Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 19 augusti 1952 - Andras erfarenheter - Transport och förgasning av flytande syre, av SHl - Gjutjärn ur pyrit genom direkt reduktion, av SHl - Kisel-kromståls härdbarhet, av SHl - Periodiciteten hos grundämnenas mekaniska egenskaper, av J Murkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 augusti 1952
669
Fig. 2.
Varmförgasare; a
kallvatten, b
varmvatten, c
kopparkärl, d
vatten, e tryckkärl
av stål, f
flytande syre.
Dessa behållare (fig. 1) består av ett kärl av 3 mm
mässing eller rostfritt stål omgivet av ett 200 mm isolerande
skikt av magnesiumkarbonat och ytterst av en mantel av
järn för förrådskärl eller aluminium för
transportbehållare. Den gas, som avdunstar i innerbehållaren, går genom en
i isoleringsskiktet inbäddad rörspiral, innan den släpps ut.
Härigenom utnyttjas den avdunstade gasens
värmekapacitet för minskning av värmeupptagningen och därmed
gasförlusterna. När behållaren skall tömmas, stänger man
gasutloppet c och öppnar fyllnings- och tömningsventilen
b. Trycket i innerbehållaren stiger då, och vätskan
pressas ut. Vill man snabbt höja trycket, öppnas ventil h,
varvid flytande syre rinner till avkokningsslingan / och
förgasas.
En transportbehållare väger 1,5 t och rymmer 3 m3
flytande syre. Har mottagaren ett förrådskärl av samma typ,
tappas vätskan över till detta genom en isolerad
rörledning. Då syret alltid används i gasform, måste det
förgasas, vilket kan ske i en varm- eller kallförgasare. Den
förra (fig. 2) består av ett i en tryckbehållare för 150 at ö
inhängt kärl, som fylls med flytande syre. Dess gasrum
står genom öppningar i förbindelse med tryckbehållaren.
Denna värms utifrån med vatten, vars temperatur vanligen
är 40—45°C.
Kallförgasaren (fig. 3) är konstruerad för att ge syrgas
med ett visst önskat tryck. Den rymmer vanligen en mängd
flytande syre motsvarande 850 m8 gasformigt vid
atmosfärstryck och görs för ett högsta arbetstryck på 40 at ö. Den
består av en isolerad tryckbehållare upphängd i en
ytter-behållare. Den förra fylls med flytande syre genom
ventilen b och röret h, varvid ventil c måste vara öppen, för
att mottryck inte skall uppstå.
Fig. 3. Kallförgasare; a tryckkärl, b inloppsventil, c
tryck-utjämningsventil, d ytterbehållare, f och g syrgaslcdningar
vid självförgasning resp. normal förgasning, h bottenrör,
j och k gasledningar till doppvärmaren l, m oisolerad
av-kokningsslinga, n rörledning från denna till gasrummet,
p ventil för flytande syre till avkoksslinga.
Förgasningshastigheten kan regleras i tre steg, nämligen
självförgasning, som sker på grund av värmeläckning
(ventil / öppen), normal förgasning, vid vilken flytande syre
trycks genom rörledning h och g till en
uppvärmningsapparat (ventil / stängd), och forcerad förgasning, som fås
genom återföring av den i uppvärmningsapparaten erhållna
gasen till doppvärmaren l. Genom att utnyttja dessa tre
möjligheter och lämpliga tryckutjämningskärl kan man
hålla förgasaren vid önskat arbetstryck.
För att efter en påfyllning snabbt komma upp i
arbetstryck öppnar man ventil p, varvid flytande syre rinner ut
i den oisolerade kokslingan m. Den bildade gasen går
genom n till tryckbehållarens gasrum (J Aversten i
AGA-Journal okt. 1951). SHl
Gjutjärn ur pyrit genom direkt reduktion. Ett
italienskt stålverk har ända sedan 1925 undersökt
möjligheten att reducera pyrit med kol utan lufttillträde. Man
har visserligen länge utnyttjat pyriternas järn genom
reduktion av kisbränder från svavelsyra- och sulfitfabriker
i masugnar, men den direkta reduktionen är av intresse
dels därför att den är oberoende av de svavelförbrukande
industrierna, dels därför att det ur värmeekonomisk
synpunkt synes oriktigt att oxidera järnet innan det reduceras.
Vid upphettning av pyrit FeSs avspjälkes först svavel
under bildning av FeS. Dissociationstrycket når 1 at a vid
ca 760°C. Vid högre temperatur sönderfaller även FeS,
varvid dissociationstrycket blir 1 at a vid ca 1 780°G. Vid
närvaro av kol sker reaktionerna
SB + Ci^ CSjj
2 FeS + C = 2 Fe + CS»
(1)
(2)
Reaktion (2) beror av kolsvavlans tryck som i sin tur
bestäms av reaktion (1) vilken är temperaturberoende.
Efter flera försöksserier utfördes processen 1947 i
halvstor skala i elugn för en charge på 30 kg. De
konstruktiva brister som avslöjades vid de första försöken, särskilt
tätning av ugnen, har enligt uppgift avhjälpts. Man
anser sig därför ha tillräcklig erfarenhet för att bygga en
fullstor anläggning. Teoretiskt fordrar den direkta
reduktionen av pyrit praktiskt taget samma värmemängd som
reduktion av järnmalm, och man räknar därför med en
energiförbrukning på 2 700—2 800 kWh/t järn.
Mer än 95 "/o av pyritens järn har utvunnits vid försöken,
och 60 "/o av dess svavel erhölls som kolsvavla. Dessutom
fick man som biprodukter en viss kvantitet grafit av fullt
säljbar kvalitet och fritt svavel som avdunstat ur ugnen
och därför inte reagerat med koksen. Gjutjärnets
svavelhalt kunde genom tillsats av kalk nedbringas till 0,8—1,5 %>
(A scortecci i Metal Progress okt. 1951). SHl
Kisel-kromståls härdbarhet. Härdbarheten hos
ventilstål innehållande kisel och krom har visat sig sjunka när
kiselhalten höjs från 2,35 till 4,92 ’%>. Man har funnit att
orsaken är ökning av reaktionshastigheten inom det
kritiska temperaturområdet och inte grafitutskiljning. Vid hög
kiselhalt bildas ferrit under kylningen.
Metallografiska undersökningar visade att prov
innehållande 2,35—3,28 ’% kisel blir fullständigt martensitiska vid
kylning från 930°C. Liten mängd ferrit kunde iakttas i
prov med 3,97 "Vo kisel vid kylning från temperaturer på
upp till 1 010°C, medan stål med 4,92 ®/o innehöll ferrit
även vid kylning från 1 065°C (Engineers’ Digest maj
1952). SHl
Periodiciteten hos grundämnenas mekaniska
egenskaper. Som resultat av en rad undersökningar har man
funnit ett bestämt samband mellan grundämnenas
mekaniska egenskaper och deras läge i Mendelejevs periodiska
system. Sambanden mellan elasticitetsmodul, relativ
förlängning vid brott och brottgräns å ena sidan och
elementens atomnummer å den andra (fig. 1) är ganska
komplicerade men de framträder dock alldeles tydligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
