Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 15 september 1953 - Andras erfarenheter - Korrosion av varmförzinkat stål under jord, av SHl - Tillsatser till bensin, av SHl - Dyrbar skugga, av SHl - Stabilisering av stål med hög kromhalt, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 september 1953
681
Man har bl.a. funnit att zinkskiktet hade obetydlig
skyddsverkan bara i två jordar, båda med hög halt av
organiska ämnen. I en jord, där oförzinkade rör fick
genomgående hål på ett par år, var förzinkade prov fullständigt
oskadade efter 13 år; zinkskiktet var alltjämt
sammanhängande.
Förzinkade rör visade förvånansvärt stort
korrosionsmotstånd i de flesta jordar sedan zinkskiktet och t.o.m.
zink-järnskiktet frätts bort. Denna fortsatta skyddsverkan
tillskrivs ett skikt av oorganiska ämnen (sannolikt
kisel-haltiga) som tros ha uppstått genom galvanisk verkan
mellan det yttre zinkskiktet och det underliggande
legeringsskiktet. Detta antagande är grundat på iakttagelsen
att zink-järnlegeringen inte skyddar järn katodiskt och
inte står emot korrosion bättre än stål.
Analys av erhållna data visar att den minsta mängd zink,
som behövs för skydd av rör i minst 10 år, beror på
jordens natur. Ett skikt på 2 g/dm2 ger tillräckligt skydd i
oorganiska, oxiderande jordar; i svagt reducerande
sådana fordras 3 g/dm2 och i starkt reducerande, både
oorganiska och organiska, behövs skikt på mer än 3 g/dm2.
För att varmförzinkade rör skall få största möjliga
livslängd i praktiken måste man antingen göra hela
rörsystemet av förzinkade rör eller isolera dessa från rör av
annat material. Annars avlägsnas zinken elektrolytiskt
(National Bureau of Standards Technical News Bulletin
maj 1953). SHl
Tillsatser till bensin. En amerikansk oljefirma har
börjat försätta sin bensin med trikresylfosfat vilket medför
en prishöjning av 0,5 ct/gal. Man anser emellertid att de
fördelar som uppnås genom tillsatsen uppväger
kostnadsökningen. Trikresylfosfat har nämligen visat sig hindra
uppkomst av kolavlagringar på tändstiften och i
cylindrarna, så att motorns effekt bibehålles och bensinåtgången
inte ökas. Trikresylfosfat har under flera år använts i
flygmotorer i stället för etylenbromid för hindrande av
blybeläggningar på tändstiften (Tekn. T. 1952 s. 441).
En annan amerikansk firma har nästan samtidigt
tillkännagivit att man funnit ämnen, som har en verkan
liknande trikresylfosfats. Deras natur har icke meddelats.
Det uppges att de möjliggör ökning av motorernas
kompressionsförhållande utöver det nu gängse (Business Week
16 maj 1953). SHl
Dyrbar skugga. Reser man i norra Florida eller
Connecticut Valley under en viss tid på året, ser man hektar av
vitt tyg som täcker nysådd eller växande tobak. Det går
åt mycket tyg för att skydda den i skugga vuxna tobak
som framställs i USA. År 1950 behövdes t.ex. 70 000 km
5 m brett tunt bomullstyg. Med nuvarande pris kostar det
tobaksodlarna 220—250 $/ha, och det mesta måste
förnyas varje år, då det förstörs av väder och vind.
Det är inte underligt att odlarna tycker att skuggan blir
väl dyrbar. Man har därför tillverkat "skuggtyg" av
syntetiska fibrer, som visserligen är dyrare i anskaffning men
håller längre än bomullstyg, men man har också utarbetat
ett billigt sätt att göra bomull hållbarare.
En 1946 utförd undersökning visade att orsaken till
bomullstygs förstöring nästan uteslutande är solljusets
fotokemiska verkan; bara en liten del av tygets
hållfasthetsförlust uppstår genom mögelsvampars verksamhet. Då det
var känt att blykromat effektivt skyddar bomull mot
solljus, försökte man att fälla ca 3 ’% av detta ämne i tyget.
År 1949 utförda prov visade att det erhållna materialet
under en säsong förlorar bara tredjedelen i hållfasthet
jämfört med obehandlat tyg. Efter tre säsonger hade
preparerat tyg ännu 40 ^/o av ursprunglig hållfasthet mot 15 °/o
för obehandlat.
Impregneringen sker genom doppning av tyget i 3,5 °/o
blyacetatlösning, urkramning, doppning i 1,4 lo/o
kalium-eller natriumbikromatlösning, urkramning, tvättning i kallt
vatten och torkning. Man tänker emellertid nu pröva ett
billigare förfarande, bestående i doppning av tyget i en
suspension av torrt blykromatpigment i en hartsemulsion
och torkning utan föregående tvättning. Huruvida på detta
sätt behandlat tyg blir lika bra som det hittills framställda
återstår att se.
Man har också prövat ett antal andra pigment, som
absorberar ultraviolett ljus, t.ex. kromoxid, järn-III-oxid,
terra di Siena och bränd umbra, men inget hittills prövat
förfarande har visat sig lika billigt, lättutfört och
effektivt som impregnering med blykromat.
Sedan 1951 i praktiken använt blykromatbehandlat tyg
(45 km) hade 67 °/o av ursprunglig hållfasthet efter första
säsongen, 35 °/o efter den andra och kan användas även
under 1953. Om tobaksodlarna använder impregnerat tyg,
räcker en nyanskaffning av 22 000 km/år för bibehållande
av 66 000 km tyg i bruk. Detta skulle betyda en besparing
av 2,4—3 M$/år (Industrial & Engineering Chemistry apr.
1953). SHl
Stabilisering av stål med hög kromhalt. Man har
funnit att isotermisk omvandling av austenit till martensit
sker i stål med 15 ^/o krom och 0,7 "Vo kol, och det
förefaller troligt att detta fenomen är ganska vanligt även i
andra stål och järnlegeringar. Den isotermiska
omvandlingen förklaras med två teorier. Enligt den ena
(reaktionsteorin) sker termisk aktivering av töjningsembryon
vilka ger martensitkristaller med en hastighet nära ljudets.
Enligt den andra (tillväxtteorin) beror omvandlingen på
tillväxt av under kylningen bildade martensitkärnor.
Stabilisering av stålet beror enligt reaktionsleorin, som
tycks ha mest experimentellt stöd, på utjämning av
töjningsembryon. Man förutsätter att dessa vid
austenitise-ringstemperaturen finns som dislokationer (Tekn. T. 1953
s. 475) eller fel i austenitgittret. Vid snabbkylning börjar
martensit bildas, så snart martensitpunkten (A/s) nås,
därför att fasomvandlingens aktiveringsenergi, som
minskar med temperaturen, nått under en del av
töjnings-embryonas energi.
Som resultat av de elastiska och plastiska töjningar, som
uppstår i resterande austenit vid martensitbildningen,
uppstår nya töjningar, och fördelningen av töjningsembryon
med lägre energi än aktiveringsenergin ändras. Härigenom
stimuleras ytterligare martensitbildning antingen
isoter-miskt eller vid fortsatt kylning.
Är emellertid den temperatur vid vilken kylningen
avbryts tillräckligt hög för förstöring av töjningsembryon
kan en viss grad av stabilisering mot fortsatt
fasomvandling uppnås. Faller aktiveringsenergin snabbt med
temperaturen, är det möjligt att omvandlingen fortsätter vid
temperatursänkning trots att töjningsembryon försvinner,
men om aktiveringsenergin faller långsamt, bildas inte
mera martensit vid kylning inom ett mätbart
temperaturintervall. Nedanför detta fortsätter emellertid
martensitbildningen därför att aktiveringsenergin blivit lägre än
energin hos en del kvarvarande töjningsembryon.
Utjämning av töjningsembryon kan uppnås genom en
återhämtningsprocess liknande den, som sker före
^kristallisation av kallbearbetade metaller, eller genom
diffusion av lösta atomer, t.ex. kolatomer, till de punkter där
töjningsembryon finns. Vid utförda försök med
kromstål (17 °/o Cr, 0,7 ’%> C) har stabilisering av austenit vid
snabbkylning till rumstemperatur inte kunnat uppnås ens
vid återupphettning till 250°C, om ingen martensit fått
tillfälle att bildas dessförinnan, men har så varit fallet, sker
stabilisering vid upphettning till 20—250°C.
Partiell omvandling till martensit tycks vara nödvändig
för stabilisering mot både isotermisk och icke isotermisk
omvandling. Den förra kan minskas genom kylning till
en temperatur under nollpunkten och Ms, värmning till
20°C eller mer och ny kylning till den förra temperaturen
för undersökning av materialets stabilitet. Man fann
härvid att graden av stabilitet växer med
återupphettnings-temperaturen och den tid provet hållits vid denna. Ett så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
