Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 11 augusti 1953 - Syntetiska jordförbättringsmedel, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 augusti 1953
56 ^
Syntetiska
jordförbättringsmedel
631.434
Upptäckten av syntetiska jordförbättringsmedel
tillkännagavs först vid ett sammanträde i American Association
for the Advancement of Science i december 1951. Sedan
dess har en hel del skrivits om dem, och reklamen har i
viss mån sökt göra dem till mirakelmedel. Mindre
sensationella jordförbättringsmedel har emellertid använts i
hundratals år, och de syntetiska har i jämförelse med
dessa inte bara fördelar, t.ex. att verka snabbare, utan
också några påtagliga brister.
Säkerligen är varje material, som har samma verkan på
jorden som naturlig gödsel, även om det bara till en liten
del kan ersätta denna, av stor betydelse, men innan man
börjar använda syntetiska medel bör man göra klart för
sig att verklig jordförbättring innebär mycket mer än
förbättring av jordens struktur, som för närvarande är det
enda området för de syntetiska jordförbättringsmedlens
verkan.
Också inom detta område torde ett antal andra
produkter, som använts sedan urminnes tider, vara åtminstone
lika effektiva fastän de verkar långsammare. Det kan
emellertid ifrågasättas om dessa medel för närvarande är
tillgängliga i tillräcklig mängd och särskilt om de kommer
att vara det i framtiden. Även om jordförbättring med
syntetiska medel ännu inte är praktiskt användbar i stor
skala, synes det därför möjligt att kemisk teknik en gång
kan ge jordbruket effektivt stöd vid förbättring av jordens
struktur liksom den nu gör vid ökning av dess halt av
växtnäring.
Jordens struktur
Med jordens struktur menar man en gruppering av dess
primärpartiklar till gryn eller aggregat. Dessas form och
storlek har stor betydelse för vattnets rörelse, jordens
luftning och värmetransporten i jorden. De aggregat, som
finns i en god matjord, kan ha en kolossal inre yta, och
det är vid denna som många av de för jordens bördighet
nödvändiga biokemiska och kemiska reaktionerna sker.
Vid dem överför sålunda mikroorganismer organiskt
bundet kväve till nitrat, som kan tas upp av växternas rötter;
vid dem fasthålls näringsämnen, löses syre och bildas
koldioxid, varigenom lokalt pH och rötternas metabolism
påverkas.
De ämnen, som kittar samman mineralkornen i en jord
till aggregat, är sönderdelningsprodukter av färskt
organiskt material samt organiska och oorganiska ämnen,
såsom fett, växer och hartser, oxider av järn och
aluminium, som har mindre kornbildande effekt. Det är
vidare känt att också bakterieslem och svampmycelier
spelar en avgörande roll för jordens struktur och resistens
mot erosion.
Organiska ämnen i jorden spelar en dominerande roll
för strukturbildningen. Bibehållande av tillräcklig halt av
organiska ämnen i odlad jord är därför av största
betydelse, eftersom gynnsam struktur hos jorden är en
nödvändig förutsättning för att den skall ge god avkastning.
Det är väl känt att jord som regelbundet tillförs naturlig
gödsel har bättre och mer stabil struktur än samma jord
som inte gödslas. Den förra består av porösare aggregat
med större stabilitet mot förstöring genom vatten.
Jordens organiska ämnen uppstår huvudsakligen genom
sönderdelning av växtdelar och autolys av den stora
mängd mikroorganismer som lever i marken på dennas
organiska ämnen. En dynamisk jämvikt existerar mellan
antal bakterier, protozoer (urdjur), svampar och andra
mikroorganismer och det organiska material som ständigt
bildas genom förmultning av växter och djur. Jord
innehåller därför i regel ett stort antal olika ämnen vilkas
förändring sker med varierande hastighet beroende på
temperatur, vätejonkoncentration, luftning, tillgång på
vatten och jordens halt av mineralämnen.
Ett bland de för jorden mest karakteristiska organiska
ämnena är humus, ett svart, kolloidalt, starkt hydrofilt
material. Det är en komplex blandning av ämnen som en
gång ansågs ha uppkommit uteslutande av cellulosa men
som numera anses vara ett naturligt system med
varierande sammansättning, huvudsakligen bestående av olika
derivat av lignin, proteiner och cellulosa. Dess organiska
ämnen är av dominerande betydelse för jordens struktur
och därför också dess luft-vattenförhållande på vilket dess
bördighet till stor del beror.
Man vet numera att polyuronider, ämnen närbesläktade
med stärkelse och sockerarter, ingår i humus. Man har
t.ex. i jord isolerat en polysackaridfraktion innehållande
uronsyraenheter. Dessa förekommer också rikligt i växter
och kompost. Mängden polyuronider i jord varierar med
dennas typ, och det har visat sig att ju bördigare jorden
är, desto mer polyuronider innehåller den. Till dessa
räknas sådana välkända ämnen som pektinsyra, alginsyra
och ett antal i bakterier förekommande polysackarider,
såsom levaner och dextraner.
Jordförbättringsmedel
Att alginsyra, en polyuronsyra, kan öka jords
aggregatstabilitet och vattenhållande förmåga avsevärt visades
först 1947 som resultat av en undersökning vid
Rotham-stead Experimental Station, Harpenden. Man använde en
manometrisk metod för bestämning av för levande
organismer tillgängligt syre. Denna teknik möjliggjorde snabb
uppskattning av tillsatsers verkan på jordens förmåga att
kvarhålla vatten utan att tillgänglig syremängd minskas.
Denna förmåga beror åtminstone till stor del på jordens
aggregatstabilitet.
Det visade sig att vissa ämnen betydligt ökar den mängd
vatten jorden kan absorbera utan att tillgänglig
syre-mängd, definierad som luftningsfaktorn, minskas. Denna
är ett relativt tal som vid optimal luftning sätts till 100.
Den påverkas särskilt mycket av natriumalginat vilket
framgår av följande försöksresultat:
Till- Luftningsfaktor vid vattenhalt,
räk-sats nad på jordens torrsubstanshalt
°/o 25 °/o 37,5 «/o 50 % 62,5 %
Åkerjord (styv lera) ...... — 82,7 48,6 29,4 14,9
med natriumalginat ...... 0,1 88,4 76,4 42,7 17,2
1,0 97,4 96,3 67,9 39,0
Trädgårdsjord ............ — 101,0 83,2 72,0 21,7
med natriumalginat ...... 1,0 108,4 112,0 123,4 96,0
Åkerjord .................. — 86,4 55,1 27,0 16,0
med cellulosaacetat ....... 1 97,1 89,2 58,6 31,7
metylcellulosa ...... 1 91,7 88,8 53,7 21,5
karboximetylcellulosa 1 100,4 94,3 52,6 25,6
kreatursgödsel ...... 2 86,2 69,6 32,5 12,6
hästgödsel ........... 2 104,0 107,5 83,7 76,1
mald torv .......... 2 88,2 68,1 36,5 18,5
torvextrakt ......... 2 100,5 94,8 56,9 24,5
extrakt av träd-
gårdsjord .......... 2 109,4 123,5 86,8 35,3
Tillsats av 1 ®/o alginat ökar luftningsfaktorn för en dålig
jord till samma värde som för en bördig trädgårdsjord.
Alginatets verkan växer snabbt till ett maximum med
tillsatsens storlek. Också de hydrofila egenskaperna hos
trädgårdsjord med ganska hög halt av organiska ämnen och
god luftning vid hög vattenhalt förbättras vid tillsats av
alginat.
Inte bara polyuronider förmår förbättra jords struktur
utan också cellulosaestrar, såsom cellulosaacetat och
metylcellulosa, har liknande effekt. Ämnen av detta slag kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
