Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 10 november 1951 - Teknik och vilja, av Bris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
964
TEKNISK TIDSKRIFT
Teknik ocli vilja
Så gott som alla tekniska uppgifter innebär i
princip lösningen av ett optimalproblem —
optimal oftast ur ekonomisk synpunkt, eftersom
tekniken är identisk med ett ekonomiskt
utnyttjande av naturtillgångar, arbetskraft och kapital.
För denna uppgift tränas den unge ingenjören
redan från början, och på sin fortsatta bana får
han ofta tillfredsställelsen att se hur mycket
effektivare hans eget omutligt logiska handlande
synes vara än t.ex. politikernas iner
känslomässigt motiverade resonemang. Ändå påverkas
avgörandet av de stora frågorna praktiskt taget
aldrig av tekniker.
Ingenjörer emellan anses nog allmänt
förklaringen till de bristande politiska insatserna vara
just den invanda sakligheten, motviljan mot all
demagogi. Ingenjören ser ned på politikern och
talar gärna illa om honom, ungefär som man
talar om dåligt väder. Och fastän ingenjören är
mer beroende av politiken än av vädret, gör han
lika litet åt det, snarare mindre.
Allt detta tal om saklighet och osaklighet i
politiken är också mest undanflykter. Är det inte i
stället så, att ingenjören vet inte vad han vill —
men det vet i regel politikern.
Det är ett sorgligt faktum att de flesta tekniker
har vant sig av med att bruka viljan i sitt yrke.
Privat vill de nog en hel del, men när de i sin
verksamhet möter en starkare vilja står de
hand-fallna och börjar prata om osaklighet. De har
koncentrerat sig på den tekniska metodiken men
bortsett från själva drivkraften för handlandet,
och blir därför oftast robotar i andras tjänst.
Om till exempel en ny väg skall byggas, gör
teknikern en förutsättningslös utredning och
kommer fram med ett ekonomiskt optimalt förslag.
Någon politiker driver sedan kanhända igenom
att vägen får en helt annan sträckning, därför att
han vill att även Skrubbatomta (hans hemort)
skall gå en lysande framtid till mötes, vilket
förmodligen är välmotiverat. Vägen byggs med ny
sträckning av den foglige teknikern, och
politikern får sin staty på Skrubbatomtas torg.
Detta senare med all rätt, ty politikern visste
vad han ville, vilket är en av förutsättningarna för
de verkligt stora framstegen. Teknikern kunde
naturligtvis ha föreslagit detsamma, men det
bjöd honom emot att göra ett så "osakligt"
förslag, och enligt vedertagen uppfattning har han
överhuvud taget inte rätt till det. Ingen hederlig
ingenjör får ju blanda in personliga synpunkter
i sin verksamhet!
Men hur förhåller det sig i verkligheten med
de framgångsrika och allmänt ansedda männen
inom teknikernas led? De som verkligen velat
något och byggt upp stora företag valde nog inte
alltid den ekonomiskt optimala lösningen. De
arbetade väl mer för en idé och tog kanske
medvetet vissa risker på ett ganska "osakligt" sätt.
Det vare oss fjärran att propagera för
självsvåld i stället för teknisk saklighet, men nu för
tiden tycks den största faran ligga i motsatsen
— i det viljelösa utredandet in absurdum. Alla
inser till exempel fördelarna på längre sikt med
en nordisk tullunion. Men det är så svårt att
tekniskt bevisa detta i detalj och efter varje ny
"förutsättningslös utredning" avlägsnar sig
lösningen än mer. Det kommer helt enkelt aldrig att bli
något beslut förrän tillräckligt många politiker
vill göra slag i saken.
Viljelösheten blir mer utpräglad för varje ny
generation av ingenjörer. Den unge ingenjören
väljer numer sällan den bana, där han vill
uträtta något, utan han gör en förutsättningslös
utredning om förtjänstmöjligheterna för olika
alternativ. Sedan kopplar han någorlunda lojalt
in sin robothjärna i den mest lovande
arbetsgivarens tjänst, dock ständigt lyhörd för
lönekonjunkturens svängningar och beredd att
övergå till en annan bransch med bättre
semesterförmåner. Helst vill han för flera år framåt ha en
löneplan utstakad, som är oberoende av hans
prestationer.
Nu fordrar man ju inte att alla som utbildar
sig till ett visst yrke skall vara besatta av en
lidelsefull beslutsamhet att uträtta något stort
inom det. Den som söker sig till skogsarbete
under rådande högkonjunktur för trävaror kan ju
göra god nytta, även om han i hjärtat är målare
eller tapetserare. Men det är ändå något annat
med tekniken — den måste ständigt gå framåt,
och av en tekniker bör man kunna fordra
helhjärtat intresse för teknikens utveckling.
Om vi skall fortsätta vårt tekniska och
allmänna framåtskridande måste vi acceptera
viljan, den goda viljan, som en önskvärd och
betydelsefull del i det tekniska arbetet. Vi får inte
förledas att tro, att alla framsteg kan göras
genom "fortsatt utredning", där ingenjören enbart
har att handla efter andras direktiv. Tekniken
blir ett allt större maktmedel i mänsklighetens
tjänst och det vore naturligt att dess utövare
mera tänkte efter vad de verkligen skulle vilja
uträtta. Bris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
