Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 28 oktober 1952 - Andras erfarenheter - Ljusbågssvetsning av lättmetaller, av SHl - Beläggning av reaflygfält, av G Lbg - Stora fallskärmar, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■912
TEKNISK TIDSKRIFT
Först använde man helium som skyddsgas vid svetsning
av magnesiumlegeringar, men det dröjde inte länge förrän
man tillgrep argon som har fördelen att ha högre specifik
vikt. Införandet av argonljusbågen för svetsning av
aluminiumlegeringar var troligen den viktigaste händelsen i
lättmetallsvetsningens historia, men den senaste
utvecklingen i USA av de båda metoder vid vilka ljusbågen alstras
mellan svetstråd och arbetsstycke ser ut att bli av lika
stor betydelse. De båda processerna är belt olika såväl i
princip som tillämpning. Den viktigaste skillnaden mellan
dem är det sätt varpå ljusbågens längd hålls konstant.
Vid självreglerande ljusbåge ("selfadjusting arc") som nu
används både i USA och Storbritannien matas svetstråden
in i ljusbågen med konstant hastighet, och strömstyrkan
väljs så, att varje tendens till ändring av ljusbågens längd
motverkas av ett elektriskt fenomen. Ljusbågslängden
regleras nämligen av den av strömstyrkan bestämda hastighet
varmed svetstråden förbrukas, och inte genom ändring av
dennas matningshastighet. På detta sätt fås en automatisk
inställning av ljusbågen som är oberoende av avståndet
mellan elektrod och arbetsstycke. Metoden är därför
lämplig för handsvetsning.
Svetsningen utförs med en apparat som matar fram en
ca 1,5 mm svetstråd med konstant hastighet genom en
hållare där den ansluts till en likströmskällas positiva pol.
Inert gas strömmar ut genom ett munstycke koncentriskt
med svetstråden. Mycket hög strömtäthet, upp till 15 500
A/cm2, används; tråden matas fram med 4—10 m/min.
Hög strömtäthet används för att metall skall lämna
tråden med så stor hastighet, att den sprutas på arbetsstycket.
Härigenom kan svetsning utföras i alla lägen. Vidare blir
ljusbågen självreglerande först vid hög strömtäthet.
Orsaken till detta fenomen är inte fullt utredd. I praktiken
har det visat sig att svetstråden förbrukas snabbare ju
kortare ljusbågen blir. För att denna skall bli stabil måste
därför den genomsnittliga hastighet varmed tråden
förbrukas vara lika med matningshastigheten.
Självregleringen fungerar emellertid bara vid en viss
relation mellan matningshastighet och strömstyrka. För varje
värde på denna kan hastigheten ändras bara inom ganska
snäva gränser. Görs den för stor, minskas ljusbågslängden
ända tills tråden berör arbetsstycket; görs den för liten,
ökas avståndet mellan trådspets och arbetsstycke tills
ljusbågen bryts.
För svetstråd av aluminium blir förhållandet mellan
strömstyrka och matningshastighet riktigt, om den förra
är ungefär lika många ampere som den senare är tum per
minut. Genom att ändra trådens matningshastighet inom
området för självreglering, kan man ställa in
ljusbågslängden på ett lämpligt värde. Sedan behöver svetsaren
bara rikta svetstråden mot arbetsstället och hålla dess
spets på sådant avstånd från grundmetallen, att gasen ger
tillräckligt skydd mot oxidation.
Vid reglerad ljusbåge hålls ljusbågslängden konstant
genom automatisk reglering av svetstrådens
matningshastighet. Ändringar av ljusbågens längd motverkas genom att
åtföljande ändring av spänningsfallet elektroniskt utlöser
en ändring av matningshastigheten. Metoden har börjat
tillämpas i USA vid automatisk svetsning av grovplåt eller
av tunnplåt med mycket stor hastighet. Ännu har den dock
inte använts vid industriell svetsning i stor skala.
Eftersom ljusbågslängden regleras med yttre medel
tilllåter metoden större variation av betingelserna vid
svetsningen än metoden med självreglerande ljusbåge.
Trådmat-ningsapparaten kan göras relativt grov, och man använder
därför vanligen 3—-5 mm svetstråd. Med 3 mm tråd kan
Va" plåt svetsas med en hastighet på 450 mm/min, vilket är
ungefär tre gånger hastigheten vid automatisk svetsning
med argonljusbåge enligt tidigare metod (P T HouiLDCROFr
i Metallurgia febr. 1952). SHl
Beläggning av reaflygfält. Vid en konferens i april
1952 i USA mellan militära och civila sakkunniga
diskuterades beläggningar på flygfält för reaplan. Beläggningen
skall tåla höga hjultryck, utspillt bränsle samt
avloppsgasernas hetta och hastighet. Hjultrycken kan uppgå till
18,3—22,5 kp/cm2. Avloppsgasernas temperatur varierar
beroende på bränslet från 1 900 till 2 900°C;
utströmnings-hastigheten är 1 800—2 600 m/s. Höjden och lutningen av
avloppsröret är av betydelse. En tunn beläggning, som tål
bränslet, är icke resistent mot gasernas temperatur och
hastighet; tät varmbelagd asfaltbetong är bättre.
Stenmaterialet bör vara av basisk eruptivbergart, keramik, viss
slagg e.d.
Existerande beläggningar av betong har visat sig hållbara
även inot hjul med nuvarande höga ringtryck. Utspillt
motorbränsle liksom avloppsgaserna kan emellertid skada fog.
fyllningarna. Lämpliga fogfyllnader mellan
beläggnings-monoliterna finns ännu icke, som är motståndskraftiga mot
ovannämnda angrepp. Mot bränslet finns skyddsmedel,
men avloppsgaser i fogens riktning tömmer ur den och i
tvärriktningen sprids fogmaterialet över beläggningen.
Försök pågår att finna ett fogmaterial, som motstår hettan.
Asfaltbeläggningar finns, som tål höga ring- och
hjultryck. Av bränslespill skadas kallblandad asfaltbeläggning
iner än den varmblandade, täta. Gamla beläggningar kan
förbättras genom vältning med tunga vältar eller genom
påläggning med ett 2—2,5 cm tjockt lager av ny, tät asfalt.
Särskilt utsatta för förstörelse är banornas ändpartier
samt de platser där planen provkörs eller får
bränslepåfyllning (Military Engineer sept.—okt. 1952). G Lbg
Stora fallskärmar. Den största last som hittills har
släppts ner med fallskärm är en 9 t vägmaskin, som var
upphängd i sex 30 m fallskärmar. I en enda fallskärm på
60 m diameter har 6 t laster släppts ned med framgång.
Fig. 1. Hjälpfallskärmen t.v.
har löst ut 00 m fallskärmen,
som är revad och öppnas
gradvis; molnet är talk som
har använts vid packning av
den stora fallskärmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
