Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 26 augusti 1952 - Ledarskapets principer, av Curt Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
674
TEKNISK TIDSKRIFT
dominera som mellan utbildning och drill (L
Urwick).
Auktoritet, om vi begränsa detta begrepp att
gälla administrativa förhållanden, kan ses ur tre
olika aspekter, nämligen som formell, personlig
och teknisk auktoritet.
Formell auktoritet innebär rätten de jure att
utöva befälet samt makten att göra sig åtlydd.
Med varje chef befattning, hög eller låg, civil eller
militär, är alltid förenad en bestämd formell
auktoritet, som svarar mot det ansvar, som är
förenat med vederbörlig befattning. Den formella
auktoriteten märkes mest tydligt inom det
militära verksamhetsområdet, där den representeras
av fullmakten, rangen och uniformen
(gradbeteckningen). Formell auktoritet är dock
ingalunda tillräcklig för att göra en chef till en
verklig ledare. "En man blir aldrig en ledare, förrän
hans utnämning till chef blivit ratificerad i hans
underlydandes sinnen." Den formella
auktoriteten måste fullständigas av en rent personlig
auktoritet och i många fall, särskilt på den
hierarkiska skalans nedre trappsteg, av en teknisk
auktoritet.
Personlig auktoritet vinnes genom personliga
egenskaper, mången gång även genom senioritet.
Det är dock främst de personliga egenskaperna
(karaktär, intelligens, beslutsamhet och
handlingskraft, förmåga att sköta folk, osv.) och en
stark personlighet, som skapa ledaren och göra
honom till ett exempel för medarbetare och
underordnade samt till en symbol för företaget
(gruppen, laget). "Ledaren måste vara allting
som han önskar att hans underlydande skall
vara. Män tänker som deras ledare tänker, och de
vet ofelbart hur deras ledare tänker." Personlig
auktoritet är förmågan att utan maktbud kräva
och få utförd verksamhet av andra. Även om den
formella auktoriteten säkerställer ett legalt och
effektivt befälsutövande (chefskap), är det dock
den personliga auktoriteten, som gör chefen till
en god ledare och en stor man. Människor, som
äga denna personliga auktoritet, äro ofta
anspråkslösa i sitt uppträdande men åtnjuta
ändock allas respekt. Den personliga
överlägsenheten befriar dem från att hålla på sin rang.
Teknisk auktoritet bygger på vetenskapliga och
tekniska kunskaper och kvalifikationer samt
förmågan att tillämpa dessa. Det är ett oeftergivligt
krav att en chef och ledare kan sitt yrke, men
den tekniska auktoriteten erfordras dock främst
av chefer för tekniska enheter och avdelningar
samt hos chefer i lägre grader. Ju högre en chef
stiger i graderna, desto mer ökas kraven på
administrativ förmåga samtidigt som kraven på
tekniska kvalifikationer och färdigheter avtaga.
Makt är icke detsamma som auktoritet. Makt
innebär förmågan att få saker utförda, vilka ofta
beror på rent yttre förhållanden, men som kan
bero på överlägsna personliga egenskaper.
Makt är farlig för dem som ej äro den
moraliskt vuxna, och den missbrukas ofta av män i
ledande ställning. Detta sker särskilt, då makten
tilldelats utifrån, men "vilar maktförhållandet
på andlig överlägsenhet, på personlig kraft och
högsint vilja att tjäna genom att härska, ha vi
det äkta ledaresinne, som blott värdesätter sin
makt i det helas tjänst och betraktar den som en
etisk förpliktelse mot dem, som underordnar sig
den" (Eduard Spranger i "Lebensformen", Berlin
1921).
Chef och ledare äro som redan påpekats icke
liktydiga begrepp. Givetvis finns det nu för tiden
mycket få personer i chefsbefattningar, som
sakna ledaregenskaper. Däremot finnes det många
chefer, som även äro goda ledare, och lyckligt är
när så är fallet. Dessvärre finns det långt flera,
som fåfängt tro sig vara goda ledare. Dessa ha
vanligen aldrig gett sig tid att lära känna vare sig
själva eller sina medarbetare och anställda;
kanhända ha de icke velat det. De kunna därför
aldrig bli goda ledare och chefer.
Ledareförmågan är en personlig och mänsklig
förmåga eller konst, kalla den gärna
levnadskonst, och den är oberoende av den officiella
befattningen. Man kan peka på många högt
uppsatta män, som äro dåliga ledare. Gandhi var
otvivelaktigt en stor ledare men han var ingen
chef, och fall kunna tänkas där kaptenen för ett
industriföretags fotbollslag kan äga bättre
ledaregenskaper än företagets verkställande
direktör.
Nu må det dock hållas i minnet, att det finnes
en hel del framgångsrika chefer, som icke äro
några goda ledare. De ha lyckats, trots att de ha
vissa personliga brister. Denna framgång beror
dels på en del ofrånkomliga chefsegenskaper,
såsom intelligens, snabb uppfattning,
fackkunskaper, energi och beslutsamhet, kanske även på list
och hänsynslöshet, dels därpå att de varit
tillräckligt omdömesgilla att inse sina svagheter
och därför skaffat goda medhjälpare med
egenskaper, som komplettera deras egna.
Det finnes en del personer, som fått sig viss
ledareförmåga medfödd, likaväl som det finnes
sådana, som av högre makter aldrig avsetts att
utöva ledarskap eller befäl. Mellan dessa två
ytterligheter finnes det en stor grupp
människor, vilka i större eller mindre utsträckning
kunna lära sig ledarskap genom lämplig
utbildning, övning, god handledning och eftertanke.
Vad gör en människa till en god ledare?
Det närmast till hands liggande svaret på
denna fråga är, att det främst fordras vissa
egenskaper, kunskaper och personlighet. Men detta är
icke tillräckligt. Ledaren måste även känna till
och kunna begagna sådana metoder och
förfaringssätt vid ledarskapets utövande, vilkas
lämplighet bekräftats av praktiska erfarenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
