industrin har även i sin helhet blivit överdimensionerad
i förhållande till övriga delar av samhällsekonomin. Utöver
handeln och bostadsbyggandet är sålunda eftersatta
samhällsinvesteringarna i allmänhet, t.ex. i skolor, sjukhus och
vägar. Denna eftersläpning bör rättas under
femårsperioden, även om den måste ske på bekostnad av den privata
konsumtionen.
Dessa överväganden har lett till följande utkast till årlig
investeringsbudget, där siffrorna är angivna i Mkr. till 1950
års priser:
1950 1951—1955 ökning
Jordbruk .............................. 438 438 0
Egentlig industri ..................... 1 524 1 524 0
Kraft- och belysningsverk ............ 433 468 35
Handel ................................ 92 142 50
Samfärdsel ............................ 730 855 125
Bostäder .............................. 1 304 1 584 280
Vissa gemensamhetsanläggningar ..... — 10 10
Social- och hälsovård, skolor m.m. .. 380 570 190
Vägväsendet .......................... 199 289 90
Vatten och avlopp .................... 128 168 40
Försvaret ............................. 447 597 150
Summa 5 675 6 645 970
Den föreslagna, oförändrade investeringsvolymen för
jordbruk och industri behöver icke leda till att
produktivitetsökningen minskar inom dessa sektorer. De senaste
årens höga investeringar på dessa områden har nämligen
inte ännu helt mognat ut i produktionen.
Eftersom ökningen av investeringsverksamheten till stor
del kommer att avse statens och kommunernas
investeringar, har utredningen understrukit att garantier måste
skapas för att kommunerna visar större återhållsamhet på
det ekonomiska området än tidigare och anpassar sin
ekonomiska politik till den allmänna. Ävenså bör statliga
reformplaner på det sociala området stå tillbaka för de
angelägna investeringsbehoven.
Långtidsprogrammet sätter stor vikt vid att
valutareserven, som för närvarande representerar något mer än en
månads import, successivt höjes till ett belopp som
motsvarar minst en tredjedel av den totala importen. Eftersom
långtidsprogrammet förutsätter en jämn ökning av både
export och import med ca 4 °/o/år kommer ökningen av
valutareserven att huvudsakligen bero på inkomsterna av
sjöfarten och utvecklingen av kapitalrörelserna; bl.a.
väntas under perioden en del av de återuppbyggnadskrediter,
som lämnades efter kriget, att bli återbetalade.
Påfyllning av valutareserven, investeringsökningen och
den snabba stegringen av den offentliga konsumtionen
innebär att den privata konsumtionen endast kan tillåtas
undergå en mycket måttlig stegring, som beräknas till 1,5 °/o
per år och invånare. Denna uppbromsning av
konsumtionsökningen är ofrånkomlig, om icke längre fram en mycket
starkare minskning av takten i den privata
standardhöjningen skall bli följden.
Med dessa förutsättningar har utredningen uppgjort
följande utkast till försörjningsbalans för perioden 1951—
1955, där siffrorna är angivna i Mkr. till 1950 års priser:
1950 1951 1952 1953 1954 1955
Investering .............. 8 610 9 030 9 440 9 850 10 300 10 750
Lagerökning ............. — 100 400 400 400 400 400
överskott i bytesbalansen 90 200 200 200 200 200
Offentlig konsumtion ____ 3 370 3 540 3 720 3 910 4 110 4 320
Privat konsumtion ....... 19 580 19 330 19 740 20 140 20 540 20 930
Bruttonationalprodukt____ 31 550 32 500 33 500 34 500 35 550 36 600
Begränsningen av efterfrågan på konsumtionen och de
privata investeringarna kräver en hård och aktiv
ekonomisk politik, huvudsakligen inom kreditpolitiken och
finanspolitiken. Däremot förutsätter programmet att
detaljregleringarna icke utbyggs.
Bland finanspolitiska åtgärder föreslår utredningen att
den nödvändiga betydande överbalanseringen av
driftbudgeten åstadkommes dels genom återhållsamhet med
statsutgifterna, dels genom skärpt företagsbeskattning. En
övergång föreslås från den nuvarande beskattningen av
nettovinsterna till en bruttobeskattning, dvs. skatter på
företagens bruttoinkomster eller bruttoutgifter.
Däremot synes en höjning av den direkta
personbeskattningen icke lämplig. I stället bör denna i viss utsträckning
ersättas av en vidgad indirekt beskattning, t.ex. genom en
allmän omsättningsskatt. En sådan anses ofrånkomlig i
längden, om man skall kunna genomföra de lättnader på
den direkta personliga beskattningen, som är ett villkor
för en ökning av det enskilda sparandet (E Westierlind i
Depart. & Nämnder 1951 h. 17—18). sah
Nya metoder
Strålningselement för inbyggnad. Vid eluppvärmning
av lokaler är strålningsuppvärmning ofta en lämplig form,
emedan strålningselementens utplacering passar bra för
eldrift och man med denna uppvärmningsmetod kan nöja
sig med lägre rumstemperatur. Sålunda anses en
temperatur på 17—18°C vid strålningsuppvärmning likvärdig med
19—21 °C vid vanlig uppvärmning med radiatorer.
Dimensioneringen av strålningselementen sker ofta efter
rumsvolymen med i storleksordningen 30—60 W/m8. Ett
rum på exempelvis 3 X 5 m golvyta och 2,8 m höjd skulle
då behöva en effekt på 1,2—2,5 kW.
En vanlig strålningskamin, som har en effekt på upp till
10 000 W/m2, har små dimensioner, men på grund av den
höga temperaturen får man förbränning av damm och en
viss eldfara; dessutom blir värmefördelningen i rummet
ogynnsam och elementens livslängd relativt kort.
Man har också använt strålningsplattor av emaljerad
stålplåt med en effekt på ca 7 000 W/m2 och ca 220°C
yttemperatur, och dessa plattor har värmeisolerats mot
väggen med 150 mm slaggull. I Tyskland har på senaste tiden
framkommit lågtemperaturstrålare av faner och i
Förenta Staterna har man använt glasplattor med något högre
yttemperatur än fanerplattorna.
Faner plattorna avger en värmeeffekt på normalt 500—
600 W/m2 varvid yttemperaturen blir 50—60°C, och
motståndstrådens temperatur ligger i allmänhet under 100°C.
Effekten kan dock höjas något, men icke ens vid 2 000
W/m2 och 100°C yttemperatur har man fått någon
kolning av träet. Om man täcker över plattorna, så att
värmet inte strålar ut, får man först ett tunt träkolsskikt
omkring tråden, vilket skyddar träet. Först vid
yttemperaturer över 200°C tränger kolningszonen igenom till ytan.
Elementen tillverkas på följande sätt. Kromnickeltråd
med ca 0,2 mm diameter spänns upp på en grundplatta
av 1—1,5 mm tjock kryssfaner. Plattan genomdränkes
med plast och efter bindningen pålimmas faner även med
plast, så att trådarna blir helt inbäddade. Plattorna har
provats med 1 000 V spänning under 1 min. utan
överslag — först vid 2 500—5 000 V fick man överslag.
Isolationsmotståndet är över 106 ohm. Storleken på plattorna
är 1 200 X 600 och 760 X 600 mm.
Glasplattorna har en effekt på ca 4 000 W/m2, varvid den
genom strålningen avgivna värmeeffekten blir ca 80 °/o av
den totala effekten. Vid vanliga ångvärmda värmeelement
är endast ca 20 °/o av värmeeffekten strålning. Dessa
plattor, som redan installerats i 100 000 bostäder, har mycket
liten värmekapacitet, så att de snabbt värmes upp till full
värmeeffekt. De största plattorna är ca 400 X 600 mm.
Glasplattorna är av franskt ursprung och var det enda
som kunde användas för uppvärmning i Maginot-linjen.
Man ville där ha ett uppvärmningssystem, som med
hänsyn till de stora mängderna ammunition inte torkade ut
luften (Arch. ges. Wärmetechn. 1951 nr 5; Bus. Wk 25 aug.
1951). Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
