Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 9 september 1952 - Framställning av mangan ur järnhaltiga råvaror, av Gotthard Björling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16 september 1952
■ 713
Framställning av mangan
ur järnhaltiga råvaror LOL
Tekn. lic. Gotthard Björling, Stockholm
Mangan har fortfarande sin ojämförligt största
betydelse inom järnets metallurgi som
desoxida-tionsmedel för stål. Det framställes därför
huvudsakligen som en legering med järn,
ferromangan, och man vill i denna legering ha en så
hög manganhalt som möjligt i förhållande till
järnhalten, enär stålet annars kyls för mycket
vid tillsättningen.
Då emellertid tillgången på rena
manganmalmer i länderna utanför järnridån inskränker sig
till vissa fyndigheter i Afrika, Indien och
Brasilien, är man hänvisad till att bearbeta råvaror
med i förhållande till manganhalten relativt hög
järnhalt. I ferromangan vill man helst ha ett
förhållande mangan : järn som är större än ca 7,
och det är därför ett besvärligt tekniskt problem
att på ett ekonomiskt sätt separera mangan och
järn.
Mangan är ju en avsevärt oädlare metall än
järn och kan därför inte reduceras ut före
järnet. Å andra sidan är järn den billigaste
metallen och kan vanligen ej betala en mera
komplicerad framställning, som även tar sikte på
utvinning av mangan. Man måste därför försöka
använda kombinerade metoder, som dels
grundar sig på smältning, dels på läkning.
Smältmetoder
Av det nyss anförda framgår att smältningen
måste utföras i flera steg. Antingen reduceras
järnet ut först, så att man i slaggen får ett mera
gynnsamt mangan : järnförhållande, eller
reducerar man ut järn och mangan tillsammans, så
att en tämligen manganfattig legering,
spegeljärn, bildas. Den förra metoden kallas här
fraktionerad reduktion, den senare
spegeljärnssmält-ning. Slutligen kan man sätta till en sulfid vid
smältningen, skärstenssmältning, varvid bildas
en skärstensfas, som innehåller mangan.
Fraktionerad reduktion
Reduktion av manganhaltiga järnmalmer i olika
steg för separation av järn och mangan är en
sedan länge känd metod. Man arbetar i en
masugn med låg blästertemperatur och sur slagg,
som kan hålla 17—25 % Mn och praktiskt
669.15.74
taget ingen fosfor, medan tackjärnet håller
4 % C, 0,1 % Si, 3 % Mn och 0,12 % P. Även
för Krupps Renn-förfarande lämpar sig sådan
partiell reduktion väl, eftersom man arbetar vid
temperaturer under den, vid vilken mangan
börjar reduceras.
Vid bearbetning av den manganrika slaggen
reduceras denna ofta i två steg, varvid man
först får ferromangan och en slagg med 8—10 %
Mn, som bildar råvara vid framställning av
spegeljärn. Vid den första av dessa reduktioner bör
man enligt Reinfeld8 använda högbasisk slagg
för att få gott utbyte av ferromangan. För
framställning av manganmetall ur manganrik slagg
kan med fördel silikotermisk reduktion, t.ex.
med kiselmangan användas.
En annan typ av flerstegsreduktion har
utarbetats av Gref fe (US Pat. 2 458 469; 1949). Först
omsättes järnhaltig manganmalm med
ferromangan så att man får järn och en järnfattig,
manganrik slagg. Denna reduceras med
kiselmangan till manganmetall och en kiselsyrarik
manganslagg, som sedan reduceras till
kiselmangan.
Ren manganmetall vill Kroll och Bacon (US
Pat. 2 452 665; 1948) framställa ur
ferromangan genom att behandla det med en kloridsmälta,
bestående t.ex. av KC1 och FeCl3, varvid MnCI2
skall bildas. Ur mangankloriden framställes
sedan ren manganmetall genom omsättning med
metalliskt magnesium.
Spegeljärnssmältning
Under andra världskriget blåstes i Tyskland
mycket spegel järn i konverter till manganrik
slagg för vidare bearbetning till ferromangan.
Allteftersom spegeljärnet är fosforrikt eller
fos-forfattigt användes olika typer av slagg4.
Är det fosforrikt arbetar man med en flytande,
kiselsyrarik slagg med låg järn- och fosforhalt.
Man bör ha ett förhållande mangan : kisel i
järnet på 2,5—4. Temperaturen hålles vid ca
1 400° C och man blåser till begynnande
avkolning.
Vid framställning av fosforfattigt spegel järn
arbetar man företrädesvis med en basisk slagg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
