- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
723

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 9 september 1952 - Nya metoder - Oxidation av svaveldioxid i lösning, av SHl - Snabbpatinering av koppar, mässing och nickellegeringar, av U T—h - Andras erfarenheter - Petroleumkemikalier i färg- och lackindustrin, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16 september 1952

■ 723

Ferrosulfatlösningen fås genom reduktion av en del av
ferrisulfatlösningen med järnskrot som består av
rengjorda konservburkar från stadens sopstation. Största
delen av apparaturen är av trä.

Anläggningens kapacitet är för närvarande 5 t/dygn
ferri-sulfat. Produktens pris uppskattas till halva
marknadspriset (Chemical Engineering sept. 1951). SHl

Snabbpatineriixg av koppar, mässing och
nickellegeringar. Den vackra gröna korrosionsprodukt, som så
småningom bildas på koppartak och bronsstatyer genom
atmosfärens inverkan, har varit föremål för många kemiska
undersökningar och avhandlingar. Man tycks vara ense
om att den naturliga patinans sammansättning kan växla
beroende på luftens fuktighetshalt och närvaron av
främmande ämnen. Om en i havsklimat vackert grönpatinerad
kopparplåt flyttas till en industristad svartnar plåten på
grund av svavelföreningar i luften men efter några år
återvänder den gröna färgen sedan de bildade sulfiderna
oxiderats.

Patinan utgör också ett visst korrosionsskydd för den
underliggande metallen. Särskilt är detta förhållandet på
innerytorna i kopparrör, som numera i allt större
utsträckning användes för varmvattenledningar. I nya rör blir
vattnet märkbart kopparhaltigt, men efter någon tid sedan
patinan hunnit bildas kan praktiskt taget ingen koppar
påvisas i varmvattnet.

Många förslag till färgning av koppar och
snabbframställning av patina har gjorts med mer eller mindre lyckat
resultat. Den riktiga lösningen synes vara att på ytan
framställa ett artificiellt korrosionsskikt, av sådan
beskaffenhet att naturen sedan själv lätt och snabbt kan
förändra det i överensstämmelse med den sammansättning
luften har på platsen. För mässing, brons och
kopparlegeringar med hög zinkhalt har man föreslagit en behandling
i en vattenlösning innehållande 120 g/1 kopparnitrat. För
koppar och legeringar med låg zinkhalt rekommenderas
en vattenlösning av 90 g/1 kopparnitrat och 30 g/1
zink-nitrat.

Metallföremålet upphettas till 110°C (högst 135°C) och
ytan penslas, målas eller sprutas med lösningen. Metallen
måste hållas vid denna temperatur under hela
behandlingen. Är temperaturen för hög bildas svart kopparoxid
och behandlingen misslyckas. Är temperaturen för låg
blir angreppet otillfredsställande. Behandlingen kan
upprepas. Efteråt tvättas metallplåten ca 15 min i en 3 °/o
natriumhydroxidlösning varvid färgen övergår från grön
till blå. Skiktet är väl förankrat vid ytan, och övergår så
småningom till äkta patina under atmosfärens inverkan.

Samma metod kan användas för att färga nickel och
monelmetall (W G SCHNEID|ER i Metal Progress sept. 1951).

U T—h

Andras erfarenheter

Petroleumkemikalier i färg- och lackindustrin. Sedan
man på 1920-talet började framställa isopropylalkohol av
propylen, en biprodukt vid raffinering av råolja, har
tillverkningen av kemikalier ur petroleum och naturgas snabbt
vuxit i omfattning (Tekn. T. 1951 s. 1045). År 1949 erhölls
sålunda 66 % av USA:s alifatiska organiska kemikalier ur
dessa råvaror, men även i Storbritannien och andra
europeiska länder har denna produktion fått betydande
omfattning.

En av de metoder som härvid används är
Catarole-pro-cessen (Tekn. T. 1947 s. 246), enligt vilken man nu i stor
skala krackar ett lätt petroleumdestillat vid 650—-700°C vid
närvaro av en katalysator. Härvid fås en gasblandning rik
på olefiner och en vätska nästan helt bestående av
aromatiska föreningar.

Gasens sammansättning är ungefär 1 °/o väte, 31 °/o metan,
23 ®/« etylen, 18 °/o etan, 19 ®/o propylen, 5 ’%> gaser med

Fig. 1. Apparat för fraktionering och azeotrop destillation
vid framställning av bensen, toluen och xylen.

fyra kolatomer. Denna blandning delas upp i tre
fraktioner: etylen med 97—100 °/o renhetsgrad, propylen-propan
innehållande ca 85 "%> propylen, C4-gaser. Ur etylenen fås
etylenoxid, varur glykoler och etanolaminer framställs.
Propylenen ger isopropanol-vattenazeotrop och absolut
isopropanol; C4-gaserna används som flaskgas.

Vätskans sammansättning är ungefär 2 ’ °/o lågkokande
fraktion, 12 °/o bensen, 13 °/o toluen*, 13 »/o xylener, 17 °/o
alkylbensener, 6 "/o naftalenfraktion med kokpunkt 200—
230°C, 11 ®/o alkylnaftalenfraktion med kokpunkt 230—
300°C, 8 «/o polycykliska föreningar, 18 % beck.
Blandningen bearbetas huvudsakligen genom destillation (fig. 1),
och fraktionerna renas genom tvättning med syror,
behandling med blekjord, kristallisation osv.

Vid destillationen delas vätskeblandningen först i tre
huvudfraktioner. Den första av dessa uppdelas sedan i
bensen och toluen, den andra i m- och />-xylen,
"xylo-styren" och alkylbensener, den tredje i 20-1-fraktion,
nafta-len och 23-9-fraktion. Av alkylbensenerna görs ett harts
och lösningsmedel 15-9/C, av 23-9-fraktionen
lösningsmedel 23-6.

Av särskilt intresse för färg- och lackindustrin är iso-„
propanol, ett av denna framställt preparat kallat Catasol
20, m- och p-xylen, lösningsmedel 15-9/C och 23-6, harts,
xylostyren och en mellanfraktion med beteckningen
lösningsmedel 10-4.

Catasol 20 används som lösningsmedel för spritfernissor.
Isopropanol-vattenazeotrop har ofta föreslagits till detta
ändamål, men dess lösningsförmåga är inte
tillfredsställande. Absolut isopropanol kan tänkas få användning i
nitrocellulosalacker.

Lösningsmedel 15-91C ocn m-, p-xylen används som lös-

* Enligt de internationella nomenklaturreglerna används ändelsen
"-en" för aromatiska kolväten, t.ex. bensen, toluen, naftalen i
stället för bensol, toluol, naftalin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/0739.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free