Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 21 april 1953 - Exteriörsynpunkter vid projektering av atlantpassagerarfartyg, av E Th. Christiansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ib april 1953
323
utan att därför kunna dra alltför vittgående
slutsatser om originalets utseende eller karaktär.
Detsamma gäller om en fartygsexteriör. En
teckning, skiss, målning, ritning eller ett
fotografi av ett fartyg eller fartygsmodell kan ge den
initierade — men kanske också endast honom -—
värdefulla intryck till ledning för bedömandet av
det färdiga fartyget, och detta gäller både om
bilden är flott gjord eller om den endast på ett
ur bildsynpunkt föga tilltalande sätt anger typen
eller den principiella konstruktionen.
Projekt för passagerarfartyg
Det slutliga avgörandet om ett
atlantpassagerar-fartygs huvudarrangement och därmed exteriör
ligger givetvis hos redaren, biträdd av rederiets
tekniske chef och staben av tekniker, övriga
experter och avdelningschefer. Fartygsinspektion
och klassificeringssällskap har vissa fordringar,
som skall tillgodoses. När projektet hunnit så
långt som till skeppsvarvet, den andra
huvudkontrahenten i fartygsnybygget, tillkommer
detaljkonstruktioner och tillverkningssynpunkter,
som i hög grad kan influera på rederiets
önskemål, inte minst i fråga om exteriören.
En rederitekniker i ledande ställning vet av
ofta dyrköpt erfarenhet, att ritstiftet är ett
mäktigt men farligt instrument, som bör hanteras
med stor försiktighet och respekt. Förhastade
beslut, för stor optimism eller bristande
erfarenhet under det förberedande stadiet kan ha
oerhörda, kanske irreparabla konsekvenser. Det
lilla instrumentet utlöser under byggandet av det
stora fartyget i full skala oerhörda krafter, med
material- och arbetskostnader till
mångmiljon-belopp.
Endast ett klokt utnyttjande av till buds
stående kunskap och erfarenhet och ett
omsorgsfullt prövande av olika uppslag och alternativ
kan förminska eller förebygga otrevliga tekniska
eller ekonomiska äventyrligheter. När det gäller
stora, dyrbara och för speciella uppgifter
konstruerade och inredda fartygsnybyggen är det
därför — även i fråga om, som man ytligt tycker,
"endast exteriören" — otänkbart att tillämpa
slentrianmässig eller ensidig bedömning med
dess stora risker att slå fel, även om man
därigenom gör avkall på chanserna till sådana där
verkliga fullträffar i enstaka fall.
Inför de Amerika-båtar jag varit med om att
projektera och bygga har intresset för nybygget,
och speciellt för exteriören, varit otroligt stort
utifrån. Italien-bygget fascinerade kanske genom
sin storlek, Götaverks-båten genom sin
genomgående svenskbetoning och det i Holland
beställda fartyget kanske därför, att även
internationellt sett en beställning av ett stort
passagerarfartyg i synnerhet sedan kriget är en sällsynt
företeelse.
Både muntligen och skriftligen kom spontant
vid samtliga tillfällen det ena förslaget och
inlägget efter det andra. En hävdade, att endast
den högsta och dyrbaraste lyx finge
ifrågakomma, så att fartyget skulle kunna dra till sig de
reslystna amerikanarnas intresse och därmed
eftertraktade dollar åt Sverige. En annan ansåg,
att exteriören borde likna den snart 50-åriga
"Drottningholm", som var den vackraste båt han
visste (långt ifrån utan fog). Andra ansåg
Cunard’s "Queen"-båtar föredömliga, och andra
åter älskade Sason-påverkade fantasiskapelser,
amerikanska "streamline"-färjor eller norska
fjordbussar, och ansåg endast en sådan
"avancerad" exteriör tänkbar på ett nytt fartyg.
Många höll styvt på två skorstenar, andra på
att en enda vore mera estetiskt tilltalande. Till
och med 1920-talets förespråkare för
skorstens-lösa fartyg tittade fram och undrade, om inte
avgasrören liksom på motorbåtar kunde dras ut
i aktern nere vid vattenytan.
I denna uppsats kan det givetvis inte bli tal om
några ingående detaljstudier av olika
fartygs-exteriörer utan endast några mera allmänna
principiella synpunkter, och för detta ändamål
torde några små bilder och silhuetter kunna ge
fullt tillräcklig föreställning om ifrågavarande
fartyg.
Fig. 1 visar några stadier i utvecklingen från
projekt till färdigt fartyg för SAL:s båda senaste
nybyggnader "Stockholm" och "Kungsholm".
Silhuetterna i fig. 2 föreställer SAL:s tidigare och
nuvarande fartyg. I fråga om "Gripsholm" visas
dels hennes ursprungliga utseende dels hur hon
ser ut efter moderniseringen i Kiel 1950. Vår
nuvarande "Stockholm" presenteras i form av dels
varvets anbudsprojekt, dels rederiets eget förslag
(nuvarande utförande) och dels ett i dagarna
aktuellt förslag till större överbyggnad för
erhållande av ökad passagerarinredning. Vår
senaste nybyggnad, "Kungsholm", visas i form av
dels ett av varvets anbudsförslag, dels rederiets
projekt (beslutat utförande).
Eftersom frågan om maskineriets placering
midskepps eller mera akterut under senare år
ägnats betydande uppmärksamhet, har på
samtliga silhuetter invisats maskineriets placering,
vilken på "Kungsholm" är ovanligt långt
akteröver. Passagerarfartygen "El Djezair II" och
"Lyautey" har som synes maskineriet placerat
ännu längre akterut; de har endast en skorsten,
vilket ju ger en föga tilltalande exteriör. Slutligen
visas tvenne silhuetter av ett par moderna
amerikanska passagerarfartyg, det ena med två smala
avgasrör vid sidan av varandra i stället för
skorstenar och det andra med två höga, smala och
högst funktionella skorstenar.
Opinionsundersökningar
Den av oss på sin tid företagna
opinionsundersökningen beträffande "Kungsholm"s exteriör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
